”Svårt att förebygga rånen polisiärt”

Värderånen har både blivit färre och mindre våldsamma de senaste åren. Mycket på grund av skärpta regler som gör att sedlarna färgas om någon obehörig kommer åt dem. Men trots tekniken och ett nära samarbete mellan polis och värdebolag lyckas man inte stoppa rånen helt.

I början av 2000-talet drabbades Sverige av en våg av våldsamma värdetransportrån. Värdetransportbilar sprängdes och en värdedepå forcerades med hjullastare. Rånarna var ofta tungt beväpnade.

I november 2005 var måttet rågat. Efter att ytterligare en värdetransport sprängts, satte facket ner foten. Skyddsombuden på flera avdelningar lade ett omedelbart skyddstopp för alla värdetransporter.

Även Arbetsmiljöverket hakade på. 2006 beslutade verket att en rad krav måste vara uppfyllda för att värdebolagens transporter skulle få fortsätta rulla.

Skyddsstoppet satte fart på företagens säkerhetsarbete. Förutom risk­bedömningar av alla bolagens rutter och fungerande larmsystem krävde Arbetsmiljöverket att sedlarna skulle transporteras i ett slutet system mellan bilar och bankomater.

I praktiken innebär det att väktaren inte själv kan få fram pengarna. Öppnas en väska, färgas pengarna och blir obrukbara.

Och åtgärderna gav resultat. Sedan dess har värderånen ändrat karaktär. Men inte minskat i antal så mycket som man hoppats på.

– Åtgärderna hade en effekt på de mer spektakulära rånen. Men antalsmässigt så var det ingen större skillnad till en början. Det var i princip lika många, men bara det vi kallar väskryckningar, att några få gärningsmän tillgriper en värdeväska vid påfyllning eller hämtning, säger Björn Ek, kriminalinspektör på Rikskriminalen.

Sedan 2011 har även antalet rån börjat dala. Men fortfarande rånas 20–25 värde­transporter om året. Vanligast är trottoarrånen, där rånarna fångar väktaren precis mellan bilen och det ställe där man har hämtat eller ska lämna pengarna.

För samhället och värdebolagen är utvecklingen positiv eftersom gärningsmännen kommer över mindre pengar. Rånen är också mindre grova. Men för de som arbetar med transporterna är risken fortfarande stor att bli rånad.

– Det är inte samma våldsanvändning som förut. Men i vissa fall har man ändå använt grövre våld. Så väktarna är fortfarande utsatta, absolut, säger Björn Ek.

Björn Ek har svårt att se hur polisen ska kunna få ner antalet rån till en lägre nivå än i dag.

– Det här är framför allt impulsrån med kortare planeringstid. Det är svårt att förebygga polisiärt. Det finns alldeles för många tänkbara gärningsmän.

I stället pekar han på att företagen måste fundera ännu mer på hur transporterna kan bli säkrare.

Peter Lindahl är säkerhetschef på Loomis i Sverige. Företaget har råkat ut för 19 värderån bara i år. En siffra som bekymrar honom.

– Det är ju katastrof.

Helt går rånen förstås inte att förebygga. Men det finns en hel del som företaget kan göra.

– Dels gäller det att få personalen så säkerhetsmedveten och vaksam som möjligt. Men sen gäller det naturligtvis att ge dem rätt förutsättningar i form av utrustning, instruktioner och rutiner.

Vid vissa transporter använder sig bolaget av följebilar. Förutom de väktare som transporterar värdet följer en eller två extra personer med transporten i en separat bil. Deras uppgift är att vara ett extra par ögon runt värdetransportörerna. Ibland anlitar Loomis också personskydd till väktarna från ett annat säkerhetsföretag.

– Vi gör det så mycket vi kan. Men det är naturligtvis en resursfråga. Vi kanske skulle kunna undvika rånen om vi körde med fem till tio man på varje objekt, men det går ju inte av förståeliga skäl, säger Peter Lindahl.

Johan Pettersson är säkerhetsdirektör på Nokas. Under 2013 har företaget bara råkat ut för ett rån och ett rånförsök. Pettersson vill gärna tro att det är ett direkt resultat av det säkerhetsarbete som bedrivs inom företaget.

Han tycker generellt att branschen litar alldeles för mycket på tekniska lösningar. I stället säger han att Nokas fokuserar på att öka väktarnas medvetenhet och trycka på vikten av rätt rutiner när man är ute och jobbar.

– Vi arbetar i servicesektorn. 80 procent av säkerheten handlar om hur väktaren beter sig i sin yrkesroll.

I dag är värderånen nästan enbart ett Stockholmsproblem. Därför är det till stor del i huvudstaden som insatserna för att förbygga brotten måste ske.

Anders Burén arbetar på länskriminalen i Stockholm.

– Vi har precis inlett ett nytt samarbete med Nokas och Loomis där vi jobbar ännu tajtare ihop för att förhindra fler brott, berättar han.

Det är inte bara värderånens karaktär som har förändrats sedan skyddsstoppet 2005. Även de som begår brotten kommer nu från andra grupper än tidigare.

– Förr var det väldigt avancerade ligor och de grövsta kriminella som höll på med det här. Nu är det mer yngre förmågor, säger Anders Burén.

Trots att sedlarna i de flesta fall görs obrukbara när man öppnar en värdeväska, fortsätter rånen.

– Gärningsmännen tror att de ska ha en chans att komma över en viss summa på grund av slarvig hantering när man packar väskorna, så att allt inte blir infärgat. Men i dag är det en väldigt liten summa som går att använda, säger Anders Burén.

Även infärgade sedlar har ett visst värde i den undre världen.

– Man kan sälja dem bland kriminella. Ett tag var det ett gäng som hade köpt upp rätt mycket för att sen leva på hoppet om att de skulle gå att tvätta.

Att rånen sker just i Stockholm kan han flera orsaker. Dels går många av de stora värdetransporterna här. Det är också lättare för en rånare att försvinna i mängden i huvudstaden än i mindre städer. Men både Anders Burén och Björn Ek tror att det också har att göra med tradition. Äldre kriminella lär upp yngre i konsten att råna värdetransporter.

– Att de sker just i Stockholm är nog mycket av gammal hävd. Många som begår tunga brott är från Stockholm. Och för de nya som växer upp är det här hemmaplan för dem, säger Anders Burén.

Magnus Kinnunen, huvudskyddsombud på Loomis i Stockholm, är bekymrad över Stockholmsväktarnas utsatthet. Helst skulle han förstås vilja att det förebyggande arbetet fungerade ännu bättre.

– Det bästa av det bästa skulle vara att polisen följde med på alla transporter. Men det går ju tyvärr inte.

I stället lanserar han en idé för att kompensera värdeväktarna i huvudstaden för den fara de utsätts för.

– Vi försöker få till ett Stockholmstillägg. Det kommer ju självklart inte göra det bättre om man blir rånad, men det vore bra om företaget visar att man är beredd att ge oss som arbetar här en extra slant.