Lina blev hatad och hotad på Facebook
Att vara tjej i den mansdominerade lastbilsbranschen kan vara tufft. När Lina Shavon uttalade sig i media, började hatet och hoten. Hon fick veta att hon var ett ”fittskräp” och att hon skulle försvinna under mystiska omständigheter.
Lina Shavon bor i Uddevalla och är 24 år. Hon började köra lastbil efter gymnasiet och under sina år som chaufför har hon hunnit arbeta på några olika åkerier, bra som dåliga. Som tjej i ett mansdominerat yrke, har hon också vant sig vid en ganska tuff jargong.
För ett drygt år sedan funderade Lina på varför det var så ovanligt att man pratade med varandra som förare när man var ute på jobb. Stod någon vid en lastbrygga och väntade, verkade det som om man helst satt kvar i hytten, för sig själv. Konstigt, tyckte Lina. Det behövdes tydligen något för att sätta i gång samtalen. För att få kontakt, startade hon därför en Facebook-grupp för chaufförer på västkusten: Bästkustens chaufförer.
– Man är ju kollegor även om man är konkurrenter, eller rättare sagt, det är inte chaufförerna som är konkurrenter, utan företagen, säger hon.
I Uddevalla, precis som på flera andra orter i Sverige där det passerar mycket gods, går det direkt att se den negativa effekten av den rådande cabotage-situationen. Utländska chaufförer samlas på tillåtna och otillåtna uppställningsplatser och lever under usla förhållanden i sina bilar. Om något går sönder får de utländska chaufförerna oftast bara den exakta summan för att köpa den del som behövs, men inte pengar att betala för att någon ska utföra arbetet. Följden blir att det uppstår utomhusverkstäder, där det inte finns någon möjlighet att ta hand om farligt avfall eller vidta andra nödvändiga säkerhetsåtgärder. Problemet togs upp i Facebook-gruppen och engagemanget växte.
– Det fanns ”svartverkstäder” på parkeringen vid Torp här utanför Uddevalla. De dumpade olja rakt ut i naturen och handlade med däck som högst sannolikt var stulna. Vi tog kontakt med tidningen Bohusläningen och P4 för att uppmärksamma problemet.
Eftersom Lina var en av dem som arbetat mest med frågan och var administratör för Bästkustens chaufförer, blev hon personen som fick föra gruppens talan i media.
Men i och med uppmärksamheten började hatet.
– Det konstiga är att jag vet att flera av de här personerna delar mina åsikter när det kommer till cabotageproblemet. De kanske ogillar att man tar plats, säger hon.
Först var det bilder av Lina som kopierades från hennes egen Facebook-profil och som lades upp igen, fast med förnedrande bildtexter. Efter att lastbilstidningen Proffs publicerade en artikel om Facebook-gruppens arbete, blev det värre.
Några drivande personer hejades på av allt fler. Vissa var före detta medlemmar i Bästkustens chaufförer, som Lina stängt ute på grund av för många rasistiska och nedlåtande uttalanden. Andra var personer hon aldrig hört talas om tidigare. Hatarna finns i flera olika Facebook-grupper för lastbilschaufförer och åkare, däribland några av de största i Sverige. Enligt Lina är det både arbetsgivare och tjejer som deltar i hatandet, vilket hon tycker är obegripligt.
– Jag hade aldrig hört uttrycket ”sopslut fittskräp” innan jag blev kallad det, säger hon.
Lina tolkar det som att det delvis handlar om kvinnohat, eftersom det sällan är några könsneutrala tillmälen. Förutom det återkommande skällsordet fittskräp, har hon blivit omskriven som subba, hora, bultsugga och slyna. Hon berättar att hon heller inte är den första tjejen hatarna ger sig på.
– Det som skrivs om mitt utseende bryr jag mig inte om. De kallar mig för flata, för att senare, i samma tråd, påstå att jag hoppar i säng varenda kille jag får tag i. Hur får de ihop det? Det blir så dumt att jag inte tar åt mig.
Men utöver hatet, så finns också hoten. I hatarnas trådar går det bland annat att läsa att det finns ”risk för att man försvinner under mystiska omständigheter” om man beter sig som Lina. Det har även lagts upp bilder på vapen som ansetts lämpliga för ändamålet. Lina har också hört att några av hatarna har haft kontakt utanför Facebook för att håll koll på var hon befinner sig.
– Det var några månader när jag inte ville gå ut ensam, eftersom jag upplevde hoten som så allvarliga. Jag blev paranoid. Men det finnas ju bara två alternativ, antingen får man lägga sig ner och dö eller så försöker man hitta det som går att skratta åt.
De senaste påhoppen, som bygger på att hon är judinna, är de hon tycker är värst. Nyligen dök det upp bildmontage med Lina i nazistuniform tillsammans med åsikten att ”Hitler inte fick tillräckligt många judar”.
– Jag vet inte om det är någon av dessa personer som drar nytta av att det finns utländsk illegal trafik eller om de tycker att det bara ska var män som kör lastbil. De kanske stör sig på mig som person, mina åsikter eller är frustrerade på hela branschen. Jag har aldrig fått veta varför de håller på.
Lina har pratat med Sveriges Åkeriföretag för att få rådgivning och gjort en anmälan till Pressombudsmannen, PO. Hon har även talat med Transport.
– Facket har hjälpt med råd och stöd. Jag har känt mig mycket lugnare sedan mötet på Transport. Facket är ändå vana att handskas med den dåliga sidan av åkeribranschen.
– Till andra som är utsatta vill jag säga: våga berätta om det och ta inte skiten, be folk som kan hjälpa dig om hjälp. Första gången något sådant här händer är en gång för mycket.
