”Tillsammans är vi starkare”
Facklig info. Hamburgarna fräser på gasolgrillen utanför Iggesunds bruk i Hälsingland. Transport, Pappers, GS och LO bjuder gemensamt in sina medlemmar till lunch och facklig information. Flera väntar på att en omtalad Gladiator-vinnare från hamnen ska dyka upp.
– Men det var för 21 år sen jag vann, säger hamnarbetaren Linda Gröning och skrattar. Du kan ta bort några år!
Musklerna finns kvar. Hon stryker ketchup på sin hamburgare tillsammans med kollegorna Anders Westberg och Josef Pettersson från Skärnäs hamn, några stenkast bort.
– Jättebra att de kommer hit, tycker Lotta Gröning. Jag fick reda på det för länge sen men så hade vi en båt med virke och trävaror inne, fast nu fick vi en lucka.
Är det något du vill att facket ska göra, som Transport inte gör i dag?
– Jag är skyddsombud och de stöttar oss i allt. Det har heller aldrig varit några problem med chefer i våra hamnar. Men jag har hört att det varit mycket tjafs i andra. Vi har bara lite småtjafs, som vi reder ut.
– Ni sköter er bra, en gång till med hamburgare så, säger Linda och ler mot Jimmy Åsberg.
Han är ordförande i Transports hamnavdelning 1 (Norrland/Mellansverige) och på plats utanför bruket tillsammans med ombudsman Christina Mattisson, regionala skyddsombudet Johnny Wiklund och ordförande Mikael Humlin från Transports Hälsinglandsavdelning 18.
Hungriga hamnarbetare
Det var Mikael, ”Humlan”, Humlin som på en facklig frukost med de lokala LO–facken kläckte idén om att göra en gemensam satsning,
dagen efter nationaldagen.
Uppsökeri och kampdagar, aktiviteterna har haft olika namn. Men för facken handlar det om att ge sig ut och träffa arbetare, svara på frågor, skapa fackligt engagemang och värva nya medlemmar. Platsen vid Holmen Iggesunds bruk valdes för att fånga upp olika yrkesgrupper som jobbar på eller i anslutning till bruket – stuveriarbetare, timmerbilschaufförer, väktare, renhållare och industriarbetare.
– Ju mer vi kan samarbeta, desto bättre. Det är vår styrka inom fackföreningsrörelsen och vi tycker att vi behöver bli bättre på det, säger Johan Viklund och Anna Fridh från Pappers avdelning 2. Anna jobbade som väktare i 15 år och var tidigare organiserad i Transport.
Solen gassar från en klarblå himmel men vinden biter. Stora och små fordon från olika entreprenörer kör i strid ström till och från bruket, där kartonger numera tillverkas.
Ni tror inte att ni skrämmer bort folk när ni är så många?
– Nej, de kommer nog. Jobbar man inom hamn är man alltid hungrig, ha ha. Men de kan ha lite svårt att komma ifrån när båtarna kommer, säger hamnordförande Jimmy Åsberg.
Johan Viklund från Pappers är inte helt nöjd med att hans medlemmar sitter ”inlåsta bakom grindarna”. Behöver de träffa sina medlemmar brukar de gå in på bruket och prata. Pappersarbetarna är samlade på en och samma arbetsplats och organisationsgraden ligger kring 95 procent. Något att drömma om för Transport, där majoriteten av medlemmarna är utspridda på mindre företag ute i landet.
”Vi hör ihop”
Mikael Andersson är ordförande i LO-facken Norra Hälsingland och delar ut vattenflaskor med organisationens logotype. Han ser dagen som ett sätt att ”visa att vi hör ihop”.
– Det har varit så spretigt. Alla vet inte vad LO är, men vi är länken mellan alla 14 arbetarfack. Inför nästa val behöver vi koppla samman alla LO-förbund. Ju fler som är med i ett fackförbund desto starkare är vi, säger han.
Stuveriarbetaren Josef Petterson är ”vrålhungrig” och ber om en hamburgare till. Han tycker att det nya, nyss tecknade hamnarbetaravtalet är en ”bra deal” och är nöjd med lönehöjningen.
– Jag trodde den skulle bli mindre. Alla är så försiktiga med utgifter nu. Arbetsgivarna kan ju skylla på krig och allt möjligt.
Fler kollegor sluter upp kring serveringsbord med saft och kaffe, rostad lök, senap och ketchup, uppställda skuggande tält med information om medlemskap, försäkringar, pennor, godis, nyckelband. Som på en mässa eller kongress.
David Sving, Reidar Eriksson och Patrik Norberg kommer gående. Trevligt, tycker de och tar med sig en burgare till en jobbarkompis som inte kunde komma ifrån.
”Räknar med svinn”
Väktaren och skyddsombudet Per Svedberg dyker upp för en pratstund med regionala skyddsombudet Johnny Wiklund. Per jobbar inte på bruket utan ronderar per bil i närmaste stad, centrala Hudiksvall. Han utbildar också nya väktare om arbetsmiljö inom Bya (Bevakningsbranschens yrkes- och arbetsmiljönämnd), som drivs av arbetsgivare och fack.
