Nytt försök med 90 ton

Nu startar ännu ett försök med längre och tyngre lastbilar. Den här gången ska tre timmerbilar på närmare 30 meter och 90 ton rulla från SCA:s virkesterminal väster om Sundsvall till industrierna vid kusten. – Det allra bästa är faktiskt arbetsmiljön. De nya ”bankarna” gör att vi slipper använda kätting när lasten ska säkras, säger chauffören Linda Pettersson.

Klockan är nästan fem när de två splitter nya Scaniabilarna rullar in vid virkesterminalen i Töva. Det är dags för skiftbyte i Benny Hultmans Transport.

Åkaren, Benny Hultman, är på plats, tillsammans med ett påtagligt ungt chaufförsgäng.

Hultmans äger två av de tre timmerbilar som ingår i det nya projektet som drivs av SCA och Skogforsk. Den sista bilen finns hos åkeriet Fermgruppen.

– Försöket ska pågå i fem år. Jag tror mycket på det här. Längre och tyngre ekipage betyder stora besparingar i bränsle och är bra för miljön, säger Benny Hultman.

Töva är ett välkänt begrepp i skogsbranschen i Norr. När flottningen lades ner på 1960-talet behövde Sundsvalls skogsindustri en ny lagrings- och sorteringsanläggning för timret. Byn Töva låg strategiskt till – vid Ljungan två mil väster om Sundsvall, på vägen mot Östersund.

År 1968 stod terminalen klar. Ända från start har sågtimret och massaveden kommit hit på järnväg, från inlandet. Härifrån går virket sedan på lastbil de sista 25–30 kilometrarna till sågverken eller massafabrikerna.

– I början kom virket helt osorterat. Sågtimmer låg blandat med massaved hur som helst, precis som vid flottningen på älven. Uppåt en miljon kubikmeter passerar terminalen varje år.

– Det är otroliga mängder och värre har det blivit nu, efter stormen Ivar, säger Gunnar Norberg som i 35 års tid kört truck inne på terminalen.

Benny Hultman är relativt ny som entreprenör vid Töva. Han drev ursprungligen ett grusbilsåkeri i Indal, men skaffade timmerbilar och tog över en stor del av ”pendeltrafiken” till Sundsvall år 2010.

För ett par år sedan blev han tillfrågad om att medverka i ett forskningsprojekt. En parallell till ”En Trave Till” i Norrbotten.

Där har en Volvo på 90 ton rullat 120 000 mil, mellan Överkalix och Piteå.

I Töva är det Scania som gäller. Bilen är företagets värsting på 730 hästkrafter och dubbla drivaxlar. Resten av ekipaget skiljer sig också från ”En Trave Till”. I Norrbotten är den en vanlig lastbil med så kallad dolly och påhängsvagnar.

Benny Hultman har i stället valt dragbil med link och trailer.

– Det är en bra kombination. Smidig och lätt att vända med, säger Fredrik Bouveng, en av sex chaufförer som ska alternera i bilarna.

Fordonen sattes i trafik i slutet av april. När försöket kommit i gång på allvar får totalvikten vara 90 ton, i stället för de vanliga 60. Ekipaget kommer att bli strax under 30 meter, mot dagens 24 meter.

Fast i maj och juni rullar bilarna med högst 74 ton och är bara 24 meter. Orsaken är att Trafikverket ställt krav på ett undanmanöverprov. Det kommer att utföras i början av juli.

Virkestransporterna från Töva sköts i huvudsak av två åkerier – Benny Hultmans och Fermgruppen. Tidigare har uppåt fem, sex bilar dagligen pendlat till kusten, med drygt 40 ton i lasten. Förarna har kört i tvåskift, med uppehåll på nattimmarna och under helgerna.

I och med projektet är tanken att trafiken ska klaras med de tre Scania-ekipagen, som lastar uppåt 50 procent mer. Tvåskiften har också gjorts om och förlängts. Nu jobbar förarna hela natten och bilarna rullar 22 av dygnets 24 timmar, från söndag kväll till fredag kväll.

Fredrik Bouveng och Tommy Hultman har precis gått på ledighet, efter en intensiv körperiod. Båda är positiva. Inte minst till förarmiljön.

– Vi kör sex, sju lass per skift. Tidigare blev det väldigt mycket kätting som skulle hanteras när timret skulle lastsäkras. Med ExTe-lösningen är det mycket enklare.

ExTe är en tillverkare som för ganska många år sedan lanserade ett system med ”bankar”, hydrauliska överliggare, som håller timret på plats mellan stolparna. Åkare Benny Hultman menar att det finns flera fördelar med bankarna jämfört med traditionell kätting.

– Varje ”bank” ligger på timmertraven, med ett kontinuerligt tryck på 1,8 ton på lasset. Det ökar säkerheten.

Varför har systemet med ”bankar” inte fått större genomslag när åkerierna köper nya timmerbilar?

Benny Hulman säger:

– Högre kostnad är en orsak. Sedan blir bilen något ton tyngre, och lastar därigenom lite mindre.

Förutom ”bankar” har Scania monterat bakåtriktade kameror uppe på dragbilens framstam. Tanken är att föraren ska kunna kontrollera att lastsäkringen fungerar som tänkt.

– Det blev inte hundraprocentigt. Kameran sitter lite för lågt, så föraren ser bara första traven, säger Benny Hultman. Nu skissar han på en lösning där kameran automatiskt hissas upp en bit när bankarna ska manövreras med fjärrkontrollen.

Precis som i Norrbotten rullar Töva-bilarna på dispens. Det innebär bland annat att de bara får följa en viss given sträcka. En orsak är den större tyngden. Ekipagen har visserligen fler axlar som jämnar ut axeltrycket, men totalvikten kan påverka brokonstruktioner och vägavsnitt med dålig bärighet.

I nuläget är det för tidigt att uttala sig om hur stora besparingarna blir i form av bränsle och minskade koldioxidutsläpp. Benny Hultman konstaterar att vägen in till Sundsvall är kuperad. De vanliga timmerbilarna drog i snitt 5,0–5,5 liter diesel per mil.

– Säg att det blir drygt sex liter nu. Utslaget per fraktat ton blir besparingen enorm. Jag tror att det här är framtiden. Vi kanske inte får generella regler om 90 ton som bruttovikt, men väl 74 ton.