Dragbil
Close
I Sverige finns tusentals lågavlönade lastbilschaufförer från östra Europa. De lever veckor eller månader i lastbilshytten. Bilden är tagen i Jönköping. Föraren har ingen direkt koppling till texten.
Close
Granskning

”Sverige är sämsta landet i Europa…”

Åkeri. Andrius är lastbilschaufför från Litauen. Han har på nära håll sett hur utländska förare behandlas av svenska arbetsgivare. – Sverige är det sämsta landet i Europa! Det saknas rastplatser och ingen gör något åt lönedumpningen.

Det är annandag påsk. I Ystads hamn står dragbilarna på rad. Utanför en lettisk bil har föraren ställt upp en liten pall, gasolkök och vattendunk. På hytten hänger jackan på tork. Mannen som är i 40-årsåldern tittar misstänksamt när jag sakta kör förbi.

Jag har kameran redo, men låter den ligga på sätet. Många polska och baltiska förare är trötta på att hängas ut som lönedumpare och illojala konkurrenter. Det har blivit svårare att få kontakt, svårare att få dem att ställa upp på bild.

Tomas Pettersson
Tomas Pettersson, ombudsman på Transports Malmöavdelning.  Foto: Jan Lindkvist

På Transports Malmöavdelning arbetar Tomas Pettersson som lokalombudsman. Han ingick under en period i åkeriprojektet Ordning och reda och har fortsatt jobba med problemen i branschen:

– Det är sorgligt att det är så tyst. Någon måste ställa sig upp och skrika att det är åt skogen. Jag vill framför allt sätta ljuset på villkoren för utländska chaufförer som kör i svenska åkerier.

– Vi har stora, utåt sett seriösa åkerier som i stort sett följer kollektivavtalet. För de svenska förarna. Sedan har de en grupp på kanske 20-30 utländska förare som jobbar på andra villkor.

Tomas Pettersson plockar fram ett lönebesked från en bulgarisk chaufför han försöker hjälpa. Under en månad jobbade föraren 250 timmar. På ett svensk åkeri. För det fick han 13 600 kronor i lön, plus semesterersättning och 2 300 kronor i traktamente.

Netto fick föraren ut 15 300 kronor. Men den rena timlönen är bara strax över 54 kronor. Ungefär en tredjedel av en svensk avtalsenlig chaufförslön.

– Många chaufförer tittar tyvärr bara på slutraden. Vad de får i handen, säger Tomas Pettersson.

Bredvid sig har han Andrius (fingerat namn) från Litauen. Andrius bor i Sverige och hann jobba för flera oseriösa åkerier innan han till slut fick en riktig anställning, med schyst lön.

– 13 000 kronor är en vanlig lönenivå för baltiska chaufförer som jobbar i Sverige, förklarar Andrius. Det är inte bra betalt, men det går att överleva på. Bulgarer och rumäner tjänar betydligt mindre. 5 000–6 000 kronor i månaden är inte ovanligt.

Går det åt rätt håll i Sverige, det vill säga minskar problemet med lågavlönade östförare som utnyttjas?

– Nej, det har blivit mycket värre de senaste åren, säger Andrius. Lönerna har legat still, samtidigt som priserna i exempelvis Litauen ökat kraftigt.

Hur ser Europas östförare på Sverige? Hur är det att köra och jobba här?

– Katastrof! Sämsta landet i Europa, utbrister Andrius. Myndigheterna gör inget. Polisens kontrollplatser är nästan alltid obemannade och det är nästan riskfritt att fiffla.

– Det finns massor av chaufförer som varje helg lever 45 timmar i lastbilshytten. Och det finns ingen infrastruktur för det. Inte säkra rastplatser, inte toaletter och duschar. Tyskland är bättre, även om det inte är bra där heller.

Tomas Pettersson är kritisk mot stora transportköpare.

– I årsredovisningen hävdar en stor matjätte att alla deras transportörer har kollektivavtal. Men jag vet att det inte stämmer. Det finns svanar och en jäkla massa andra seriositetsmärkningar.

