Lönedumpning – het fråga i Bryssel
Karla Wixe är ny chef för det svenska fackets eget Brysselkontor. Hon är jurist och kommer ursprungligen från Luleå. Från en miljö där de flesta röstade nej till svenskt EU-inträde.
Karla Wixe tillträdde som chef vid årsskiftet, efter en kometkarriär i facket. Efter juristutbildningen gjorde hon praktik på ett svenskt regionkontor i Bryssel och började sedan jobba för parlamentet 2014.
Så sent som i somras började hon jobba på Fackliga Brysselkontoret, på en av de fem fasta tjänsterna.
1. Vad är Brysselkontorets huvuduppgift?
– Vi arbetar på uppdrag av de tre fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco. Vi ska driva deras frågor och bevaka vad som händer här i Bryssel, så att facket kan agera tidigt när något är på gång.
2. Du tillbringar mycket tid bland EU:s olika makthavare. Hur gör du för att ha kontakt med vanliga svenska löntagare?
– Den kontakten är tyvärr ganska liten. Men en del av vårt jobb handlar om att ta emot besöksgrupper från fackförbunden i Sverige. De har massor av frågor och farhågor som är otroligt intressanta och värdefulla för oss.
3. Vilken är den hetast fackliga frågan i Bryssel just nu?
– Det alla väntar på är ett paket från EU-kommissionen som handlar om arbetskraftens fria rörlighet. Man vill förenkla och förbättra rörligheten. Bland annat ingår en översyn av utstationeringsdirektivet.
– Det är också mycket diskussion om den så kallade delningsekonomin. Frågorna rör bland annat Uber taxi och andra nya sätt att erbjuda tjänster och hur det samspelar med sociala villkor.
4. Särskilt i åkeribranschen ser många anställda avigsidor med den fria rörligheten. Blir de nya reglerna positiva för Transports medlemmar?
– Jag måste tro att det blir bra. Just nu pågår en väldigt stor debatt om lönedumpningen inom unionen. Hela problematiken kring Laval finns i botten. Transport har en egen ingång som handlar om allmängiltigförklaring av kollektivavtal. Transportfacken har ju tagit initiativ till ett medborgarinitiativ också.
5. Intressant att du nämner namninsamlingen. Har du skrivit på själv?
– Nej, det har jag faktiskt inte. Men jag kan tänka mig att göra det.
6. Insamlingen av namn går trögt. Varför, tror du?
– Svår fråga. En förklaring kan vara att initiativet drunknar bland allt annat som händer här nere. Kanske påverkar EU-skepsisen också. Den ökar och orsaken är nog saker som flyktingsituationen, den ekonomiska krisen och en växande högerpopulism där nationen målas upp som viktigare än unionen.
7. Många medlemmar är kritiska mot unionsbygget. Hur positiv är du själv på en tiogradig skala?
– Jag kommer från Luleå och känner inte många som röstade ja till ett svenskt medlemskap. Jag resonerar så här; man kan vara kritiskt till en idé, men när vi väl är där får man göra det bästa av det. EU har inneburit förbättringar för arbetstagarna också, det gäller bland annat inom arbetsmiljön.
8. Hur ser framgångsreceptet ut för den som verkligen vill påverka något i Bryssel?
– Det viktigaste är att vara tidigt ute och ha koll på vartåt vindarna blåser. Då går det att påverka ansvariga tjänstemän. En bra ingång är annars de svenska parlamentarikerna. De är lätta att komma till tals med och har kopplingar till hemmaplan.
– I Bryssel finns otroligt många lobbyister, ofta från kapitalstarka intressen. Det är viktigt att facket finns på plats och balanserar upp det.
