Säg ifrån och dokumentera!

Har du en kollega som är lite väl närgången? Eller en chef som kommer med skamliga förslag? Säg ifrån! – Arbetsgivaren är skyldig att utreda trakasserier, säger Martin Miljeteig, arbetsmiljöombudsman på Transport.

Som arbetstagare har man rätt att arbeta i en miljö där sexuella trakasserier inte förekommer. Det är reglerat i diskrimineringslagen.

Sexuella trakasserier kan ta sig uttryck på olika sätt. En hand på fel ställe. Obehagliga kommentarer. Eller grövre sexuella handlingar. Gemensamt är att det är den som utsätts som avgör om ett beteende har gått över gränsen. Men det är också viktigt att den som trakasserar får veta att dennes beteende inte är okej.

– I första hand ska man säga till personen som utför handlingen att man vill att den ska sluta. Det är viktigt att markera att man inte accepterar hur personen beter sig, berättar Martin Miljeteig.

Att konfrontera en person som gett sexuella inviter eller handgripligen trakasserat är förstås inte alltid lätt. Men man behöver inte vara ensam. Gäller det en kollega kan man ta hjälp av en annan arbetskamrat, sin chef eller sitt fackliga ombud.

För att en handling ska räknas som sexuella trakasserier måste den vara av sexuell karaktär, men också oönskad och kränkande, enligt lagen. Eftersom det bara är den utsatte som kan bedöma om det är just oönskat och kränkande är det viktigt, rent juridiskt, att faktiskt säga ifrån.

– Tror man att det kan leda till värre trakasserier eller bli hotfullt om man säger till, ska man förstås vända sig till arbetsgivaren och sin fackliga representant, säger Martin Miljeteig.

Nästa steg är att ta kontakt med sin arbetsledare.

– Arbetsgivaren är ytterst ansvarig för arbetsmiljön och den psykosociala är lika viktigt som den fysiska, säger Miljeteig.

Det är varje arbetsgivares skyldighet att utreda sexuella trakasserier och dessutom att vidta de åtgärder man kan för att förhindra att det händer igen. I den bästa av världar tar arbetsledningen problemen på allvar och gör vad man kan för att lösa dem. Men det är inte alltid det fungerar så.

Den som inte tycker sig ha fått tillräckligt med hjälp ska ta kontakt med sin lokala fackliga avdelning. Facket kan då kräva att arbetsgivaren ska göra en mer grundläggande utredning eller vidta åtgärder för att få stopp på trakasserierna.

Är man inte med i facket kan man i stället vända sig direkt till diskrimineringsombudsmannen, DO. Kommer DO eller facket inte överens med arbetsgivaren kan ärendet till slut gå vidare till domstol. Företaget kan då stämmas för att inte ha fullföljt sin utredningsplikt.

Är det chefen själv som står för trakasserierna har företaget ett ännu större ansvar än när det gäller händelser mellan kollegor. Enligt diskrimineringslagen är det förbjudet för en arbetsgivare att trakassera en anställd eller arbetssökande. Händer det kan facket eller DO stämma företaget, inte bara för att man gjort en undermålig utredning, utan för själva händelsen.

Bara en bråkdel av alla som råkar ut för sexuella trakasserier får sitt ärende prövat i domstol. Skulle det gå så långt är det bra om det som hänt finns dokumenterat på något sätt. Dokumentation kan vara bra att ha även när ett ärende ska utredas av arbetsgivaren.

Ofta står ord mot ord och det är inte säkert att den utsatte och den som trakasserat har samma bild av vad som hänt. Konkreta bevis kan vara svårt att få fram. Men den som har utsatts kan tjäna mycket på att skriva ner exakt vad som har hänt och när samt att prata med sina kollegor på ett tidigt stadium.

Annika Höög arbetar på DO.

– Det kan vara bra att berätta för andra vad man varit med om. Om det går till domstol kan det krävas att man är ganska precis om vad som har hänt. Vi hade ett fall i domstol där det inte fanns några vittnen. Däremot fanns det kringbevisning i form av att den utsatta kvinnan hade berättat för arbetskamrater.

När ord står mot ord kan det vara svårt för arbetsgivaren att agera. Samtidigt som man måste ta den utsattes berättelse på allvar kan man inte ge den som pekas ut en varning eller avsked utan att vara säker på vad som har inträffat.

– Som arbetsgivare ska man göra så mycket man kan för att skapa sig en bild av vad som har hänt. Prata med båda parter och vittnen, om det finns sådana.

Även om man inte kan komma fram till vems version som är korrekt måste man dessutom arbeta för att inget liknande händer igen.

– Man ska markera att man inte tolererar sånt beteende även om man inte kan bevisa vem som har gjort något. Man kan markera med en tydlig policy.

Sexuella trakasserier kan ske i en gråzon, där den som trakasserat kanske inte är medveten om att beteendet upplevs som kränkande.

Finns det en risk att oskyldiga råkar illa ut med dagens lagstiftning?

– Det är ju den trakasserades upplevelse som ska styra. Men den som tycker att man har blivit påhoppad utan grund kan också gå till sitt fackförbund för hjälp.