– Men lastbilsförarna går hela tiden under radarn. Det krävs politiska åtgärder. För egen del tror jag mest på ett riktigt beställaransvar. Transportköparna måste ta ansvar hela vägen från ax till limpa.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Foto: Shutterstock

Rån, glåpord och slag – en del av jobbet

Arbetsmiljö. Många av Transports yrkesgrupper utsätts för både hot och våld i jobbet. Vissa närmast dagligen. Här berättar fackets ombud om fler fall när anställda råkat ut för glåpord, rån och slag. Ibland ryker också personalen ihop.

Illustration: Martin Heap

Måste han jobba in alla röda dagar?

Transport. Andreas undrar om hans man verkligen måste jobba in alla röda dagar som infaller i veckan och lastbilschauffören Julia frågar om hon måste stå ut med sexistiska skämt från kunder. De får svar från Transports experter.

David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Vägpirater

Davids krönika. Under alla mina år längs vägarna har jag aldrig blivit utsatt för fysiskt våld. Stölder ja, och hot, förtäckta eller öppna. Och ett par gånger för uppenbar skuggning.

Första maj
Finklädda demonstranter på första maj i Göteborg 1970. På banderoller och plakat manas till fred och avspänning i världen. Ett par dagar tidigare hade USA utökat sitt krig i Vietnam och gått in i Kambodja. Foto: Kamerareportage/TT

”Vi har mycket kvar att kämpa för”

Transport. – Vi måste lyfta att första maj är löntagarnas dag, inte något partis eller någon vanlig helgdag. Som fackförbund har vi många segrar att fira, inte minst här i Sverige. Och vi har mycket kvar att kämpa för, säger Marie Samuelsson.

Hot och våld
Foto: Shutterstock

Rån, glåpord och slag – en del av jobbet

Arbetsmiljö. Många av Transports yrkesgrupper utsätts för både hot och våld i jobbet. Vissa närmast dagligen. Här berättar fackets ombud om fler fall när anställda råkat ut för glåpord, rån och slag. Ibland ryker också personalen ihop.

Fråga facket
Illustration: Martin Heap

Måste han jobba in alla röda dagar?

Transport. Andreas undrar om hans man verkligen måste jobba in alla röda dagar som infaller i veckan och lastbilschauffören Julia frågar om hon måste stå ut med sexistiska skämt från kunder. De får svar från Transports experter.

Globalt

Ett uppdrag för hela världen

Facket. Alla medlemmar i Transport bidrar till att stärka rättigheter för arbetare i andra länder, bland annat att organisera sig i facket – en folkrörelse med totalt 191 miljoner medlemmar.

UNI globals generalsekreterare Christy Hoffman, Transports Jimmy Ovesson, Michala Lafferty, (chef fastighetstjänster på UNI global), och Transports Magnus Falk – med Transports grundare Charles Lindley på målning i bakgrunden.

”Internationellt arbete ligger i Transports dna”

Facket. Det började redan innan förbundet bildades, 1897, och bygger i grunden på solidaritet med arbetare i alla länder. Men hur arbetar egentligen Transport i dag för att påverka internationellt?

Fråga facket
Vilka regler gäller när du ska ta med dig mindre sällskapsdjur i bilen? Illustration: Martin Heap

Måste mindre djur också bältas?

Transport. Jesper undrar om hur mindre husdjur ska transporteras och Christopher vill veta om chefen hade rätt att schemalägga honom fast han sagt upp sig. Det och fler frågor svarar Transports experter på.

Truckstop
För My Gustafsson, och hunden Enzo, är det första gången på Truckstop Örebro. Vanligen kör hon i södra Sverige för Grahns transport, Kristianstad.

Satsningar på säkrare stopp

Arbetsmiljö. Längs landets stora transportleder öppnar inhägnade rastplatser för yrkesförare. Behovet är stort – lastbilschaufförer på Truckstop Örebro berättar om stölder, otrygg uppställning och ovärdig arbetsmiljö.

Kultur
Arbetarklassen har tyngre och farligare jobb och fler dör i arbetsolyckor. (Arkivbild.) Foto: Justina Öster

”Kapitalägarna är vinnare och arbetarna förlorare”

Klassanalys. Nej, arbetarklassen är inte död. Medelklassen har heller inte sjunkit ner i ”proletärernas arma tillvaro”. Däremot vidgas klyftorna alltmer mellan arbetare och kapitalägare. Mellan arbetarnas löner och företagens vinster.