Lars Sjölund på gamla konditoriet i Årsta. Foto: Lilly Hallberg
Close
Lars Sjölund på gamla konditoriet i Årsta.
Close

Lars Sjölund visar Kirunas förvandling

Mötet. I 43 år körde Lars Sjölund sopbil i Kiruna. Hans bilder och texter har väckt mycket uppmärksamhet. Bland annat har han under flera år dokumenterat den förvandling som pågår i hemstaden.

Det konkret vardagliga är sammanflätat med det storslagna. Och äger den allmängiltighet som förmår beröra bortom klass, kön och hemkommun.

Det är början av november, en grå dag i södra Stockholm. Lars Sjölund ska senare på dagen vara med på den stora Publishinggalan på Berns salonger. Han är en av finalisterna i kategorin print, för sin bok Frihet och förakt – ett yrkesliv i renhållningens tjänst.

– Oavsett hur det blir är det jätteroligt, fantastiskt att vara med i sammanhanget. Det är ju ett erkännande från ett annat håll än tidigare. Ju mer jag tänkt på det desto mer kan jag nog säga att det betyder mycket, att det är en chans. Det är lätt att annars tänka att andra gör det bättre, säger Lars Sjölund.

Lars Sjölund på torget i Årsta, i södra Stockholm. Foto: Lilly Hallberg
Lars Sjölund på torget i Årsta, i södra Stockholm. Foto: Lilly Hallberg

Han och sambon bor för tillfället hos ena dottern i huvudstaden, veckan innan var de hos den andra dottern i Göteborg. Båda barnen har familjer med småbarn så det har varit fullt upp för morfar, förutom träffar med förläggare och branschtillställning.

– Det är verkligen fint här, så lugnt och samtidigt nära till natur och in till city, säger Lars.

Årsta torg är i dag ett levande centrum och samtidigt en lågmäld kulturhistorisk miljö, uppfört av Folkhemmets främsta arkitekter under efterkrigsåren. Folkets hus, bibliotek, bio och medborgarhus.

Inne på konditoriet är 1950-talsinredningen intakt. Lars Sjölund låter sig bjudas på en kopp svart kaffe. Bara några dagar efter glädjebeskedet om bokens framgång och kommande prisgala i Stockholm kom besked från läkaren. Sjukdomsbeskedet. Cancer.

– Det tillhör livet, men har varit svårt att ta in. Prognoserna är goda, men trots allt bär jag på en dödlig sjukdom. Det känns tungt.

Lars Sjölund hade inte haft några symtom innan och har heller inte i dag några särskilda prostatabesvär.

– Ingenting mer än att jag får gå på toaletten ett par gånger per natt. I övrigt mår jag bra. Det är ju det lömska med sjukdomen, när man väl känner symtom sägs det ofta vara för sent.

Bara timmar innan Lars och sambon for söderut, i månadsskiftet oktober-november, fick han beskedet att cancern inte spridit sig. Det känns bra, men sjukdomen kräver nu behandling som kortat av besöket i söder.

Med de anhöriga har relationen alltid varit god:

– Den bygger på samtal, vi kan tala om båda det som är roligt och det som inte är så roligt, säger Lars Sjölund.

– Att ta vara på stunden äger sin riktighet. Man vet aldrig vad som händer, och när det händer, säger Lars Sjölund.

En stad i förvandling. Lars Sjölunds nytagna bild visar hur Ralph Erskines kvarter från 1960-talet rivs i samband med att staden flyttar. Foto: Lars Sjölund
En stad i förvandling. Lars Sjölunds nytagna bild visar hur Ralph Erskines kvarter från 1960-talet rivs i samband med att staden flyttar. Foto: Lars Sjölund

Han berättar om ett möte han hade i somras, hemma i Kiruna. Han hade fikat med sin sambo i hemmet och sedan gått ut på stan för att fotografera de pågående rivningarna. En kvinna med hund kom fram och frågade om bilderna.

– Jag berättade om tankar på en bok och då sa hon, gör det nu – du vet aldrig vad som händer.

Kvinnan talade om att hon själv fått cancerbesked dagen innan.

För boken Frihet och förakt lyckades Lars Sjölund kombinera sitt fotointresse med yrket som renhållningsarbetare i Kiruna, landets till ytan största kommun. Han har också frilansat för bland annat Norrländska Socialdemokraten och Kiruna-Tidningen.

Det som från början var tänkt främst som bildtexter har vuxit ut till betraktelser om arbete, om sociala hierarkier och svindlade skönhetsupplevelser längs vägen.

Inledningen, om kvinnan som på semesterorten tyst påpekar att det kunde bli jobbigt för barnen i skolan med en pappa som kör sopbil. Jobbarkompisen som en solig sommardag fikar med fjällen som fond, om kärlen som vittnar om västvärldens överflöd och bekanta som vänder bort blicken när Lars kommer för att tömma soptunnorna. Om yrkets förändring, om årstidernas växlingar.

