Löner. EU är ett enormt landområde med öppna gränser och fri handel. Löftet till oss var att friheten skulle skapa välstånd åt alla, och leda till ökad jämlikhet mellan ländernas medborgare. I politikens värld kallas det för konvergens, men den har ännu inte nått arbetarna i EU:s nya medlemsländer.
En färsk studie från ekonomer vid det fackliga forskningscentret ETUI kom fram till att ”arbetare i elva länder i centrala och östra EU tjänar 944 euro (cirka 10 500 svenska kronor) mindre i månaden än arbetare i Tyskland”.
Lägre levnadsomkostnader är med i beräkningen.
Då ska vi komma ihåg att tyskarna inte på något sätt har EU:s högsta löner. I verkligheten är vi alltså långt ifrån en lönekonvergens. Trötta stereotyper och släpphänta förklaringar om lågkvalificerade arbetare har ingen plats i den här diskussionen. Löneklyftan mellan öst och väst är ännu högre om vi räknar in utbildningsnivån.
Vad betyder löneklyftan för arbetarna? Först av allt måste vi nyansera bilden. De låga lönerna i länder som Portugal och Slovenien visar att det inte är så enkelt som en berättelse om öst och väst. Vi ser dessutom en enorm ojämlikhet inom vissa enskilda länder. Däremot är det tydligt att stora löneskillnader på en gemensam marknad skapar spänningar och negativa konsekvenser för arbetare från alla regioner.
Det är särskilt sant i den rörliga transportsektorn, där Europiska Transportarbetarefederationen (ETF) representerar mer än fem miljoner arbetare från alla unionens medlemsländer, och många länder utanför unionen.
Vi ser vad som hänt i åkeribranschen, vid flygbolag som Ryanair, och inom transportsektorn i hela Europa. Social dumpning. Exploatering. Osund konkurrens. Man tävlar mot botten med löner och arbetsvillkor. Allt följer samma mönster, arbetsgivare leker med skillnaderna mellan arbetare och spelar ut dem mot varandra. Det slår ut jobb på vissa håll, och arbetare fastnar i låglönejobb under fruktansvärda förhållanden. Åkeribranschen har blivit en symbol för detta, delvis för att jobben inte har flyttats till andra länder. I stället ser vi arbetare som har sina anställningskontrakt i länder som Slovakien, men som jobbar i väst för mycket lägre löner än de som är anställda på plats.
Chaufförerna har fruktansvärda villkor, de tillbringar månader i sträck i små lastbilshytter utan tillgång till grundläggande bekvämligheter. De lever tätt intill lokala chaufförer, som riskerar att förlora sina jobb för att de är för dyra att anställa.
Den ”slovakiska” arbetsgivaren är ofta bara ett brevlådeföretag, ett mikro-kontor skapat av ett bolag i väst, enbart i syfte att utnyttja låg lön och standard i ett annat EU-land.
Situationen fräter på det europeiska projektet. Var finns gemenskapen i ett EU som tvingar européer in i en bitter tävlan mot varandra? Vi måste vara vaksamma när en våg av besvikelse och populism sveper över vår kontinent.
Med internationell solidaritet som stöd har arbetarna och deras fackförbund tagit initiativ till att skapa en positiv vision för ett Europa, som arbetar för arbetare.
Vår kampanj Fair Transport har genomfört mer än 100 aktioner över hela Europa för schysta villkor i transportbranschen. Höjdpunkten var en stor demonstration i Bryssel den 27 mars i år. Det var underbart att se vänner från centrala och östra Europa i folksamlingen! Särskilt många kom från Rumänien, Ungern och Polen.
Arbetarna och deras fackförbund måste stå enade och agitera för att konvergens uppåt, i löner och arbetsvillkor, är det enda sättet att få en långsiktig stabilitet inom EU. Löftena vi gav till medborgarna i de nya medlemsländerna ska uppfyllas.
Vårt arbete har burit frukt. EU-parlamentet har nyss röstat om mobilitetspaketet (se fotnot). Politikerna har lyssnat på oss och godkänt förslag som ska garantera sund konkurrens, jämlik lön och schysta villkor för alla chaufförer.
Men fler beslut behövs om vi ska eliminera löneklyftan och skapa sann jämlikhet och jämlikt välstånd över hela Europa.
Fotnot: I början av april beslutade EU-parlamentet om tre lagpaket inom mobilitetspaketet (vägpaketet). Läs mer här.
