”Mina robotar ser lite gammaldags, plåtiga och tekniska ut, som man tänkte sig robotar på 1950-, 60- och 70-talen. Ibland mänskliga, ibland inte. En del är små och rädda, andra kramgoa”, säger Stefan Blomberg som bygger sina skapelser av fyndat skrot.
Close
”Mina robotar ser lite gammaldags, plåtiga och tekniska ut, som man tänkte sig robotar på 1950-, 60- och 70-talen. Ibland mänskliga, ibland inte. En del är små och rädda, andra kramgoa”, säger Stefan Blomberg som bygger sina skapelser av fyndat skrot.
Close
Kultur

”Robotnisse” ger nytt liv åt gammalt skrot

Robotbyggaren. På dagarna kör han fisk i en bil märkt ”Kunglig hovleverantör”. Fast han är republikan. Kvällarna tillbringar Stefan Blomberg hemma i verkstan och skruvar ihop underfundiga robotar – av fyndat skrot.

På Instagram går distributionsförare Stefan Blomberg under sitt alias, ”Robotnisse”. Där lägger han ut bilder på sina skapelser. Ofta förmänskligade, som ett omfamnande par och en pappa eller mamma med klängande barn.

Fågelrobot av Stefan Blomberg
Kopparkannan, flasköppnarna, skrivmaskinstangenterna och det gamla cykellyset får nytt liv i en pigg liten fågelrobot. Foto: Justina Öster

Robotarna tar gärna djur- eller fågelform med spretande elsladdshår, metallvingar och hjälm. De väcker både ömhet och skratt, som när en vinklad gaffel höjs till ett förmanande finger eller ett par babyskor vänds med tårna inåt. Under Stefan Blombergs fingrar förvandlas en termometer till en glad mun och ett läderfodral till en flygarmössa med öronlappar. Häftapparater blir fötter.

Robotarna mäter några decimeter, upp till en och en halv meter och är enbart ögonfröjd. Inga maskiner som utför tjänster.

Stefan Blomberg älskar djur och värnar om miljön, därför återanvänder han material. Det ska vara gamla grejer och modeller. Slitna. Med patina. Inspirationen kommer när han och hans fru går på loppis. Hushållsartiklar, dammsugare och skrivmaskiner. Väckarklockor, ficklampor, cykelljus, allt går att skruva isär och plocka delar av.

Stefan Blomberg visar in i verkstan, en före detta pigkammare i lägenheten i Stockholmsförorten Abrahamsberg. Han ursäktar röran. Fast vartenda verktyg hänger prydligt på sin plats ovanför arbetsbordet. Materialfynden är lika grundligt sorterade i rader av plastbackar på hyllorna utmed väggarna.

– Det där är ju en näsa, kan jag tänka när jag ser pipen på en kaffekanna. Och de där spiralerna kan bli både armar och ben. Jag använder begagnade skor också, och en av robotarna har min svärmors barnskor.

Gamla silverbestick från finborden hittar Stefan Blomberg i mängd på loppisar.
Gamla silverbestick från finborden hittar Stefan Blomberg i mängd på loppisar. Foto: Justina Öster

Gammal aluminium är bra och lätt att borra i, konstaterar Stefan Blomberg som redan i tidiga år rotade i containrar. Med famnen full på loppmarknader får han ofta frågan: Vad är det där för nåt? Ingen aning, svarar han.

– De tror nog att jag är en riktig toksamlare, ha ha. Kugghjul är vackra, och skruvar och muttrar hårdvaluta i robotbranschen. Nackdelen med engelska är att de anges i tum, så jag håller mig till svenska. Annars skulle jag ha fyllt 40 lådor till.

Ryktet har spritt sig. Lokalborna lämnar in prylar på ortens vintagebutik, där Stefan Blomberg ställer ut en del av sina alster. Hustruns frisörkunder är också involverade, ringer från loppisar och undrar: Vill han ha det eller det?

– Bara köp, svarar hon.

Hela hemmet andas vintage, men bordet i vardagsrummet skvallrar om hans tid som möbelsnickare. På väggen i köket sitter en anordning från förra hyresgästen, en dam från Östermalm.

Hon behövde den för att skicka order till hushållerskan.

– Nej, nej, Stefan Blomberg slår ifrån sig.

Stefan Blomberg i verkstan
Alla skrotfynd är prydligt sorterade i Stefan Blombergs verkstad. Foto: Justina Öster

Inte är han rojalist fast hans tjänstebil är märkt med hovleverantör. Men ja. Han har levererat Kalix löjrom (med ett kilopris på några tusenlappar) till kungen och drottningen på Drottningholm. En tidskrävande procedur då bilen först genomsöktes av två vakter. Och ytterligare en, till fots, eskorterade Stefan Blomberg i krypfart fram till en väntande kock.

Trots sin robotvurm är Stefan Blomberg ingen vän av självkörande bilar. De kan stjäla hans jobb. Men han är inte rädd att artificiell intelligens (AI) ska ta över i samhället.

– Robotar är oumbärliga i farliga miljöer. De kan bli väldigt bra, men jag tror aldrig att AI kommer att ta över allt arbete. Något måste vi ju göra.

Som att skruva ihop skrot.

– Det är grymt kul! Har jag inte byggt på ett tag blir jag sittande i timmar. Tid och rum försvinner, säger Stefan Blomberg.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Alexandra Einerstam. Foto: Kamilla Kvarntorp

Hon vill skriva om sin egen generation

Skrivlust. Arbetare i 40- och 50-årsåldern behöver någon att identifiera sig med. Det tycker Alexandra Einerstam, som gick LO:s och ABF:s skrivarkurs i våras. Nu vill hon skriva om sin egen generations vardag.

