Missnöjet pyr bland färdtjänstförarna
Färdtjänst. Är det sant att färdtjänstförare i Stockholm medvetet ”gömmer sig” för väntande resenärer för att komma undan dåligt betalda körningar? ”Det förekommer”, säger en chaufför på Sverigetaxi. ”Nej, det går inte. Växeln ser oss hela tiden på gps:en”, säger en kollega.
För en månad sedan berättade två synskadade färdtjänstkunder om försenade bilar, dålig service och beställda bilar som över huvud taget inte kommit. Fast förarna uppgivet i växeln att de kört fram till adressen (”Förarna får så lite betalt att de fuskar”).
Vi har sökt upp chaufförer på de två bolag – Taxi Kurir och Sverigetaxi – som i flera år skött färdtjänsten i Storstockholm.
Två av dem står utanför Arlandabanan vid centralstationen. Det är en lång kö av bilar och inga resenärer. Att ställa frågor om färdtjänsten och ersättningen till förarna är att som att öppna en dammlucka.
– Det har varit katastrof i flera år, och är det fortfarande. Ersättningen är jättedålig. Ju längre resan är desto sämre tjänar man, säger en förare som vill vara anonym.
Han har invandrarbakgrund, liksom alla andra chaufförer som den här onsdagsförmiddagen står i de två köerna som är reserverade för Taxi Kurir och Sverigetaxi. Två bolag som ingår i taxikoncernen Cabonline (tidigare Fågelviksgruppen).
En kollega ansluter. Båda skakar på huvudet åt arbetsvillkoren. En normal arbetsvecka, berättar de, innebär oftast tio, elva timmars arbete per dag. I sex dagar. Mycket av tiden är väntan.
En av männen betonar att jobbet också har fördelar. Friheten. Och goda möjligheter att ta ledigt när det behövs.
Chaufförerna berättar att när de får upp körningar på datorn vet de inte vilken sorts resa beställningscentralen lagt ut. Först när de ”tackat ja” blir det klart att det kan handla om en färdtjänstkörning. Ett uppdrag som nästan alltid ger dålig förtjänst för en yrkesgrupp som regelmässigt kör på rakt ackord, så kallad procentlön.
– När man väl accepterat resan är det för sent att backa ur. Struntar man i den får åkaren en straffavgift på 600 kronor från Färdtjänsten. Avgiften dras sedan på förarens lön. Det gör att en del chaufförer som vill komma undan körningar ringer växeln och hittar på ursäkter. Som trafikhinder eller fel på bilen, säger en av männen.
De två synskadade personerna som Transportarbetaren träffat beskriver hur bilar inte kommit. Och när de ringt till beställningscentralen blir beskedet:
”Bilen var där, men inte du”.
En av förarna som Transportarbetaren träffar vid centralstationen säger:
– Jag vet att det finns oseriösa förare som medvetet ställer sig runt gathörnet eller bakom en parkerad bil. På det sättet upptäcker kunden inte bilen och efter fem minuter kan föraren sticka.
– Men jag gör inte så. Har jag väl accepterat körningen så tar jag den. Det handlar faktiskt om gamlingar, de har rätt till en bra service.
De två chaufförerna anser att priserna och ersättningen till förare och åkare skulle behöva höjas med åtminstone 40 procent, om färdtjänstuppdragen ska gå ihop.
De får medhåll av tre kolleger som valt att köa vid en annan av centralstationens taxifickor. Alla tre har kört taxi länge – i minst 15–20 år. De är luttrade. Och samtidigt kritiska. En man, Hamid, säger:
– Allt är statens fel! Hur kan staten acceptera att människor har våra arbetsvillkor? Landstinget måste tänka om och börja betala en rimlig ersättning för färdtjänsten.
En förare som ser ut att härstamma från Pakistan eller Indien fyller i:
– En färdtjänstresa till Södertälje ger runt 400 kronor i kassan. Om jag har en privatkund i bilen stannar taxametern på 800–900 kronor. Skillnaden är orimlig. Det borde vara samma betalning.
De tre förarna, alla män, påpekar att det råder stor överetablering i branschen. Staten borde återreglera taxi, säger en av dem och får medhåll av de andra.
– Det är sjukt som det blivit. Det ska finnas massor av taxibilar i trafik, men utrymmet vid taxistolparna räcker inte till.
Hur är det då med fusket; förekommer det att mindre nogräknade förare lurar färdtjänstkunder och gps-övervakare genom att ställa sig på rätt adress? Fast skymda.
– Nej, nej, säger föraren från Mellanöstern. Gps-systemet är väldigt exakt. Står man inte utanför rätt port syns det direkt.
– Men det händer ändå att kunder får vänta en eller två timmar. Det kan bero på trafikhinder eller annat. Jag har hämtat upp gamla människor som varit halvt ihjälfrusna.
Taxijobb innebär ofta långa arbetsveckor och osäker lön. Varför jobbar ni kvar?
– Vad ska vi göra? Alternativet är i bästa fall ett diskjobb på krogen. Ingen anställer en invandrare som fyllt 50 år, säger en grånad chaufför.