– Organisationsgraden är inte så hög inom bevakning, men blir vi fler medlemmar får vi resurser att ta fler såna här grepp som dagens. För oss är det största bekymret att få en helhet. Alla jobbar så utspritt, så det är svårt att få alla att känna att de är en del av en gemenskap. På Bya brukar jag säga: Ni måste gå med. Med låg anslutning kan arbetsgivaren säga: Vi gör som vi vill.
Per Svedberg är nyfiken på närmare detaljer om varför förhandlingarna om nytt bevakningsavtal strandat. Årets fokus är ”pengar, pengar, pengar”, men Per Svedberg efterlyser också fler insatser för att stärka och ge bevakningsyrken högre status.
Han brukar handleda färska väktare under praktiken, ”pytten” (i kurs B 1), men tycker att handledningen är på tok för kort. Handledaren borde vara med under hela praktiken, anser han.
– Som det är nu kan en väktare få åka ensam på sitt första larm. Lastbilschaufförer får extra betalt om de handleder nya förare. Det borde vi också få inskrivet i vårt avtal.
Per Svedberg vill även se insatser för att behålla väktare i yrket. Nu kalkylerar bolagen med kostsamt personalsvinn, menar han, som gärna skulle se ålderstillägg i avtalet.
Vad är en lämplig lönehöjning?
– Sex procents höjning vid ett ett-årigt avtal och nio procent med ett två-årigt. Ob-tillägget borde också ses över. Om vi jämför med Pappers så har de ungefär 200 procents påslag vid storhelg. Det är väldigt bra. Vi får 70 kronor mer i timmen och det hänger ihop med att företagen inte är så noga med att det slutar folk.
– Men vill man ha väktare som gör ett bra jobb så måste man behandla dem som människor. Våra chefer har nu börjat förstå att de behöver ge oss feedback. Själv är jag mycket stolt över mitt yrke och chefen har sagt: Det är trevligt med dig för du är proaktiv.
Med det menar Per Svedberg att han oftast pratar stökiga personer till rätta. Batong bär han aldrig.
– Mitt bästa verktyg är truten.
Inget engångsbelopp
Steve Björklind från GS-facket tycker att LO-facken samarbetade mer förr. Nu har arbetet blivit mer och mer individualiserat, fast det är genom samverkan man utvecklas, betonar han.
Sopgubbarna Mikael Engberg och Jannis Stefanakis från Prezero parkerar bilen strax intill platsen. Bra att facket är här, tycker de. I stort sett är de nöjda med det nya miljöarbetaravtalet, men de ska snart träffa lokalombudsman Christina Mattisson för att gå igenom det. Fast Jannis hade varit beredd att strejka för en engångssumma på ett antal tusenlappar, som kompensation för att förra avtalet sköts fram på grund av pandemin.
– Det hade varit bättre inför semestern, säger Janis.
– Mer pengar att röra sig med, fyller Mikael i som började jobba med renhållning i maj i år.
Innan dess körde han traktor och flisbil, men han trivs på sitt nya jobb.
”Lortigaste bruket”
Timmerbilsföraren Christer Lundin har just lossat timmer i hamnen. Han kör hit flera gånger om dagen eller i alla fall flera gånger i veckan. Han är upprörd över brukets dåliga skyltning och att chaufförerna får vada genom spån, träbitar och skräp när de mäter in timret.
– Det här är det lortigaste bruket efter hela kusten fast de tjänar pengar som fan. Nu är det torrt på marken men när det är blött är det rena lervällingen, säger han som annars bara har gott att säga om med sin åkare, som låter chaufförerna sköta sig själva.
Regionala skyddsombudet Johnny Wiklund, som själv kört lastbil, lyssnar och säger att han kan kontakta Pappers och göra ett besök framöver. Att Transport kan påverka, även när det gäller förarnas lossnings- och lastningsplatser hos kunder. Att det också är en del av chaufförernas arbetsmiljö, som arbetsgivaren ansvarar för.
– Ska man vara lite självkritisk så är det synd att Christer varit medlem i över 30 år och ändå inte tänkt på att komma till oss. Problemet är ju, som han sa, att han glömmer bort det igen när han kör härifrån, säger Johnny Wiklund.
Starta klubb
Hamnarbetarna Jenny Nykvist, Mats Sjöqvist, Jonas Pettersson och Alexander Larsson ansluter. De har nyligen haft ett infomöte
med hamnavdelningen och fått svar på frågor kring bland annat arbetsmiljö, möten och hur man startar en klubb.
Ska ni dra i gång en fackklubb?
Jonas Pettersson med långt yvigt skägg som far i vinden drar ut lite på svaret.
– Jag vet inte, många av oss är fackligt engagerade, men det finns ingen som riktigt vill ta tag i det.
