Stenvalv vittnar om brobyggarkonst
Många som reser i Sverige har nog fascinerats av de stenvalvsbroar som dyker upp här och där vid åar och vattendrag. De äldsta har anor från medeltiden. Ursprungligen byggdes de av ”kallmurad” sten, det vill säga helt utan murbruk. Nyligen såldes en 150 år gammal valvbro på Blocket.
Sverige är inte ensamt om att ha gamla broar med valv av vacker skrovlig sten. Redan för 2 000 år sedan byggde romarna vägbroar och akvedukter av imponerande mått. Några finns fortfarande kvar. En av de mest kända är den 70 meter höga bron i spanska Alcantara, uppförd 100 år efter Kristus.
Här hemma är broarna lägre och kortare, men tekniken densamma. Kilformade stenar eller klippblock placeras så att de bildar självbärande valv. Hålrummen inuti bron fylls sedan med sten och grus som får ge stadga åt konstruktionen.
En och annan kanske undrar hur brobyggarna fick dit stenblocken utan att sidorna rasade samman. Svaret är att man först reste en båge av timmer, en stomme som sedan revs när stenvalvsbron väl var färdig.
Det finns inte mycket skrivet om själva byggtekniken, men på 1800-talet började man använda murbruk när stenarna fogades ihop. Då kunde man också gå över till rektangulära stenar, utan kilform.
Sverige har i dag omkring 600 bevarade stenvalvsbroar. Den längsta ligger i Karlstad och sträcker sig över 168 meter. Under de tolv granitvalven rinner Klarälven. Bygget påbörjades 1761 och bron invigdes 36 år senare, av kung Gustav IV Adolf. Fast helt klar var den inte förrän 1811.
Under avdelningen skrönor sägs att byggmästaren blev så anfrätt av tvivel kring brons hållfasthet att han till slut hoppade från krönet och dränkte sig. Sanningen är att han dog stilla i hemmet 1804. Lika sant är att brofundamenten ändrade älvens vattenflöde, så att det så småningom bildades en helt ny ö nedströms – Gubbholmen.
Bo Oscarsson bor i Jämtland och har forskat kring stenvalvsbroarna som finns längs Skalstuguvägen – alltså vägsträckan som går mellan Sta i Duved och över till Norge. Bara på den svenska sidan finns 21 bevarade stenbroar, uppförda i mitten av 1800-talet.
Oscarsson säger:
– De broar jag tittat på byggdes på myrmark. Det var förstås komplicerat att resa stenvalv på myrar som i princip var bottenlösa. Man löste det genom att anlägga timmerbäddar under fundamenten.
– Tack vare att stockarna hela tiden legat under vatten har broarna klarat sig i 150 år. På en del rullar det fortfarande tung trafik.
Broar var en viktig del av vägnätet redan i forna tider. Så viktig att kyrkan på medeltiden slog fast att brobyggeri var ett av få jobb som kunde få försiggå även under vilodagen, alltså på söndagar.
Broar, liksom vägar och skjutsning, var ett ansvar som staten stjälpte över på bönderna. I en av landskapslagarna, Södermannalagen, sägs ”Alla skola bygga broar och röja vägar, såväl den som äger mindre i byn som den som äger mera…” Formellt fanns skyldigheten kvar ända till 1944, då vägväsendet förstatligades.
Plikten att ställa upp och skjutsa kungen hittar man första gången i Alsnö stadga från 1280. Efter hand var det fler och fler resande som försökte kräva rätt till fri skjuts. Det här ledde till nya regelverk och ett nät av gästgiverier där allmogen var skyldig att ställa upp med djur till hästbyten.
Även hastigheten var bestämd av myndigheterna. Några år in på 1800-talet fick det ta 1,5 timmar att resa en mil, en snittfart på sju kilometer i timmen.
Hur var det nu med broaffären på Blocket?
I början av 2012 utannonserades faktiskt en hel stenvalvsbro, från mitten av 1800-talet, på den populära säljsajten. Bron låg i Hebytrakten och var i dåligt skick. Säljaren hade försökt förmå staten att bekosta en upprustning, en nota på uppåt två miljoner kronor.
Det blev nobben från länsstyrelsen och hela granitklabbet utannonserades i stället för 10 000 kronor.
