Skitjobben som ingen granskar

Enklare regler för arbetskraftsinvandring skulle göra det lättare att rekrytera kompetent personal till schysta jobb i Sverige. Tre år efter införandet ser verkligheten delvis annorlunda ut. Transportarbetaren kan berätta om slavliknande arbetsförhållanden som varken facket eller myndigheterna granskar. – Det känns ju som att de tar hit folk mest för att blåsa dem, säger Christer Bengtsson, ombudsman för Transport i Umeå.

Hashmat Ullah och Nadeem Yaqoob hugger in på den vegetariska pastan på vägkrogen utanför Skellefteå. Det är lunchtid och sista dagen på en rättegång där de båda männen från Pakistan är målsägande. I fem dagar har de suttit på ena sidan gången i en sal i tingsrätten i Skellefteå. På andra sidan har deras arbetsgivare suttit, misstänkt för att ha utnyttjat deras utsatta situation som invandrad arbetskraft.

Hashmat, som är bra på engelska, talar för dem båda.

– Förra året hade vi inget liv. Vi gick till jobbet vid sjutiden på morgonen och kom hem igen vid elva-, tolvtiden på natten.

arbetet, som ligger i träda sedan februari då deras arbetsgivare häktades, är på en firma för regummering av stora däck, i Malå, Västerbotten. Arbetsförhållandena var enligt Hashmat och Nadeem närmast slavliknande. Långa arbetsdagar, sju dagar i veckan utan övertidsersättning och heller inte kollektivavtalsenlig lön. Arbetsgivaren är också misstänkt för att ha tvingat sina anställda att ge tillbaka en del av den utbetalade lönen i kontanter. Ett brott som tas upp i den pågående rättegången.

Rättegången omfattar däremot inte den lön som de två männen gått miste om under tiden de arbetade i Malå. Det är fackets sak. Med vid bordet sitter Christer Bengtsson, ombudsman På Transports avdelning 28 i Umeå. Han fick kännedom om Hashmats och Nadeems situation genom samtal från oroliga Malåbor i höstas. Eftersom en polisutredning pågick har han legat lågt fram till nyligen. Nu när rättsprocessen är i gång kan även Transport göra sitt för de två männen. Utifrån Nadeem och Hashmats anteckningar om hur många timmar de har arbetat har Christer Bengtsson räknat ut den lön och övertidsersättning de gått miste om från och med hösten 2010 till januari i år. Summan är skyhög, 600 000 respektive 700 000 kronor.

Hashmat och Nadeem tittar ut på snöhögarna vid E4:an utanför fönstret. För några år sedan kunde nog ingen av dem tro att de skulle spendera vintern i en kommun med 3 500 invånare i norra Sverige. Än mindre att de där skulle arbeta mer än vad de någonsin gjort i sitt hemland.

Sverige har en lång tradition av arbetskraftsinvandring, men reglerna har sett olika ut i olika tider. 2008 beslutade den borgerliga regeringen tillsammans med Miljöpartiet att det skulle bli enklare att anställa personal från länder utanför EU. Innan dess var det arbetsförmedlingens bild av bristen på arbetskraft som bestämde om man kunde anställa eller inte. Sedan den 15 december 2008 räcker det med att arbetsgivaren skickar in ett anställningserbjudande till Migrationsverket, med en påskrift från det berörda fackförbundet om att erbjudandet lever upp till kollektivavtalets lönenivåer.

Hashmat och Nadeem arbetade med regummering i Pakistan när företagets ägare beslutade sig för att bryta upp och rota sig någon annanstans. Valet föll på Sverige och Nadeem och Hashmat fick frågan om de ville följa med.

– Ägaren sa att vi skulle ha en bra framtid och få mycket pengar. Efter att ha arbetat tillsammans i 18–20 år litade vi på honom, säger Hashmat.

Våren 2010 kom en ansökan till Transports avdelning 28 i Umeå. Ett nytt regummeringsföretag ville anställa en man från Pakistan, Nadeem. På hösten kom en ansökan till, den här gången för två personer, Hashmat och ytterligare en kollega. Allt såg bra ut på pappret, företaget skulle betala avtalsenlig lön och dessutom ville man teckna kollektivavtal. Men Christer Bengtsson kände att något inte stämde.

– Det kändes inte bra då och det känns inte bra nu heller. Men det som hänt är ju inget som vi hade kunnat förutse, säger han.

Till saken hör att Malå i Västerbottens inland är något av ett Mecka för regummering. Här finns redan tidigare ett stort företag som sysslar med samma sak, fast med en lite annan teknik.

– Måste man importera folk från Afrika och Asien. Ska inte den kompetensen finnas ens i Europa? Jag förstår inte argumentationen, säger Christer Bengtsson.

Hemma i Pakistan förberedde sig Nadeem och Hashmat för att flytta till Sverige. Deras jobb i Pakistan, ett bra jobb, sex dagar i veckan, 8–10 timmar om dagen, fanns inte längre.

Inför utsikten att inte ha jobb hemma i Pakistan, ett land där minimilönen ligger runt 600 svenska kronor i månaden, var flytten till okända Sverige ett lätt val.

Först kom Nadeem. Några månader senare kom Hashmat och ytterligare en pakistanier. Redan tidigt förstod de att villkoren för arbetet inte stämde med förväntningarna.

– Vår chef sa: ”Företaget ligger visserligen i Sverige, men vi måste följa pakistanska regler och ni kommer att få samma lön som i Pakistan. Om ni inte går med på de villkoren måste vi skicka tillbaka er”, berättar Hashmat.

Och tillbaka ville de inte. Framför allt var de oroliga för att de eller deras familjer skulle råka ut för sanktioner från företagsledningens sida.

– De har väldigt starka familjerelationer med personer inom polisen och armén. Vi är rädda för att våra familjer får problem om vi skickas hem, säger Hashmat.

Till slut blev läget ohållbart. De långa arbetsdagarna och den låga lönen gjorde att Hashmat blev både sjuk och deprimerad. Med stöd av flera personer i Malå, som kände till deras situation, vågade de till slut gå till polisen och gå med i facket.

Nu lever de i något slags limbo. Tiden som blivit över sedan fabriken stängdes gör att de hinner gå på SFI och lära sig svenska. Annars sitter de bara hemma i lägenheten och försöker hushålla med de pengar de har. Nu hoppas de på upprättelse, kompensation för utebliven lön och till slut kanske, ett nytt arbete i Sverige.

Trots sina rädslor och farhågor tycker Hashmat och Nadeem att det känns skönt att allt nu kommer upp i ljuset.

– Vi vill inte åka tillbaka. Så vi har inga andra möjligheter än att gå vidare med det här.

Fotnot. Skellefteå tingsrätt dömde den 19 april de två män som varit Nadeem och Hashmats arbetsgivare för grovt ocker. Männen dömdes till vardera 240 timmars samhällstjänst, ett straff motsvarande elva månaders fängelse. De ska också betala 15 000 kronor var i skadestånd till sina anställda. Transport har kallat företaget till förhandling om utebliven lön och övertidsersättning i slutet av april.