Debatt. Michael Harvey från Taxi 020 AB:s Transportörsförening (Taf) går till hätskt angrepp mot Transport och sina protesterande förare. Han skriver svepande, raljant och framför allt felaktigt.
Michael Harvey skriver ”Vi hoppas därför att Transport omgående tar avstånd från såväl de utomfackliga aktioner som riktats mot vårt varumärke, som det från en enskild ombudsman framförda kravet på vd:s avgång.”
Den som framfört Transports krav på Taxi 020:s vd, Claes Löfvenberg, är Markus Pettersson, Transportarbetarförbundets förbundssekreterare. Michael Harvey kan vara lugn för att detta är Transports uppfattning och inget besked i motsatt riktning kommer att meddelas. Michael Harvey gör oklokt i att bagatellisera våld från arbetsgivare mot arbetstagare. Skulle han bagatellisera om förhållandet var det motsatta? Nolltolerans är den enda rationella hållningen.
Michael Harvey raljerar över att ”en mycket liten men högljudd och aggressiv grupp förare och även åkare fått ihop några tiotal förare”. Men då så, då är det väl inte så mycket att oroa sig för? Naturligtvis vet Michael Harvey att missnöjet är långt vidare; vi talar om hundratals demonstrerande åkare och chaufförer. Naturligtvis vet Michael Harvey att om inte Taxi 020 gått ut med hot om repressalier, skulle demonstrationerna samlat fler deltagare.
Michael Harvey byter mitt i texten roll från åkare till arbetsrättsexpert: ”Eftersom dessa ägt rum under arbetstid är de att jämföra med vilda strejker.” Ja, Michael Harvey, ibland utbryter strejker på arbetstid. Det hade naturligtvis varit mer passande för arbetsgivarna om de regelmässigt hade förlagts till semestern, men man kan inte få allt. Men i frågan har också Michael Harvey fel i sak. Naturligtvis är det inte fråga om vilda strejker i ett läge då inget kollektivavtal råder.
Det är per definition omöjligt att tala om vild strejk då varken Taxi 020 eller anslutna åkerier inte har något kollektivavtal för chaufförerna. Det tror jag Michael Harvey vet, men han spelar dum och hoppas lura någon på vägen. Frågan är mer än väl utredd av fackföreningarnas advokatbyrå LO-TCO Rättsskydd, är i en artikel i Transportarbetaren.
Michael Harvey blir därefter sentimental om den Svenska modellen: ”Om det då verkligen vore så att LO-förbundet Transport även från centralt håll officiellt stödjer detta av ett fåtal påhittade uppror, ja då är detta naturligtvis synnerligen förvånande, och i så fall något helt nytt inom den så kallade Svenska modellen.”
Nej, Michael Harvey. Det är Taxi 020 som är något helt nytt inom den Svenska modellen. Ett så stort företag, med flera hundra anslutna åkerier och tusentals chaufförer, som år efter år vägrar att teckna kollektivavtal. Ni vill inte vara en del av den Svenska modellen och därför får ni inga av de fördelar den Svenska modellen för med sig; att tvister löses genom förhandlingar.
I kollektivavtalsfrågan har Michael Harvey bara dimridåer att erbjuda. Man påstår sig vara beredd att ”välkomna ett nytt genomtänkt och verklighetsförankrat kollektivavtal för taxinäringen”. Vad är då ett ”genomtänkt” och ”verklighetsförankrat” kollektivavtal?
På Tafs hemsida skriver man själv att, för att ens vara intresserad av att diskutera kollektivavtal måste Transport på förhand backa: ”huvudfrågan är då att fackets tidigare orealistiska krav vad gäller arbetstidens förläggning måste bort. Även garantilönen…”
Det man egentligen säger är att man har oerhörda problem med 40 timmars arbetsvecka och att garantilönen på den enorma summan av 18 739 kr/mån före skatt är övermäktiga anspråk. Så mycket för lögnen från Claes Löfvenberg att heltidslönen för en 020-chaufför ligger runt 25 000 kr/mån. Om detta vore sant skulle 18 739 kr/mån inte vara ett problem.
Sanningen är väl att heltidslönen för en 020-chaufför i regel ligger nedåt 14 000 -15 000 kr/mån, ibland till och med lägre om man kör mycket färdtjänst. Hur var det nu med mottot: ”Det ska märkas i plånboken att man kör för 020”? Det gör det. I negativ bemärkelse.
