Stora löneklyftor i kommunal renhållning
Miljöarbete. Individuella löner har gjort att det skiljer över 4 000 kronor i lön för miljöarbetarna på det kommunala bolaget Karlstads Energi. Transports ombudsman Mikael Ladman är kritisk.
– Jag har förhandlat lön för ett 20-tal medlemmar på företaget. Det är stora problem. I Transport har vi normalt inte individuell lönesättning i våra avtal och det ska vi vara glada för, säger han.
Arbetsgivarna har länge slagits för sänkta ingångslöner och individuell lönesättning. Facket – särskilt LO – spjärnade emot, men i början av 2000-talet gav flera stora fackförbund upp motståndet.
Ett av dem var Kommunal. Förbundet hoppades att större löneskillnader i kollektivet skulle skapa en sorts lönelokomotiv som kunde dra med sig de övriga i uppförsbacken.
Trots kritik och debatt har i stort sett alla fackförbund på arbetsmarknaden hakat på individuell lönesättning.
Utom Transport. Som envist hållit fast vid så kallade tarifflöner och lönehöjningar som fördelas i princip lika mellan de anställda i varje avtalsrörelse.
Fast det finns ett par undantag. I samband med en omdiskuterad rockad tvingades Transport släppa ifrån sig många bussförare till Kommunal. I gengäld fick Transport rätten att organisera miljöarbetare anställda i kommunala bolag.
Med de nya miljöarbetarna kom också nya avtal – överenskommelser som byggde på individuell lönesättning.
Ombudsman Mikael Ladman har under vintern brottas med lönerna för omkring 20 medlemmar på Karlstads Energi. Det är miljöarbetare som kör in avfall eller jobbar på återvinningscentraler.
– Tyvärr är det stora omotiverade löneskillnader. En tjej, en sophämtare, låg långt under killarna. ”Borde hon inte åtminstone ha lika lön som den lägst avlönade killen”, argumenterade jag.
– Vi såg till att hon fick ett rejält lönelyft, 1 500 kronor mer i månaden. Pengarna togs inte från potten, utan som ett tillskott. Men det räcker ändå inte, hon ligger fortfarande lägst bland sophämtarna.
På återvinningscentralerna ser Ladman likartade strukturer. En renhållningsarbetare som haft problem med hälsan låg 3 000-4 000 kronor under arbetskamraterna.
Vid förhandlingsbordet ville arbetsgivaren, de lönesättande cheferna, ge honom mindre än övriga även denna gång.
I förhandlingarna om lönepotten har Michael Ladman krävt besked om vilka faktorer som påverkar utfallet.
– Det viktigaste är förstås att alla får reda på vad som krävs av dem, för att de ska få högre lön. Men de medlemmarna jag pratat med tycker att det är väldigt diffust.
Han plockar fram några ”Måldokument” som företaget tagit fram efter samtal med de anställda om deras arbetsprestationer.
I ett av dem står att miljöarbetaren ifråga ska ha som högst prioriterat mål att ”Bidra till egen och andras arbetsglädje”.
Hur ska det gå till regleras också.
”Prata mer”, lyder receptet.
En kollega på återvinningscentralen ligger långt ner i löneligan. Han har fått en rejäl utmaning efter samtalet med den lönesättande chefen.
Målet är att ”Ge ett kostnadsmedvetet förslag som utvecklar verksamheten. Väg kostnad mot nytta.”
En tredje anställd ska ”Aktivt delta i att godta/neka företagskunder som anser att de kommer med hushållsavfall”. I praktiken stoppa folk i firmabilar som försöker kasta fel sorts sopor.
Två av chaufförerna som samlar in avfall måste bli bättre på att ”Aktivt söka information för att klara sitt uppdrag”. Det kan ske genom att ”Ställa frågor vid oklarheter”.
Handlingsplanerna för de två sophämtarna är helt identiska, så när som på namn och datum.
Transportarbetaren har sökt flera av miljöarbetarna på Karlstads Energi med frågor om individuell lönesättning och hur det påverkar motivation och arbetsglädje.
Ingen vågar prata med tidningen. Inte ens anonymt.
