Debatt

Låt oss tända gnistan igen

Lastbilshytt
Inför EU-valet

Åkeri. Min far var internationell chaufför och vi levde på östra sidan av järnridån. Jag minns hans berättelser om långa resor till olika östeuropeiska länder på 1970- och 1980-talet.

Till västra Europa fick pappa inte resa eftersom han vägrade gå med i kommunistpartiet.

Historierna handlade inte bara om att köra-köra-köra, trafikstockningar och problem i de snöiga Tatrabergen. Mest berättade han om hur människor levde, hur han tog en öl i Tjeckoslovakien, om de nya Abba-albumen i Jugoslavien.

De var alltid två chaufförer i bilen som pratade och löste problem ihop.

Jag har jobbat 14 år i Estlands Transportarbetareförbund och hör inte längre den här typen av historier. Våra medlemmar kör överallt i Europa, men de bor aldrig på hotell och går knappt på pubarna. Deras berättelser handlar om ensamhet, lågt självförtroende, ändlösa körningar och att vara klämd mellan motstridiga krav från chefer och strikta regler om kör- och vilotider.

All stolthet och glädje, som fick min far att bli internationell chaufför, har försvunnit.

Estniska inrikesförare fick nyligen ett nytt kollektivavtal som höjer minimilönerna rejält. Men våra internationella chaufförer blev utan avtal och höjd lägstalön. De blev förbannade eftersom de tycker att de borde tjäna lika mycket eller till och med mer. Chaufförerna har helt rätt.

Tyvärr verkar de på en helt annan marknad. Deras löneanspråk kan inte tillgodoses genom högre priser på transporter eftersom företagen konkurrerar med lettiska, litauiska och särskilt polska åkerier med mycket lägre löner.

Nordiska chaufförer har suttit i samma sits de senaste 15 åren, efter att Estland och resten av de öst- och centraleuropeiska länderna gick med i EU. Nu är det våra chaufförer som känner av de ojämlika lönerna. Vårt land arbetar nu effektivt för att minska lönegapet mot Norden, men Lettland släpar rejält efter.

I dag vill färre ester jobba som chaufförer och många arbetsgivare måste söka personal utomlands. Trots att våra löner ökat är de inte tillräckligt höga för att locka polska, lettiska eller bulgariska låglöne-chaufförer. För att kunna ta in ukrainska, moldaviska och georgiska förare startar arbetsgivarna därför brevlådeföretag.

På laglig väg skapar de först bemanningsföretag i Polen, där de rekryterar förare som kör i Estland. Problemet är att de falska bemanningsföretagen inte går att kontakta för att teckna kollektivavtal och betala rättvisa löner.

Vi har nått en punkt där våra inhemska chaufförer lämnar landet för att jobba i Norge, samtidigt som våra arbetsgivare ägnar sig åt social dumpning.

Det är dags att analysera vad vi gör för fel. Läxan vi lärt är att endast företag som har avtal med facket sköter sig och betalar goda löner. De måste skyddas från osund konkurrens genom att skapa ordning på hela den europeiska marknaden.

Från fackligt håll har vi tyvärr misslyckats eftersom vi saknat både rättigheter och kraft att förhandla fram bindande EU-regler. Det nya mobilitetspaketet (se faktaruta) är lovande, men stora risker för orättvis behandling kvarstår. Europas chaufförer kan fortfarande spelas ut mot varandra.

Vad vi behöver är att nästa EU-parlament och EU-kommission ger våra fackliga organisationçer full rätt att förhandla, liksom konflikträtt. En effektiv styrning av arbetsmarknaden krävs också för att vi ska få en fungerande social dialog, goda avtal för chaufförerna, seriösa företag och stater som tar in skatter och sociala avgifter i rättvis omfattning.

Man har kommit överens om detta inom FN:s internationella arbetsorganisation ILO, nu behöver det också genomföras i EU.

För att återkomma till min pappa, jag tror verkligen att det går att skapa goda villkor och rättigheter för Europas chaufförer igen – om vi jobbar tillsammans. Vi har redan förlorat för mycket tid.

 

Fotnot: Internationella arbetsorganisationen ILO är ett självständigt fackligt organ inom FN, som arbetar för att främja social rättvisa och humana arbetsvillkor.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Transportarbetarens logga

Regeringen föreslår ny covid-dispens för YKB

Åkeri. Tålamodet är slut. Nu rundar regeringen EU-kommissionen och lägger fram ett svenskt förslag om att förlänga yrkesförarnas yrkeskompetensbevis (YKB) – på grund av pandemin. Beslut fattas av riksdagen.

