Ledare. I Frankrike protesterade facken mot höjd pensionsålder när regeringen Macron vill höja från 62 år till 64 år. Det fick landets hamnarbetare, lastbilsförare, tågarbetare, bussförare, lärare, anställda vid kärnkraftverk, oljeraffinaderier och kommunal sophämtning med flera andra att strejka.
Viktiga samhällsfunktioner där flera grupper återfinns inom svenska Transport. Yrkesgrupper som sätter tydliga avtryck när inte verksamheten fungerar.
Ett argument som lyfts fram från de franska grupperna för att bibehålla pensionsåldern på 62 år är att många började arbeta tidigt och att det är slitsamma jobb för kroppen. Man orkar helt enkelt inte hur länge som helst. En människa är inte en slit-och-släng-vara. Även om vissa tankesmedjor här hemma vill få oss att tro det.
Nu pågår avtalsförhandlingar för fullt och 450 kollektivtal ska förhandlas i år. Märket ska sättas och Transport kämpar på för att få mer.
Jag frågade förbundsordförande Tommy Wreeth varför Transports medlemmar ska ha mer än andra och fick till svar att det är de andra som begär för lite. För varför ska arbetarnas löner hållas nere när topp-vd-löner fortsätter att skjuta i höjden?
Kanske inte kronorna och örena är det allra viktigaste när det kommer till kritan. Arbetslivet ska också vara hållbart. Det kan inte vara meningen att du när du väl går i pension kommer att vara sned, vind- och ledbruten? Sverige har den högsta genomsnittliga reella pensionsåldern inom EU med 64,9 år. Åldersgränserna i det svenska pensionssystemet höjdes och ska höjas gradvis 2020, 2023 och 2026. En riktålder ersätter 65-årsnormen och vi förväntas jobba längre.
Är det då rimligt att vi har kvar 40-timmarsveckan som arbetstidsmått för heltidsarbete? Det kanske kommer att bli viktigare att komma fram till ett nytt heltidsmått än att kompromissa fram ett märke som härstammar från industrin i Tyskland? Om vi nu ska hålla ett helt arbetsliv.
Hur arbetslivet ser ut är väldigt olika. För mig som chefredaktör, som sitter på redaktionen bakom en skärm, eller för dig som sitter bakom ratten. Eller kämpar på bakom styret. En som lagt märke till matbudens arbetsvillkor är Qaisar Mahmood som under tre månader tog jobb som gig-arbetare. I boken En av dem har han skrivit om sina upplevelser och du som läser Transportarbetaren har möjlighet att få hans bok då vi har två exemplar att lotta ut.
Tillsammans är vi starka och alla behövs i kampen för bra avtal. Och du: Vi tar gärna emot tips på nyheter, eller på vad du vill läsa om i tidningen. Tveka inte att höra av dig till redaktionen@transportarbetaren.se.
