Ledare. Om knappt ett år håller Svenska Transportarbetareförbundet kongress. Det känns stort och viktigt. Väl medveten om att historien aldrig upprepar sig, människor alltid, tänkte jag lyfta något viktigt för mig. Handväskan. Eller rättare i dag, axelremsväskan.
Sökande efter den perfekta väskan upprepas ständigt. Den som rymmer det som klarar en genom dagen och livet. Plånbok, borste, cerat, en pocketbok, mobil(er), liten vattenflaska och annat nödvändigt.
Jag ser det som en sund utveckling att handväskan/axelremsväskan numera inte bara är något för kvinnor. Det självklart konstiga är ju att någon klarar sig utan, men jag är uppvuxen i en tid när män med mindre eller medelstora väskor närmast betraktades som suspekta – om det inte rörde sig om portföljer eller attachéväskor med kodlås. En jämnårig killkompis fick i högstadiet ständigt höra ”roliga” kommentarer om sin udda stil. Han hade ryggsäck.
Jag har undersökt väskor på loppisar i när och fjärran, tittat på verkliga dyrgripar i Paris och New York och fyndat bra kopior på Storks i såväl Mönsterås som Oskarshamn.
Lite oväntat fick jag syn på den till synes optimala handväskan inne på IT-avdelningen, som ligger granne med tidningen på förbundskontoret i Stockholm. Precis lagom stor, i blå-grå kraftig och jeansliknande textil. Perfekt med axelband och fack på utsidan, fin liten logga. Väskan stod på ett bord, men kort senare fick jag besked vad det handlade om.
Kongressväskan 2017. Här kan vi tala om önskan att historien upprepar sig. För den åtråvärda mindre väskan verkar helt slut på lager, så att säga. Av IT blev jag rekommenderad att vända mig till kommunikationsavdelningen, som vänligt fick fatt i ett slags plastväska från förra kongressen. Säkert bra och praktiskt på många vis men inte helt jämförbar. Jag har blivit rekommenderad att ta frågan vidare, till såväl vaktmästeri som vu-sekreterare. De som visste vad jag talade om beklagade, någon hade hemma en egen väska som tyvärr var väldigt sliten. Alla var eniga om att Kongressväskan -17 var väldigt lyckad och fin.
Mina kamrater på tidningen verkade inte riktigt ha koll, och hade för övrigt annat att bevaka under kongressen 2017 än kongressväskans design. Och det kan man ju förstå. Det kommer ju nya chanser. Också för mig att vara med om verkligt väsentliga saker. Men även om det inte är min sak att styra något i förbundets kongress vill jag ändå uttrycka ett hopp om samma väska som 2017.
