Med Gävle som bas kan konstnären Issa Touma resa runt världen. Efter intervjun på konsthallen stod en filmfestival i New York närmast på programmet.
Close
Med Gävle som bas kan konstnären Issa Touma resa runt världen. Efter intervjun på konsthallen stod en filmfestival i New York närmast på programmet.
Close

Möt kvinnorna som lever vidare i krigets Aleppo

Kultur. Tänk dig att inbördeskriget bryter ut utanför ditt fönster. Tänk dig att 15 unga, välutbildade kvinnor söker skydd på ditt galleri. I båda situationerna tar Issa Touma fram sin kamera.

– Jag ville skicka ett meddelande till resten av världen, säger han.

Kriget är det som pågår i Syrien sedan sex år.

Issa Touma är filmaren, fotografen, konstnären som driver ett galleri i huvudstaden Aleppo. Som vinner internationella priser för sina filmer. Som samlar konstnärer och amatörer, unga och vuxna till konst-camper runt om i världen. Oavsett bakgrund, etnicitet och religion skapar de något tillsammans.

Issa Touma är också den första bildkonstnären som har fått en fristad i något land som ger tillfälligt skydd åt kulturarbetare. Han bor på hemlig adress i Gävle under två år. Kommunen står för lägenhet och uppehälle. Själv ställer han ut bilder och filmer i stadens konst-
hall.

– Jag tycker om Gävle. Här ser inte ut som i andra europeiska städer. Och jag känner mig välkommen när folk hälsar i snabbköpet.

Det första som möter besökaren i konsthallen är de unga kvinnorna från Aleppo.

Shahi, Hiba, Nour, Diana … De presenteras som juvelerare, FN-volontär, jurist, konststudentekonom, grafisk designer med mera. Bland 15 kvinnor finns sex olika religioner. Alla personer är utan ögon på fotografierna.

– Jag skyddar deras identitet. Samtidigt bryter jag mot fotografins lag att alltid ha blicken i fokus.

Resultatet blir oväntat starka möten med kvinnorna, som samtidigt representerar så många fler än sig själva. Issa Touma tog bilderna och skrev ner deras korta historier under en kraftig attack i april 2015. Alltsammans skickades som vykort ut från Aleppo.

– Det är viktigt att berätta inifrån kriget. Några av de här kvinnorna är så unga att de inte vet hur livet kan vara när det inte är krig. De klagar inte, men de undrar över sin framtid. De vet inte vad de ska göra.

Fotoutställningen heter Kvinnor vi ännu inte förlorat. Deras fortsatta liv går att följa på Facebook. Alla lever, men någon har blivit förgiftad när vattnet var förorenat. En annan berättar om sitt bröllop och att hon väntar sitt första barn.

Issa Touma drivs av att världen ska få veta. Men han tar inte ställning i inbördeskriget som förvandlat delar av hans hemstad till ruiner. Han återvänder i stället för att skildra vardagen som pågår.

– Jag är inte personligen hotad, säger han. Det går att återvända till Aleppo när jag vill, och då öppnar jag galleriet. Där samlas konstnärer och andra. Jag kan träffa människor som lever vidare, trots kriget.

Den vardagen visas också på utställningen i Gävle under den närmaste månaden. Filmen 9 dagar– från mitt fönster i Aleppo är 13 minuter lång och skildrar nio dramatiska dagar i september 2012.

Utanför Issa Toumas lägenhet utvecklas kriget. Den första dagen bygger några unga killar i t-tröjor barrikader – men snart skjuter tungt beväpnade soldater från syriska armén med automatvapen. Den nionde dagen väljer han att sluta filma från sitt fönster. Han konstaterar att ”det här kriget kommer att pågå länge”.

Stipendiet från Gävle ger Issa Touma arbetsro. Den utnyttjar han till möten, samtal, workshops och resor. Och nu senast gjorde han en ny film inifrån Aleppo, 16 minuter med människorna som försöker återerövra sin stad.

Han reser bara på inbjudan. Ofta till filmfestivaler, där hans 9-dagarfilm får priser. Andra gånger för att bjuda in till en konst-camp. Det senaste året har han landat i Singapore, Malaysia, USA och en rad städer i Europa och Mellanöstern.

– Jag har haft en art camp, då konststudenter och vanliga skolelever varje dag under två veckor jobbade tillsammans här i Gävle konstcentrum. Nu planerar vi för minst en till.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Peter Gustavsson och Mats Wingborg har skrivit Hej då Tidö, ett bokslut över fyra år av en ny regeringskonstellation. Foto: Verbal förlag

Har tiden för Tidö runnit ut?

