Lasse slåss för att få tillbaka körkortet
Den 16 juli förra året svartnade det för ögonen på Lasse Sandstedt. Han förlorade medvetandet, körde av vägen och lastbilen blev skrot. I dag mår Lasse bra igen och har tagit upp kampen med Transportstyrelsen för att få tillbaka sitt lastbilskort. Och levebröd.
Jag hade varit och hämtat ett lass med 20–25 ton juice i Göteborgs hamn och skulle till Ringö, fast jag hann inte så långt. Något hundratal meter från terminalen blev allt plötsligt svart. Ena framhjulet gick ner i diket och lastbilen välte.
Lasse har inga egna minnen från händelsen, men en hamnarbetare såg honom sjunka ner över ratten.
– Han undrade vad jag höll på med och ringde efter ambulans. Framrutan krossades och bilen gick åt helvete, sa de på åkeriet.
Lasse var mörbultad och blåslagen, från knävecken och upp på ryggraden. Revbenen värkte, inget var brutet men han hade slagit huvudet i ratten. På sjukhuset misstänkte läkarna att han drabbats av stroke eller epilepsi. Själv tror Lasse att hans blackout kom sig av att det varit en väldigt stressig period och att han ätit och sovit dåligt.
Han har fyllt 63 år och har svårt att tänka sig ett annat jobb än chaufför efter att ha suttit bakom ratten sedan han var 18. Sin egen personbil fick Lasse rätt att köra igen, ett halvår efter olyckan. Men att behörigheten för lastbil och släp drogs in ledde till att han blev uppsagd från åkeriet, efter drygt ett halvårs sjukskrivning.
Den jobbcoach Lasse fick via Arbetsförmedlingen har hjälpt honom att sköta papper och kontakter med myndigheter. Själv har han knepigt att hitta rätt i de byråkratiska labyrinterna.
– Myndigheter i alla former är svåra. Jag förstår inte varför det ska vara så krångligt, varför jag inte får köra lastbil igen. Det har gått 14 månader sedan olyckan nu och jag har inte haft några symptom eller känningar varken före eller efteråt. Jag känner mig hur pigg och bra som helst, försäkrar Lasse.
Till stöd för det har han jagat fram ett läkarintyg från vårdcentralen och ytterligare tre från lika många specialister, som han betalat själv. Lasse tänker driva frågan vidare till kammarrätten, efter att förvaltningsrätten gick på Transportstyrelsens linje.
En av läkarna som Lasse träffat, professor Oluf Andersson vid Annedalskliniken i Göteborg, vill komplettera med en magnetröntgen av Lasses hjärna. En dyrbar undersökning att bekosta helt själv, så professorn och Lasse hoppas att vårdcentralen kan remittera honom. Då blir det vanlig patientavgift. Samma sak gäller för nytt EEG (se fotnot).
Till Kammarrätten anför Lasse att han vill att den medicinska observationstiden efter olyckan, ska kortas ner från fem till ett år och att han omedelbart ska få tillbaka sitt lastbilskort.
– Fem år är helt orimligt eftersom inga fel på mig har kunnat konstateras, som skulle göra mig trafikfarlig.
Lasses jobbcoach, Lisbeth Lundblad Ångman, var med honom på Annedalskliniken. Hon bläddrar i intygen och läser: ”Inga uppgifter om upprepade anfall som tillåter en formell epilepsidiagnos.” När det gäller misstankarna om stroke, som kan komma sig av både hjärninfarkt och hjärnblödning, så är högt blodtryck en stor riskfaktor. Professor Oluf Andersson kommenterar att riskfaktorerna ”verkar vara under kontroll” enligt proverna på Lasses vårdcentral.
– Läkaren tyckte att Lasse hamnat mellan stolarna och blivit satt på undantag. Magnetröntgen och EEG borde ha tagits för länge sedan. Professorn skriver att Lasse känner sig övergiven när han friskskrivits till en situation, där han inte kan försörja sig. Han får inte ens köra taxi, som han gjort tidigare.
– Det är hårt, när det enda Lasse vill är att jobba! Han säger själv att han kan få arbete i morgon dag, om han bara får tillbaka sitt C-kort. Min känsla är att detta inte skötts rätt från början, av vården. Alla vet att magnetröntgen är dyrt, därför hoppar man över det, hävdar Lisbeth Lundblad Ångman.
Egentligen har hennes coachtid med Lasse löpt ut, men hon fortsätter att stötta honom, på ledig tid.
– Jag tycker det är hemskt att han hamnat i den här ohållbara situationen. Någon måste hjälpa honom. På det här sättet kostar han en massa pengar för samhället. Det är inte bra för Lasse och inte bra för någon.
Förtidspension finns inte på kartan för Lasse. Han vill ha sina sista år i arbetslivet, vara ute bland folk där han trivs och tjäna pengar. I stället för att hanka sig fram på låg a-kasseersättning. Budbilsjobb har Lasse sökt, men även där begärde företagen C-körkort. Han vet inte vilket annat yrke han skulle kunna slå sig på.
Invändningar om att läkare har skyldighet att dra in körkort av medicinska skäl, för medtrafikanters säkerhet bemöter Lasse:
– Då ska läkarna vara 100 procent säkra på sin sak. De ska kunna säga vad det är för fel på mig. Nu är det Transportstyrelsens konsultläkare som avgjort hur jag mår, utan att ens ha träffat mig.
