Jessica Rosencrantz, (M)
Close
”Det är inte alltid jättedyra investeringar som behövs. Det handlar om att laga potthål och få ordning på de vägar som tappar i standard”, säger Jessica Rosencrantz.
Close
Val 2018

”Mer pengar till potthål”

Mötet. Jessica Rosencrantz (M) kan bli Alliansens kandidat till transportminister. Vi bad om besked i frågor som väginvesteringar, kilometerskatt och cabotage.

– Min huvudkritik mot regeringen är att den inte ser hela landets behov och slår undan benen för alla de människor och företag som är beroende av vägtransporter för
att få ihop sin tillvaro, säger Jessica Rosencrantz, moderaternas talesperson i transportfrågor.

Regeringen har nyligen beslutat om sin stora infrastrukturplan som omfattar investeringar för över 600 miljarder kronor under tolv år. En ofattbar stor summa som behövs till underhåll och utbyggnad av vägar, järnvägar och sjöfart.

Men den rödgröna regeringen och moderaterna är inte riktigt överens. Moderaterna vill satsa något mer på vägarna än regeringen.

Just den skillnaden gör Jessica Rosencrantz ett stort nummer av när hon tar emot Transportarbetaren i riksdagens ljusa lokaler. I kammaren pågår en intensiv debatt om förslaget att låta 9 000 ensamkommande flyktingbarn stanna och göra klart sin gymnasieutbildning.

Men i fåtöljerna utanför riksdagskammaren pratar vi transportpolitik.

– Mina svärföräldrar bor utanför Ockelbo. De har flera mil till närmaste matbutik. Bilen är det enda alternativet, och för matbutiken är lastbilen den enda möjligheten om de ska få sina varor levererade.

– Då duger det inte att bara prata om hur vi får ordning på järnvägen. Där är alla partier överens. Men vi behöver också en politik som säkerställer att våra vägar inte faller sönder, vilket är läget på flera håll i landet i dag.

Vad skulle du konkret göra som transportminister?

– Under den kommande mandatperioden vill vi satsa flera miljarder mer på vägunderhåll än vad regeringen gör. Pengarna kan gå till bättre vägar och bättre snöröjning. Vi pratar inte bara, vi satsar mer pengar.

Den nya infrastrukturplanen innehåller över 620 miljarder på tolv år. De extra sex miljarder som Moderaterna vill satsa under perioden utgör inte ens en procent av den totala summan till de jättedyra investeringar som vägunderhåll innebär.

Om man koncentrerar sig på just vägunderhållet finns det 164 miljarder kronor. Då är sex miljarder ett par, tre procent i skillnad.

Rosencrantz vill framför allt se en uppryckning av vägnätet där inte den stora trafiken går, men som många boende är beroende av, liksom näringar som till exempel skogsindustrin.

– Där tror jag att våra miljarder är en väldigt viktig början. Det är inte alltid jättedyra investeringar som behövs. Det handlar om att laga potthål och få ordning på de vägar som tappar i standard.

Men det är 500 miljoner om året på en årsbudget av 14 miljarder. Gör det verkligen en stor skillnad?

– Jag tror det. 500 miljoner om året, 6 miljarder på hela planperioden, det är mycket pengar.

Detta med potthåll. Regeringen satsar flera hundra miljoner extra på dem. Vad är skillnaden?

– Vi är överens om att vi vill laga potthåll, men sedan behöver Trafikverket pengar till det också.

Men verket har ju fått ett extra anslag för potthålen?

– Ja, men det är fortfarande väldigt lite pengar i sammanhanget. Vi har ju fortfarande våra sex miljarder kronor mer.

I Trafikverkets anslag de kommande tolv åren skiljer det en procent mellan Moderaterna och regeringen. Är det inte dags att göra upp?

– Du pratar om pengar. Där har vi hamnat på likartade nivåer. Pengar är en sak. Sedan handlar det om hur saker utförs och vilka satsningar som genomförs. Regeringen beslutar själv om vilka vägar och järnvägar som ska byggas. Där kan man tycka desto mer olika.

 

Fotnot: Läs även intervjun med Tomas Eneroth (S), Ministern knackar på.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Hej då Svenska Transportarbetareförbundet! Karin Peterson checkar ut men behåller sitt röda hjärta. Foto: Justina Öster

Trettionio år i Transports tjänst

Mötet. Alla visste vem Karin som körde gula bussen var, färre att hon kallades Slaktaren från Torslanda. Det svarta hårburret har blivit grått efter cancern. Själv kallar hon sig blondin.

