Lika mycket chaufför som författare

Kultur. 1999 gav lastbilschauffören, författaren och Transportarbetarens krönikör David Ericsson ut sin första bok. En rosad novellsamling om livet på och kring vägen. – Min svensklärare höll upp mina uppsatser som döda råttor inför klassen, säger han.

I avskräckande syfte. David hatade skolan, gick ut nian med 2,0 i snitt. 4:an i matte, som läraren motvilligt gav honom, drog upp betyget.

– Jag var bråkig och jobbig, klassens clown som låg efter i alla ämnen. 

Tunn var han, ständigt hungrig men petig med maten. Föräldrarna var för upptagna med sin egen frigörelse för att ta notis. Hemmet var som ett vandrarhem, fritt. Människor kom och gick, mycket
teaterfolk, sång, alkohol och musik, särskilt Dan Andersson.

– Jag gick med gummistövlar och regnjacka en hel vinter och blev en jävel på att lappa mina jeans.

David ser upp från kaffekoppen, liksom under lugg. Allvaret är närmare än leendet, ögonen lite sorgsna och mustaschen borta sedan länge. Han var storebror och fick styra upp det som inte funkade under uppväxten. Nu har han fyllt 64 men har inga planer på att lämna lastbilshytten.

Mamman var hemmafru, pappan journalist som jobbade natt och drömde om att bli poet. Men barnen satte stopp. David såg sällan till honom.

– Men han uppmuntrade mig att skriva.

Det blev en roman i tonåren som David tappade bort. Sen dröjde det upp i 30-årsåldern innan han började skriva dikter men gömde dem väl. Rädd att verka omanlig, fjollig. 

Från köksfönstret på Söders höjder i Stockholm är utsikten vidunderlig över Stadsgården, där Finlandsfärjorna kommer och går. Davids senaste roman, Den fredlösa, står i ett bokställ med porträtt av hans ”litterära pappa” författaren Ivar Lo-Johansson. I februari ska han ta emot fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris. Stället är en gåva från hustrun och konstnären Monica.

David visar in i arbetsrummet med tågbanan han byggt och ursäktar sitt belamrade skrivbord:

– Min yngre bror gick nyligen bort. Han var så stolt och presenterade mig alltid som lastbilschaufför.

Att föräldrarna dör är livets gång, men en bror som man delat livet med… Det är som om känslorna frusit till is. David tog hand om bägge föräldrarna mot slutet. Såg till att de kom till sjukhus, jagade biståndshandläggare. 

– Mamma hade en sån här hög med inkassobrev, måttar David mellan tumme och pekfinger.

Som 13-åring stack han hemifrån och liftade runt med en äldre tjej, lärde känna flera lastbilschaufförer. De var lugna och schysta, som Sören i Småland. David hängde med honom hem i helgerna, hittade fler andra hem. 

Han fick låna en lya på Söder, hankade sig fram. Att cykla ut kvällstidningar till fackförbunden vid Norra Bantorget gav mer betalt än jobbet på Posten. Sitt universitet fann David på en brädgård i Liljeholmen.

– Gubbarna där blev mina farsor, jag fick den struktur jag längtade efter.

Men förman ville han inte bli. I stället gav han sig i väg som vagabond, jobbade ur hand i mun i Finland, som dödgrävare i Köpenhamn och fruktplockare i Frankrike. En kvinna här och en annan där, händelser som lämnar avtryck i hans böcker. Liksom tradarslitet isiga nattimmar och gemenskapen längs svenska och europeiska motorvägar.

Att hans Monica blev med barn fick David att stadga sig och ta C- och E-kort, köpa dragbil, jobba för tre, och med ett ”aldrig mer” återgå till anställning. Nu arbetar han halvtid på Scanias testlab, provkör nya motorer och hemliga hytter i reguljär trafik. Trivs som bemanningsanställd. Det ger skrivtid. 

Kärlek är huvudtemat i hans senaste två romaner om Sven, som lånat drag av honom själv och Annie, som lever vid sidan av lagen och samhället. Finns hon? Som ett hopkok av udda personlighetstyper David mött, men ett liknande mord har skett. Nu skriver han på sin tredje fristående roman om de båda. 

Vad är han mest, lastbilsförare eller författare? Omöjligt att säga, är David Ericssons svar. Bägge jobben befruktar varandra.

– Det är längs vägen jag får höra alla historier. 

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Marc Bachelard:
    24 februari, 2023

    Mycket bra intervju som komplement till David Ericsson författarskap. Satt med i publiken vid utdelning av Ivar-Lo priset 2023 till honom och fick en bra inblick i Davids liv som inspirationskälla.

Lästips:

Psykopaten i rummet

Krönika. Folk som är alltför dominanta och överlägsna brukar man, en aning vårdslöst, kalla för psykopater. 

Ove Allansson på besök i Göteborgs hamn. Foto: SvD/TT

Ove Allansson – sjöfolkets främsta skildrare

Böcker. Ove Allansson skrev om sjöfolket. 2022 skulle han ha fyllt 90 år och i en ny samling väljer svenska arbetarförfattare ut sina favoriter av hans berättelser.

Which side are you on?