Svordomar. Illustration: Mattias Käll. Kristy Beers Fägersten. Foto: Anna Hartvig / Södertörns högskola

Hon vill ge svordomen upprättelse

Kraftuttryck. Ett litet ”jävlar” kan vara tricket om du vill ha en vän. Det funkar också mot smärtan om du råkar tappa domkraften på tån. Lingvisten Kristy Beers Fägersten vet massor om konstruktivt svärande, och hon vill gärna ge svordomen upprättelse. Vi behöver den.

Collage första maj 1899, 1917 och 2014

Osäker framtid för första maj

Arbetarrörelsen. Internationalen, röda fanor och tal om vägen mot ljuset, inför tusenden på stadens stora torg. Eller streamat genom Facebook? Förstamaj-firandet genomförs i år åter digitalt, på grund av pandemin. Frågan är om det innebär slutet på historien om Rörelsens egen helg.

Hallå där!

Daniel Hilmér

… tidningsbud i Trollhättan, och huvudskyddsombud på Västsvensk tidningsdistribution (VTD), som jobbar som vanligt nu på lördag den 9 oktober, Tidningsbudens dag.

Månadens politiska

Välkomna gäster hos vänstern

Fackligt-politiskt. Full sysselsättning, för lite strejkande, gig-ekonomi, klasskamp och branschföreningar. En rad frågor lyftes och diskuterades på Vänsterns stora rikskonferens i september – ett led i satsningen på att stärka det fackliga arbetet, både på arbetsplatserna och inom partiet.

Månadens medlem
Aftonbladets podd med Mauri Hermundsson har utsett Mariann Tönnesen till Sveriges bästa parkeringsvakt. Bra koll på regelverket, ödmjukhet och lyhördhet ligger bakom utmärkelsen.

”Jag lever för parkering”

Parkeringsvakt. Mariann Tönnesen har utsetts till Sveriges bästa p-vakt. Hon träffar många trevliga människor i tjänsten. Men hot och våld hör också till hennes arbetsdag.

Kultur
Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Hon vill skriva om sin egen generation

Skrivlust. Arbetare i 40- och 50-årsåldern behöver någon att identifiera sig med. Det tycker Alexandra Einerstam, som gick LO:s och ABF:s skrivarkurs i våras. Nu vill hon skriva om sin egen generations vardag.

Högt tryck på skrivarkurs

Kultur. Drygt 70 LO-medlemmar sökte till LO:s och ABF:s skrivarkurs i våras. Men bara tio fick plats. I vår blir det en ny kurs. De som inte fick plats förra gången har förtur.

Anders Teglund ska snart gå på sitt kvällsskift.

Coronakris i kulturen blev budjobb och bok

Mötet. När pandemin slog till blev kulturarbetaren, pianisten och förläggaren Anders Teglund cyklande matbud på Foodora. Han engagerade sig fackligt och skrev en bok om sitt år på sadeln.

Hallå där!

Mariann Tönnesen

… som har röstats fram till Sveriges bästa parkeringsvakt.

Månadens studier
Jonas Persson, Transports studieombudsman. Foto: Kamilla Kvarntorp

Säkerheten prioriteras när Transports kurser startar

Facklig utbildning. Mängder av fackliga utbildningar har ställts in i spåren av pandemin. Men nu börjar kurserna sakta komma i gång igen, både centralt och i avdelningarna.

Hallå där!

Harald Fabricius

… vice ordförande i 3F Københavns Chauffører, som är med och arrangerar den 22:a Skandinaviska Transportarbetarekonferensen 22–24 oktober.

Kultur
Svordomar. Illustration: Mattias Käll. Kristy Beers Fägersten. Foto: Anna Hartvig / Södertörns högskola

Hon vill ge svordomen upprättelse

Kraftuttryck. Ett litet ”jävlar” kan vara tricket om du vill ha en vän. Det funkar också mot smärtan om du råkar tappa domkraften på tån. Lingvisten Kristy Beers Fägersten vet massor om konstruktivt svärande, och hon vill gärna ge svordomen upprättelse. Vi behöver den.

Hallå där!

Petter Arneback

… regional utvecklingsdirektör i Region Örebro län, som får Sveriges första elväg.

Månadens medlem
”Jag är rutinmänniska, gillar att ha rutiner och vill göra ett bra jobb”, säger fackligt engagerade hundföraren Mattias Hansson. Kollegan Holger är sex, sju år och tidigare polishund.

Bästa kollegan har fyra tassar

Bevakning. Att jobba som hundförare är inget jobb. Det är en livsstil. Och schäferhunden Holger en trygg kollega i natten för fackligt engagerade väktaren Mattias Hansson.

Månadens avdelning
”Vi vill att Norrland ska leva och att de som är med i a-kassan också ska gå med i Transport!” Från vänster: Ulrika Wiklund (LO, hyr arbetsrum), regionala skyddsombudet Johnny Wiklund, Linda Björkner (telefontjänsten TPD). Längst fram ordförande och studieorganisatör Mikael Humlin.

”Vi vill att Norrland ska leva!”

Hälsingland. Mitt under brinnande pandemi flyttade Transports Hälsingeavdelning till nya lokaler. Ny ordförande är på plats och coronatiden har rullat på hyfsat. Fast ett gäng sopgubbar slog bakut, alldeles i början.

Månadens medlem
Tidningsbud på väg igen. Elin Larsson är tillbaka hos gamla arbetsgivaren och levererar åter på Småländska Höglandet.

Tillbaka som bud på Höglandet

Tidningsbud. Efter en kort sväng på annat jobb är Elin Larsson tillbaka som tidningsbud. Rutten är ny, bäst är friheten. Ingen natt är den andra lik.