Nattarbetet ger Daniel mer tid med sonen
Bra schemaläggning och en chef som har förståelse och beredskap för att små barn plötsligt kan bli sjuka. Det är A och O för att den ensamstående nattarbetande väktaren Daniel Björklunds liv ska fungera – med sonen Max.
– Jag har det väldigt bra ordnat med barnomsorg och delad vårdnad. Det har aldrig varit några problem med min chef att jag har barn. Jobbigast var det nog den gången sonen blev magsjuk en timme innan jag skulle börja jobba. Men det löste sig det med när jag stannade hemma, konstaterar Daniel Björklund. Han sitter hemma i lägenheten i det rosa hyreshuset i Hallsberg.
Snart sexåriga sonen Max far i väg som ett streck från lunchbordet bort till bygghörnan i sitt rum med pappas gamla lego. Daniel plockar undan pannor och kastruller med ris och korv stroganoff. Hans livssituation står i bjärt kontrast till de skiftarbetande småbarnsmammor, med och utan partner, som Transportarbetaren skrev om för en tid sedan. De unga kvinnorna på Statoils bensinstationer vittnade om en slitsam vardag med oförstående arbetsgivare och en schemaläggning, där ingen hänsyn togs till deras familjeliv.
Daniel ser nästan generad ut vid jämförelsen. Över att hans liv verkar så mycket enklare.
– Som arbetsgivare måste man tänka lite långsiktigt och ta sitt ansvar. Ingen tjänar i längden på att göra det svårare för människor att vara föräldrar. Vad blir det för arbetsplatser om man bara anställer medelålders män? Kanske krävs det en skärpning av lagstiftningen.
– Grunden för allt är att människor ska kunna arbeta fast de har barn. Börjar man rucka på det går det käpprätt åt helvete! Det är bra med arbetsplatser där människor är olika gamla och har olika religion och etnicitet. Inte minst för språket och för att vi firar olika högtider och vill vara lediga olika tider.
Egentligen utbildade sig Daniel till tågförare. Men när han var nästan färdig kände han att det där med att köra tåg tidiga morgnar och nattliga timmar var för enformigt för honom. Tröttheten blir mycket värre när man tvingas sitta still, än när man som ronderande väktare kan kliva ur bilen och röra på sig då och då.
En väktarlön innebär en rejäl dipp jämfört med en tågförares. Men det avskräckte inte Daniel. Omväxlingen och att må bättre i det långa loppet övervägde, när Daniel i stället sökte och fick napp som väktare på Securitas i hemstaden. Ytterligare en faktor som vägde tungt i vågskålen för väktarjobbet var de säkrare tiderna.
– Med tåget vet man aldrig om man blir en, tio timmar eller ett dygn försenad. Blir tiderna allt för oregelbundna är det svårt att få till det med Max. Nu jobbar jag ju någorlunda regelbundet, säger Daniel.
Han har fast tjänst och arbetar ständigt nattskift. Timmarna mellan klockan 23 och 03 är tyngst. Och det kan vara lite knepigt med sömnen, särskilt sommartid när det är svårt att få till mörkläggningen. Ändå tycker Daniel att fördelarna med nattjobbet överväger. Inte minst för de längre ledigheterna mellan passen, när han har mycket tid med Max.
Daniel och exsambon har hand om Max en vecka i taget och ”skiftar” vid dagishämtningen på måndagar.
När Max inte bor hos pappa jobbar Daniel fem nätter i rad och är ledig två. När Daniel sedan arbetar två nätter och är ledig fem kommer Max till honom.
– Han mamma och jag kommer bra överens. Vi bestämde från början att Max är viktigast, hur det än var mellan oss. Det känns skönt.
Max lever lite olika liv. Hemma hos mamma blir det mer som för andra barn med dagarbetande föräldrar, lite morgonstress, i väg till dagis och hämtning på eftermiddagen. Hos pappa kan Max i stället ligga och dra sig på morgnarna och bli hämtad på barnstugan redan före lunch.
Daniel uppskattar de lediga förmiddagarna. Då hinner han göra ärenden eller gå med Max till tandläkaren, som i dag, utan att behöva ta ledigt från jobbet. På hans hellediga dagar gillar de att ta det lugnt, åka till simhallen eller träffa kompisar. Jobbar man natt är det viktigt att vårda kontakterna när man kan, påpekar Daniel. Annars blir man för isolerad.
Viktigast för honom är att ha ett hyfsat regelbundet schema, där förändringarna inte kommer för hastigt eller är för stora. I dag får Daniel sina scheman för en månad i taget, någon vecka före bytet. Och de ser ganska lika ut. De vanligaste passen är mellan klockan 14 och 01, 17 och 05 eller mellan 21 och 07.
Max och Daniel bor som i en liten by. Inom en gångradie på högst 15 minuter bor Max mamma och mormor. Hon ställer upp som barnvakt när det krisar. Där finns också dagis, Securitaskontoret och livsmedelsbutiken.
– Det är ju inte alls så där stressigt som i storstäderna här, säger Daniel och ler.
Men plötsligt blir det bråttom. I ett huj har Daniel fått på sig uniformen och tryckt mössan på sonen ”Mackans” huvud. Han rusar nerför trappan och strax därpå hemtamt in på dagis. Pappa får en puss och i eftermiddag hämtar mamma sin son.
Ska det fungera att både jobba och vara förälder krävs det att företagen inte är för hårt slimmade, säger Daniel med eftertryck.
– Arbetsgivarna måste acceptera att vi som har barn är oplanerat borta ibland.
