Ledare

Många män har en resa att göra

Ledare. #Metoo-uppropet har skakat om Sverige och det är nog få som är oberörda av alla vittnesmål. Jag gissar att många män rannsakar sig själva i det tysta. Vad har jag gjort som gått över gränsen?

Min egen skolgång på högstadiet var i en tuff miljö med mycket mobbning. I det ingick att grabbarna retade tjejerna och tjejerna retade grabbarna.

Jag minns att de kaxigaste killarna fingerfärdigt, genom polotröjan, knäppte upp BH-bandet på 16-åriga kvinnliga kamrater i bänken framför. Tjejerna blev skitförbannade och kontrade med att vid lämpligt tillfälle rycka ner löst sittande gympabrallor på killarna.

Jag tror inte att vi grabbar då uppfattade det som sexuella trakasserier, utan bus eller möjligen ren och skär mobbning. När övergår taskigt bus i sexuella trakasserier? På högstadiet var vi trots allt halvvägs in i vuxenvärlden …

När jag gjorde lumpen som 20-åring ingick i det i veckorutinen att turas om att gå upp på ”Markan” och köpa de två herrtidningar som såldes i kiosken.

En kväll satt en kille uppflugen i ett hörn av sängen med Fib Aktuellt upp­slagen framför sig. Ingen höjde på ögonbrynen. Inte förrän en lumparkompis ryckte undan tidningen och det visade sig att han dold bakom den satt med den militära instruktionsboken, Soldat i fält. Han tittade inte på nakenbilder, utan pluggade på inför en kommande skrivning.

Killen i sängen rodnade. Vi fanns i en värld där det var okej att kolla på kvinnoförnedrande utvikningsbilder, men inte att plugga in militära gradbeteckningar.

Det sägs att pengar, makt och inflytande är faktorer hos män som attraherar kvinnor. Förklaringen skulle i så fall vara evolutionär. Framgångsrika män antas ha större möjlighet att sörja för familjens överlevnad.

I de vittnesmål som kommit fram, hittills, i Metoo är det ofta män med maktpositioner och hög status som pekas ut som förövare, om än inte med namn.

Är det så att dessa alfa-hannar grovt övertolkar sin attraktionskraft? Jag hoppas i så fall – ja, det är kanske bara en förhoppning – att vanliga män med vanliga arbetarjobb, vanliga löner och vanliga positioner i samhället i mindre utsträckning utsätter kvinnor för det som nu kommer fram i berättelserna.

Hur som helst. Det är drygt 40 år sedan jag gjorde lumpen och mycket har förändrats. Metoo kommer garanterat att skynda på den utvecklingen. Och vi är många män som har en resa att göra. En del har varit med på tåget ett tag. För andra är det hög tid att hoppa på.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Jan Lindkvist:
    14 december, 2017

    Jo, redan när jag skrev krönikan funderade jag över om jag förminskade problemet. Grejen är att jag har lite svårt att ta in att massor av män gör (tycks göra) sig skyldiga till övergrepp så grova att fängelse definitivt ingår i straffskalan.
    Hur många är det? Jag gör mig återigen skyldig till att tänka högt. Låt säga att en genomsnittlig 40-årig kvinna kommit i kontakt med 1 000 män. Eller är det snarare 5 000? Under skoltiden, på fritiden, olika jobb etc.
    Om bara en promille av dem gjort sig skyldiga till övergrepp, så är det ändå 1-5 fall av grova kränkningar. Är det en procent av männen? I så fall blir det 10-50 fall och berättelser nog för att fylla en bok.
    Jag tänker att det inte är bara de grova övergreppen som måste upphöra. Utan också den mer "vardagliga" sexismen och jargongen. Jag tänker att Me too sått fröet till något stort som inte bara fångar in de uppenbart kriminella handlingarna.
    Det var det jag försökte belysa.

  2. Beatrice Färdigs:
    9 december, 2017

    Jag förstår att tanken någonstans är god, men det blir helt FEL (!!!) när kvinnofrågan och dessa fantastiska upprop utnyttjas och förminskas till en klassfråga. Helt krasst framstår det inte bättre än när kvinnofrågor reduceras till att driva främlingsfientliga teser. Liksom, kom igen! Och det är väl egentligen klart som korvspad att det är dessa såkallade "Alfahanar" som hängs ut offentligt och skapar uppståndelse. För helt ärligt, hur mycket uppmärksamhet skulle vaktmästaren Torsten 46 år eller lastbilschauffören Patrik 29 år väcka? Det går ju inte riktigt att hänga ut dessa vanliga arbetare med vanliga löner, eftersom ingen vet vilka de är.
    Ett tappert försök, men ack så fel det kan bli ibland. Gör om, gör rätt!

Lästips:

”Vi vill vara med och påverka.” Meddy Linond (ordförande), Johan Afvander (ledamot) och Marie-Louise Rindå (ledamot) i klubben. Anders Nilsson (sekreterare) har jobbat natt och saknas på bilden.

Scheman tände gnistan att nystarta flygklubb

Arlanda. – Står man bara längst bak och klagar händer inget. Så resonerade Meddy, Marie-Louise, Johan och Anders och väckte sin klubb ur törnrosasömnen. En ”massa petande” i deras arbetsscheman tände gnistan.