Politik. Sverige har haft en historiskt unik regering under snart fyra år. Om författarna till Hej då Tidö har rätt, så är tiden för Tidö slut.

Arbetarklassen har tyngre och farligare jobb och fler dör i arbetsolyckor. (Arkivbild.) Foto: Justina Öster

”Kapitalägarna är vinnare och arbetarna förlorare”

Klassanalys. Nej, arbetarklassen är inte död. Medelklassen har heller inte sjunkit ner i ”proletärernas arma tillvaro”. Däremot vidgas klyftorna alltmer mellan arbetare och kapitalägare. Mellan arbetarnas löner och företagens vinster.

”Nästan allt har blivit sämre för vanliga människor, men bättre för ovanliga rika människor. Valet av socialisten och demokraten Mamdani till ny borgmästare i New York inger ändå hopp. Kanske kan något liknande ske här”, säger Sven-Eric Liedman.

”Politiker måste tänka långsiktigt”

Ödesfrågor. Skit i framtiden – låt oss festa på bensin i fyra år! Idéhistorikern Sven-Eric Liedman spetsar till debatten inför nästa val.

Första maj
Finklädda demonstranter på första maj i Göteborg 1970. På banderoller och plakat manas till fred och avspänning i världen. Ett par dagar tidigare hade USA utökat sitt krig i Vietnam och gått in i Kambodja. Foto: Kamerareportage/TT

”Vi har mycket kvar att kämpa för”

Transport. – Vi måste lyfta att första maj är löntagarnas dag, inte något partis eller någon vanlig helgdag. Som fackförbund har vi många segrar att fira, inte minst här i Sverige. Och vi har mycket kvar att kämpa för, säger Marie Samuelsson.

Hot och våld
Foto: Shutterstock

Rån, glåpord och slag – en del av jobbet

Arbetsmiljö. Många av Transports yrkesgrupper utsätts för både hot och våld i jobbet. Vissa närmast dagligen. Här berättar fackets ombud om fler fall när anställda råkat ut för glåpord, rån och slag. Ibland ryker också personalen ihop.

Fråga facket
Illustration: Martin Heap

Måste han jobba in alla röda dagar?

Transport. Andreas undrar om hans man verkligen måste jobba in alla röda dagar som infaller i veckan och lastbilschauffören Julia frågar om hon måste stå ut med sexistiska skämt från kunder. De får svar från Transports experter.

”Det kommer alltid komma människor i ledande ställning som vill ha makt. Men man ska inte tro att man är förmer än andra. Makten kommer underifrån”, säger Karin Peterson som nu lämnat förbundsstyrelsen i Transport. Foto: Justina Öster

Trettionio år i Transports tjänst

Mötet. Alla visste vem Karin som körde gula bussen var, färre att hon kallades Slaktaren från Torslanda. Det svarta hårburret har blivit grått efter cancern. Själv kallar hon sig blondin.

Månadens medlem
”Den pillrigaste tårta jag gjort” säger Maja om lastbilstårtan med chokladbottnar, hallon, vitchokladfluff med chokladkross och kola. Foto: Bertil Janson

Maja bakar snabbt en läcker lastbil

Åkeri. Hon kan både köra och baka lastbilar, med ”älgstaket” och allt. Ibland vore kanske även ett vargskydd bra.

Hallå där!

Mikael Danielsson Sjöstam

…Transportombudsman i avdelning 28 och initiativtagare till valprojektet Gallfeber.

Kultur
Peter Gustavsson och Mats Wingborg har skrivit Hej då Tidö, ett bokslut över fyra år av en ny regeringskonstellation. Foto: Verbal förlag

Har tiden för Tidö runnit ut?

Politik. Sverige har haft en historiskt unik regering under snart fyra år. Om författarna till Hej då Tidö har rätt, så är tiden för Tidö slut.

Globalt

Ett uppdrag för hela världen

Facket. Alla medlemmar i Transport bidrar till att stärka rättigheter för arbetare i andra länder, bland annat att organisera sig i facket – en folkrörelse med totalt 191 miljoner medlemmar.

UNI globals generalsekreterare Christy Hoffman, Transports Jimmy Ovesson, Michala Lafferty, (chef fastighetstjänster på UNI global), och Transports Magnus Falk – med Transports grundare Charles Lindley på målning i bakgrunden.

”Internationellt arbete ligger i Transports dna”

Facket. Det började redan innan förbundet bildades, 1897, och bygger i grunden på solidaritet med arbetare i alla länder. Men hur arbetar egentligen Transport i dag för att påverka internationellt?