Transportarbetarens logga

Förslag för rättvisare konkurrens på vägarna

Åkeri. Regeringen vill ha kompletterande regler för kör- och vilotider i yrkestrafiken. Förslaget är nu ute på remiss hos bland annat Svenska Transportarbetareförbundet.

Transportarbetarens logga

Öppning för tillfälliga svenska YKB-regler i pandemin

(UPPDATERAD) Åkeri. Förslag från EU om dispens kring yrkeskompetensbevis (YKB) på grund av pandemin dröjer. Nu gläntar infrastrukturdepartementet på dörren till att införa tillfälliga svenska regler för yrkesförarna, som går i väntans tider.

Inget annat än vidrigt

Debatt. Fredagen den 4 december upplevde vi slutet på arbetarrörelsen, som vi har lärt känna den. Vi arbetare upplevde det stora sveket från våra kamrater i IF Metall och Kommunal.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Virusets väg

Corona. Covid-19, Sars 2, corona … Okärt barn har många namn. En sak är säker, dess dödlighet är större än i många andra pandemier och jag har själv förlorat en bekant i sjukdomen.

Chauffören – en luffare?

Frihet. Många tror nog att luffarna som drog efter vägarna för över hundra år sedan och tiggde mat i gårdarna, gjorde det för att de antingen var arbetslösa eller arbetsskygga. Jag tror att sanningen är mer komplicerad än så. Arbeten har nog alltid behövt göras men frågan är till vilket pris.

Att läsa med öronen!

Läsning. När jag och en kamrat kom in på en dansk pizzeria utanför Köpenhamn, påpekade pizzabagaren förskräckt att vi måste ha ansiktsmask. Kollegan hade redan en medan jag raskt fick en tilldelad.

Snacka om kalldusch …

Ledare. Torsdagen den 3 december 2020. Dagen då IF Metall och Kommunal manifesterade LO:s oförmåga att hålla samman.

Ett stort svek mot svenska arbetstagare

Ordförandeord. Vi närmar oss slutet av detta minst sagt annorlunda, och ur många olika aspekter tuffa, år. Vi har tvingats hantera en pandemi som påverkat oss alla personligen. Och den har också påverkat förbundets verksamhet på flera områden. Bland annat fick vi skjuta fram avtalsrörelsen, en åtgärd som inneburit ett väldigt komprimerat arbete i slutet av året.

Socialdemokraterna säljer sin själ

Debatt. Villkoren som arbetare i Sverige har före 1900-talets början varit allt annat än bra. Vilket leder till att arbetare i slutet 1800-talet går ihop på arbetsplatserna, som med tiden blir fackföreningar.

Bered dig på ett liv som fattigpensionär

Ledare. Är du strax över 20 år och lastbilschaufför? Då kan du på ålderdomen se fram mot ungefär 11 400 kronor i pension från staten, förutsatt att du pallar att köra till fyllda 65 år.

Arbetsgivarna agerar respektlöst

Ordförandeord. Avtalsrörelsen pågår för fullt, och med stor sannolikhet har det hänt en hel del från det att denna krönika skrevs till att Transportarbetaren ligger i din brevlåda.

För dagbok på jobbet

Insändare. För ni dagbok i ert arbete? Om inte, varför? Min far var noga med att se till att jag förde dagbok, när jag började köra för elva år sedan.

Pungsparka tillbaka i las-debatten!

Debatt. Om parterna på allvar ska behålla balansen på svensk arbetsmarknad så borde vi väl rätteligen inte enbart diskutera hur arbetsgivaren lättare skall kunna säga upp personal genom att luckra upp lagen om anställningsskydd (las).

Hyllningsrop med lukt av hyckleri

Ledare. På senare tid har hyllningskören över den svenska modellen och kollektivavtalen nått stormstyrka. Det finns snart ingen tongivande debattör, ledarskribent eller företrädare för näringslivet, facket eller rikspolitiken som inte uttalat sitt stöd för tanken att det är arbetsmarknadens parter som själva ska göra upp om spelreglerna på arbetsmarknaden.

Vad är trygghet för en arbetare?

Ordförandeord. Under senare tid har jag allt oftare funderat på vad som är trygghet för en arbetare. Hur jag än vänder och vrider på frågan så landar jag i att det rör sig om en trygg anställning och en vettig arbetsmiljö.

Ovissheten består

Ordförandeord. När jag skriver detta har regeringen precis lagt sin höstbudget. En budget som definitivt inte är som förr, på gott och ont. Den här budgeten är ett stort steg framåt jämfört med tidigare under mandatperioden, inte minst fördelningspolitiskt.