Kristina Sjöberg, chefredaktör och ansvarig utgivare, Transportarbetaren. Foto: John Antonsson

Jag vill inte vara medlem i en klubb som skulle acceptera mig

Ledare. Du känner kanske igen Groucho Marx (1890–1977) citat. Citatet är inte bara roligt, det vittnar också om att det är klubben – föreningen – som väljer vilka som får vara medlemmar. Det som kallas föreningsfrihet.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Transport står inför ekonomiska utmaningar

Facket. Transportarbetareförbundets anställda samlades på en personalinformation den 14 december. Där berättades om kommande omorganisering för att komma i balans med ekonomin. Det kan komma att handla om uppsägningar.

Lastbil på vinterväg, Umeå

Vintervägar – en farlig arbetsplats

Debatt. Transportarbetareförbundets medlemmar har ofta vägen som arbetsplats oavsett väder och vind eller årstid. Under 2022 förolyckades 38 personer i sitt arbete, samt ytterligare sex personer som går under ”övrigt” i Arbetsmiljöverkets statistik.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Which side are you on?

Dragbilsliv. Jag var på väg hem från Eskilstuna en sen fredagseftermiddag för många år sedan. Det var på den tiden jag drog löstrailers som enbilsåkare och jag hade haft en usel vecka. Nu såg jag fram mot att åtminstone få komma hem till middag och lite fredagsmys. Då ringde dragbilsförmedlaren.

Den socialdemokratiske utlandschauffören

Politik. Han är som de flesta av oss som kör tradare, ett ego. Men med blick för jobbet och känsla för kamraterna. Kunnig om smitvägarna när det blivit stopp på Autobahn och allt annat som hör vägarna till. Som de bästa Raststättena och var det går att övernatta ostört på parkeringar som inte är alltför ansatta av rånare.

Det är rörigt på mitt skrivbord

Politik. Ett gammalt skämt: ”Den som har det rörigt på sitt skrivbord är ofta lika rörig inuti huvudet!” Svaret: ”Hur ser det då ut i huvudet på den som har ett tomt skrivbord?” Själv har jag inte bara ett rörigt skrivbord. Det är som om ett korsdrag blåst igenom huset och skapat ett fullständigt kaos – och på motsvarande sätt känns det inuti skallen.

Dålig arbetsmiljö gör det svårt att få personal

Debatt. Bristen på kompetensförsörjning i Norrbotten och Västerbotten ökar risken för högre arbetsbelastning hos de som redan jobbar. Det blir en nedåtgående spiral som i längden gör att allt fler lämnar sina yrken och det blir ännu svårare för företagen att matcha kompetensen. Företagen behöver därför ta sitt arbetsmiljöansvar på allvar.

Lönerna sänks –vinsterna ökar

Krönika. Frimärket ska höjas till 15 kronor och jag tänker på Postnords vd, som fick en löneförhöjning på 22 procent i år, och nu tjänar 840 000 kronor i månaden.

Jag vill inte vara medlem i en klubb som skulle acceptera mig

Ledare. Du känner kanske igen Groucho Marx (1890–1977) citat. Citatet är inte bara roligt, det vittnar också om att det är klubben – föreningen – som väljer vilka som får vara medlemmar. Det som kallas föreningsfrihet.

Den svenska modellen står pall…

Ordförandeord. Ett händelserikt år närmar sig sitt slut. Jag ska inte summera allt som hänt men i backspegeln kan jag konstatera att Transport har haft att göra.

Debatt / Egenanställning

Likställa egenanställning med bemanning är felaktigt

Debatt. Målet mellan Svenska Transportarbetareförbundet och Foodora har satt begreppshanteringen på arbetsmarknaden under lupp. Att likställa egenanställning med bemanning är felaktigt och riskerar att hämma utvecklingen av hållbara villkor, skriver Stephen Schad, ordförande för Egenanställningsföretagens Branschorganisation och vd Frilans Finans.

Mats H Andersson. Foto: Justina Öster

Ta domstolens beslut på allvar, Stephen Schad

Replik. Det är dags för Schad att rannsaka sig själv och egenanställning som begrepp. Egenanställning är att betraktas som bemanningsföretag. Det säger Arbetsdomstolen. Det är hög tid för Schad med flera att göra rent inom sina egna led och kring vilka yrken man väljer att ta in på egenanställning, skriver Transports Mats H Andersson.

Ingen motsättning mellan att reda ut begreppen och förtydliga spelreglerna

Slutreplik. Det finns ingen motsättning mellan att reda ut begreppen och förtydliga spelreglerna på arbetsmarknaden. Tvärtom tror vi att tydliga spelregler till hög grad bygger på en korrekt och, i den mån möjligt, samstämmig begreppshantering. Det gäller självklart inte enbart Transport utan även Foodora, egenanställnings-företagen och alla andra som verkar på arbetsmarknaden.

Jag råkade säga något om privilegier

Krönika. Det finns en bok jag ständigt återvänder till när jag vill få bekräftelse eller hämta argument och det är Anneli Jordahls bok Klass – är du fin nog? Nästa år firar den 20 år men den är minst lika aktuell i dag som när den släpptes. Då, 2003, talade ingen om klass, men tack vare Jordahls bok kom klass upp på tapeten igen.

Se lönen som en investering

Insändare. Vi måste sluta bokföra arbetstagares löner som en "kostnad" på företagens balansräkningar, då kostnader är något väldigt negativt för ett vinstdrivande företag.

Det är dags att säga ifrån nu!

Ordförandeord. Hej Transportare! Som ni säkert både läst och hört i diverse media och nyhetsrapportering den senaste tiden så har jag som enda ledamot av fjorton i LO-styrelsen sagt nej till den så kallade siffersatta LO-samordningen.