Peter Gustavsson och Mats Wingborg har skrivit Hej då Tidö, ett bokslut över fyra år av en ny regeringskonstellation. Foto: Verbal förlag

Har tiden för Tidö runnit ut?

Politik. Sverige har haft en historiskt unik regering under snart fyra år. Om författarna till Hej då Tidö har rätt, så är tiden för Tidö slut.

Kristina Sjöberg. Foto: Petrus Iggström

Trygg trafik kräver politiskt mod

Ledare. Vinterns isgata har ännu en gång visat att landets förare håller Sverige rullande under villkor som ingen politiker själv skulle acceptera. Samtidigt som valåret drar i gång fortsätter bristerna i arbetsmiljö, rastplatser och grundläggande hygienmöjligheter att ignoreras. Förarna förtjänar mer än vackra ord – de förtjänar trygghet, respekt och konkreta förbättringar.

Första maj
Finklädda demonstranter på första maj i Göteborg 1970. På banderoller och plakat manas till fred och avspänning i världen. Ett par dagar tidigare hade USA utökat sitt krig i Vietnam och gått in i Kambodja. Foto: Kamerareportage/TT

”Vi har mycket kvar att kämpa för”

Transport. – Vi måste lyfta att första maj är löntagarnas dag, inte något partis eller någon vanlig helgdag. Som fackförbund har vi många segrar att fira, inte minst här i Sverige. Och vi har mycket kvar att kämpa för, säger Marie Samuelsson.

Hot och våld
Foto: Shutterstock

Rån, glåpord och slag – en del av jobbet

Arbetsmiljö. Många av Transports yrkesgrupper utsätts för både hot och våld i jobbet. Vissa närmast dagligen. Här berättar fackets ombud om fler fall när anställda råkat ut för glåpord, rån och slag. Ibland ryker också personalen ihop.

Fråga facket
Illustration: Martin Heap

Måste han jobba in alla röda dagar?

Transport. Andreas undrar om hans man verkligen måste jobba in alla röda dagar som infaller i veckan och lastbilschauffören Julia frågar om hon måste stå ut med sexistiska skämt från kunder. De får svar från Transports experter.

”Det kommer alltid komma människor i ledande ställning som vill ha makt. Men man ska inte tro att man är förmer än andra. Makten kommer underifrån”, säger Karin Peterson som nu lämnat förbundsstyrelsen i Transport. Foto: Justina Öster

Trettionio år i Transports tjänst

Mötet. Alla visste vem Karin som körde gula bussen var, färre att hon kallades Slaktaren från Torslanda. Det svarta hårburret har blivit grått efter cancern. Själv kallar hon sig blondin.

Månadens medlem
”Den pillrigaste tårta jag gjort” säger Maja om lastbilstårtan med chokladbottnar, hallon, vitchokladfluff med chokladkross och kola. Foto: Bertil Janson

Maja bakar snabbt en läcker lastbil

Åkeri. Hon kan både köra och baka lastbilar, med ”älgstaket” och allt. Ibland vore kanske även ett vargskydd bra.

Hallå där!

Mikael Danielsson Sjöstam

…Transportombudsman i avdelning 28 och initiativtagare till valprojektet Gallfeber.

Kultur
Peter Gustavsson och Mats Wingborg har skrivit Hej då Tidö, ett bokslut över fyra år av en ny regeringskonstellation. Foto: Verbal förlag

Har tiden för Tidö runnit ut?

Politik. Sverige har haft en historiskt unik regering under snart fyra år. Om författarna till Hej då Tidö har rätt, så är tiden för Tidö slut.

Globalt

Ett uppdrag för hela världen

Facket. Alla medlemmar i Transport bidrar till att stärka rättigheter för arbetare i andra länder, bland annat att organisera sig i facket – en folkrörelse med totalt 191 miljoner medlemmar.

UNI globals generalsekreterare Christy Hoffman, Transports Jimmy Ovesson, Michala Lafferty, (chef fastighetstjänster på UNI global), och Transports Magnus Falk – med Transports grundare Charles Lindley på målning i bakgrunden.

”Internationellt arbete ligger i Transports dna”

Facket. Det började redan innan förbundet bildades, 1897, och bygger i grunden på solidaritet med arbetare i alla länder. Men hur arbetar egentligen Transport i dag för att påverka internationellt?