Debatt. Staten måste bygga fler skyddade rastplatser för den tunga yrkestrafiken. Trygga platser där yrkesförare kan ta sina dygns- och helgvilor.
Här kommer mitt förslag på hur det kan gå till, och hur rastplatserna kan finansieras. Jag har motionerat till Transports kongress och hoppas få fackets hjälp att driva frågan.
Tillvaron skulle förbättras på fyra områden med fler skyddade övernattningsplatser:
Nedskräpning. Problemet med ”rattslavar” som bor långa tider i sina bilar, började bli tydligt här för mer än sex år sen. Först märktes det i Danmark, så kom det över gränsen in i Malmö och Göteborg. Så fortsatte det vidare upp mot Jönköping och nu är det ett tydligt problem, ända upp i Mälardalen.
Men det kommer att öka ännu mer om inte villkoren blir likvärdiga för oss alla chaufförer inom EU.
Allteftersom trafiken ökar och fler chaufförer bor på våra rastplatser stänger eller försvårar privata markägare för lastbilschaufförer att parkera på olika tomma ytor,
där man tidigare kunde rasta. Därför blir det mer konkurrens om de ytor som blir kvar för fjärrbilschaufförer.
På fredagseftermiddagen börjar de som ska tillbringa helgen i bilen parkera på Vägverkets rastplatser, där toaletterna är öppna och gratis dygnet runt. Det blir snabbt mycket fullt och tätt mellan dessa förare och deras fordon. Någon annan kan över huvud taget inte stanna där före söndag, vilket är tråkigt för övriga trafikanter.
Vi som är lite äldre minns Håll Sverige rent-kampanjen på 1960-talet. Kortfattat kan sägas att det nu INTE är rent och snyggt på de p-fickor som rymmer en trailer eller fler. ”Bajsar björnar i skogen?” kan bytas mot frasen ”Skiter chaufförer i diket?”
Arbetsmiljö. Det är lätt att förstå att arbetsmiljön blir bättre om chaufförerna kan ta sin dygnsvila/helg på en plats med elstolpar och toalett, dusch och matlagningsmöjligheter, vägbibliotek, trafikinfo och kollegor.
Klimat. Det finns inget fordon som kan stå 24 timmar eller mer på batteridrift. Vi har fläkten till dieselvärmaren, kylskåp, mikro, telefonladdare, dator med mera som drar batterikraft.
Så trots tomgångsförbud i alla tätorter står dessa fordon alltså på tomgång. Lampor är kopplade så det inte syns på håll att motorn går, men kommer man närmare så märks det.
Ordning och reda. Jag tänker mig att alla åkerier, med fjärrbilsförare, måste stå för samma miljökostnader. Det skulle utjämna konkurrensen. Frågan handlar både om närmiljön vid vägarna, chaufförernas arbetsmiljö och att värna om klimatet.
Min idé är att staten bygger rastplatser, på samma sätt som vägar, broar och elvägar. Rastplatserna skulle finansieras med avgifter av brukarna, det vill säga åkerierna.
Avgiften för dessa säkra parkeringar ska naturligtvis faktureras fordonsägaren i efterhand.
Då får man också koll på vilka fordon som befinner sig var och hur länge, och staten kan samtidigt ha ett öga på att cabotagereglerna följs.