Davids krönika. Jag var på väg hem från Eskilstuna en sen fredagseftermiddag för många år sedan. Det var på den tiden jag drog löstrailers som enbilsåkare och jag hade haft en usel vecka. Nu såg jag fram mot att åtminstone få komma hem till middag och lite fredagsmys. Då ringde dragbilsförmedlaren.

Pensionerade lastbilschauffören Pelle Thorstensson i Bromölla fixar cyklar till vuxna och barn från Ukraina.

Pelle fixar cyklar åt ukrainska flyktingar

Engagerad. En cykel är guld värd för de ukrainska flyktingar som bor långt från affärer och skolor. Det har pensionerade lastbilschauffören Pelle Thorstensson i Bromölla insett. Han fixar till cyklar, som han får till skänks av vänliga människor, och ger dem till vuxna och barn från Ukraina.

Hallå där!

Christian Florin

…du och stuverikollegan Betim Bajrami i Göteborgs hamn har på tre veckor värvat 26 nya medlemmar till Transport.

Jindan Gong intervjuar chaufförer i forskningsprojekt om klimatomställningen. Foto: John Antonsson

Transportarbetarna avgörande för klimatet

8 frågor. Klimatutsläppen ska mer eller mindre upphöra fram till år 2045. I centrum av händelserna står förarna. Jindan Gong intervjuar chaufförer i forskningsprojektet Justit. För att chaufförernas perspektiv ska bidra till klimatomställning som är rättvis för arbetarna.

Månadens medlem
I år ska Linda Lööw vara med och förhandla om transportavtalet för lager och terminal. Arbetstidsförkortning är den fråga hon brinner mest för. ”Att vara ledig varannan helg är också viktigt att få in i avtalet.”

”Är man föreningsmänniska så är man”

Engagerad. Linda Lööw är ordförande för fackklubben på Postnord TPL:s lager i Jönköping. På fritiden är hon engagerad i dotterns fotbollsklubb och har dessutom varit ledare för barngympa. – Är man föreningsmänniska så är man, säger hon.

Hallå där!

Patrik Persson

…studieorganisatör på avdelning 12 Malmö, som arrangerar konfliktskola.

Månadens avdelning
Rose-Marie Eberhardson, Hans Wahlström, Ola Bodin, Niclas Sandström och Fredrik Ohrling utanför vita villan som rymmer Gävleavdelningens kontor. Foto: Lilly Hallberg

Vrede, glädje och malande arbete

Gästrikland/Norduppland. Utanför mötessalen i den ena byggnaden står en svart pickup. För Gävleavdelningen är det centralt att komma ut och möta medlemmar. Och att bli fler.

Hasse är i hamn men blickar framåt

Mötet. Hans Wahlström avgick som Transports ledare med pension, för att han fyllt 60 år, och fick lämna ordförandeposten för Gävle hamn när han fyllt 80. Tidigare förbundsordföranden nämner åldersdiskriminering. Men talar mer om framtiden, om facklig-politisk samverkan, om förhandlingar, Förbundet och Gefle Stuveris historia.

Mortezas son dog på jobbet i hamnen

Arbetsmiljö. För snart fem år sedan förlorade Morteza sitt enda barn Nima, 20 år, i en arbetsplatsolycka vid Oxelösunds hamn.

Månadens medlem

”Jag gillar att jobba ensam”

Taxitelefonist. När allt fler bokar taxi i en app i mobilen blir taxitelefonist ett alltmer ovanligt yrke. För Transportarbetaren berättar Lena Frank om hur det är att jobba ensam i växeln om nätterna.

Månadens klubb

Klubb Örat får folk att lyssna

Fackklubb. Facket är till för alla – även döva eller personer med hörselnedsättning. På kongressen föddes idén om anpassning av språk och kommunikation. I dag finns nybildade Klubb Örat i Örebro, unik inte bara inom Transport utan hela LO-familjen.

Hallå där!

Micke Andersson

… som konstruerat en automatisk utrullare för soptunnorna och skapat en verklig snackis i Västmanland.

Månadens klubb
”Vi vill vara med och påverka.” Meddy Linond (ordförande), Johan Afvander (ledamot) och Marie-Louise Rindå (ledamot) i klubben. Anders Nilsson (sekreterare) har jobbat natt och saknas på bilden.

Scheman tände gnistan att nystarta flygklubb

Arlanda. – Står man bara längst bak och klagar händer inget. Så resonerade Meddy, Marie-Louise, Johan och Anders och väckte sin klubb ur törnrosasömnen. En ”massa petande” i deras arbetsscheman tände gnistan.

Månadens medlem
”Jura är inte jätteförtjust i andra människor, men dem hon känner har svårt att förstå att hon ens kan upplevas som skräckinjagande”, säger Moa om Jura.

Ett oslagbart jobb för en ”hundnörd”

Bevakning. – Om man har ett stort hundintresse är väktaryrket oslagbart. Det säger Moa Petersdotter som alltid har med sig sin hund på jobbet. Jura är nämligen väktarhund.

Hallå där!

Åsa Alvetjärn

…snart 50 år och journalist, som ska ombilda sig till lastbilschaufför. Hur kommer det sig?