Röster om skuld och skam
”Att få delgivningar med uniformerade är väldigt otrevligt.” Lisbeth Sandvall har doktorerat på överskuldsättning vid Linnéuniversitetet i Växjö. Hon djupintervjuade hon 32 personer i ekonomiska svårigheter.
Här är några röster ur avhandlingen:
”Det blev mycket press och tryck från socialen och jag tänkte att det vore bättre att skapa en egen firma. Det blev restaurang, trots att jag kände att jag inte skulle klara det på grund av min ålder. Att hela tiden göra deg och hela tiden göra pizza, det var fel. Det blev fel från början. Allting blev fel.”
Man, 64 år, pågående skuldsanering
”Min dröm var hela tiden att få något eget och vi gick till banken och hörde oss för och det var inga problem med att låna pengar. Ingenting! Det fanns inget hinder, trots att vi själva kände oss tveksamma till hur vi skulle klara det här. Hela tiden sa banken bara att det skulle fixa sig.”
Kvinna, 59 år, i dag skuldfri
”Min man arbetade inom transportbranschen, men så förlorade företaget ett viktigt transportavtal. Det fanns två alternativ – arbetslöshet eller köra i egen regi. Vi beslöt att han skulle starta eget. Det blev mycket tufft och efter tre år orkade han inte slita längre, utan att tjäna några pengar.”
Kvinna, 40 år, pågående skuldsanering
”LO-lånet kom 1980, då fick man gå in på banken och låna 25 000 kronor bara man var med i LO. ”Har du jobb?” Nej, men jag fick låna pengar ändå. Jag betalde inte igen och så var skulden uppe i en 80 000–90 000 kronor. Sen, när jag jobbat i ett år, kom det något brev där man frågade om jag ville ha Visa-kort. Det var ju så klart att jag ville det.”
Man, 43 år, pågående skuldsanering
”Okej, jag hjälpte till för att skaffa mig den här hjärnblödningen – i och med att jag levde det liv jag levde. Mycket arbete, äta på fel tider, mycket alkohol vid fel tillfällen.”
Man, 57 år, sökt skuldsanering
”Det blev att jag flydde hemifrån, för jag orkade inte med räkningarna och min man som mådde dåligt. Så jag fixade ett jobb till, förutom de 100 procent jag hade på dagis. Sedan jag jobbade jag kvällar och helger inom äldreomsorgen. Alla helger och semestrar. Konsekvensen var att jag blev utbränd.”
Kvinna, 51 år, sökt skuldsanering
”… och så kommer kronofogden. Det blir ju den här känslan av att bli sparkad på när man redan ligger. I en situation där jag själv gått på antidepressiva. Då är man inte kaxig, det är man verkligen inte. Man är tacksam att trycka till, för man trycker rätt bra själv.”
Kvinna, 48 år, sökt skuldsanering
”Man kan säga att bankerna var väldigt glada att låna ut pengar och jag kände ett behov av att komma i gång med något eget. Sen fick bankerna kalla fötter, därför att de lånat ut jättemycket pengar till företagare. Då blev jag tvungen att sälja allting till underpris. Sedan la de på sådär 14 procent i straffränta på skulderna.”
Man, 49 år, skuldfri
”En sak är väldigt otrevlig. Att få delgivningar med uniformerade. Det har hänt med polis och delgivningsman och de är inte precis så där diskreta. En man med en väldigt liten svart portfölj som varenda kotte kan förstå vem han är.”
Kvinna, 60 år, pågående skuldsanering
”Du ska helst inte söka skuldsanering när du har tre eller fyra barn boende hemma. När de är tonåringar och går i skolan, så fordrar de mer än du har råd att ge dem. Det är bara så, för att de inte ska bli mobbade. Det är ett jävla samhälle vi lever i.”
Man, 57 år, sökt skuldsanering
”Nu är det bara en tid kvar till jag är någon igen och jag inte behöver smyga med någonting. Då kan jag verkligen vara rak i ryggen. Då är jag som alla andra.”
Kvinna, 48 år, sökt skuldsanering