Byggnaderna i centrala Kiruna har fått egna namn i folkmun. Här ”Mullbänken” i november 2023. Foto: Lars Sjölund
Byggnaderna i centrala Kiruna har fått egna namn i folkmun. Här ”Mullbänken” i november 2023. Foto: Lars Sjölund

Det är rakt berättat, avklarnat och till synes självklart.

– Det är så roligt med språk, får jag till en mening är jag verkligt nöjd. Men det går trögare än med bilderna. När jag läser andras texter kan läsupplevelsen bli så stark att jag lägger ifrån mig boken eller tidningen. Hur kan man få fram det så bländande, som en bild?

Lars Sjölund har under flera år dokumenterat den förvandling som pågår i hemstaden och Tiba förlag, som också gett ut hans tidigare bok, har visat intresse.

Kiruna genomgår för närvarande en spektakulär flytt, uppmärksammad i hela världen. Gruvdriften har underminerat marken och den gamla stadskärnan är riven, några få byggnader har räddats med till den nya.

Det har varit känt sedan snart 20 år att markförskjutningarna gör en flytt av bebyggelsen nödvändig. År 2035 beräknas arbetet vara klart.

– Det känns rakt av förfärligt. Det är med stor sorg jag ser det som händer, och som jag fotar i stort sett varje dag. För varje hus som rivs blir såret allt djupare, säger Lars.

– Dels är jag född och uppvuxen där, har bott med tre minuter till centrum under 35 år. Dels var det min arbetsplats i 43 år. Mina föräldrar flyttade in och bodde i stan de sista 20 åren. Dessa gator var verkligen mina…

Lars Sjölund framhåller att han och familjen ändå är lyckligt lottade jämfört med dem vars hus blivit inlösta.

– Deras liv stoppas upp, allt som planerats till minsta altanbygge. Det är inte lätt att leva under de förutsättningarna.

Sedan något år är Lars pensionär. Barnen frågar ibland på skoj när de ska få se alla bilderna från Kiruna.

– Jag känner mig som tjuren Ferdinand under sin korkek. Han luktar på blommor. Jag flyttar bilder hit och dit i mappar.

Samtidigt:

– Innan rivningen fångade ljuset vid infarten stadshuset med klockstapeln så vackert, och det tror jag inte jag tycker bara för mitt bildintresse. Nu är allt borta, kvar är en plan yta som en grusdefarkt. Det har mist sin tjusning. Tidigare, med solen över gruvan – det var så mäktigt, majestätiskt. Det är ju därför vi bor här, på grund av gruvan.

”Spottkoppen”, ett av de klassiska Erskine-husen i Kiruna. Foto: Lars Sjölund
”Spottkoppen”, ett av de klassiska Erskine-husen i Kiruna. Foto: Lars Sjölund

Lars Sjölund har hyllats för sina verk, både av kända skribenter i riksmedia och folk som mejlat om hur hans skildringar förmår beröra, tack vare det allmängiltiga. ”Alla personalavdelningar borde köpa in boken!” skriver en kvinna.

– Jag tror inte att man behöver ha jobbat inom renhållningen för att känna igen sig, säger Lars.

Efter att han nyligen signerat böcker i Kiruna – ”har en mycket bra bokhandel” – frågade bokhandlaren om han fått mersmak.

– Men nä, inte på det sättet att jag eftersträvar att vara ute och signera böcker. Passionen ligger i dokumentationen, bilderna som visar situationen där människan är. Om det blir uppskattat är det jätteroligt men jag gör det för min egen skull.

Transportarbetaren har flera gånger tidigare skrivit om Lars Sjölund. Boken med bilder från hans yrkesliv utvecklades också ur en idé efter att ett reportage.

– Jag har alltid tyckt bra om Transports tidning. Den vågar gå på, granska också svarta sidor och inte bara stryka medhårs.

Det känns både uppmuntrande och förpliktigande.

Själv tycks Lars Sjölund leva efter rådet ”Gräv där du står”, något som lyftes då han tidigare i höstas tilldelades pris av Kiruna-Tidningens grundare.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Pelle Filipsson framför sin arbetsplats: den tidigare industribyggnaden Strykjärnet, mitt i Motala ström, där Arbetets museum är inrymt sedan 1991.

De körde med order från Nazityskland

Krig & moral. Vinterkylan, den brända skogen efter slagen, stridsplanen och frågan vem man egentligen kör för – chaufförerna i den svenska lastbilskonvojen dras ned mot undergången. Pelle Filipssons roman Vägriddare bygger på faktiska händelser 1942 i fortsättningskrigets Finland.

Frida Bergström jobbar som miljöarbetare på Eskilstuna Strängnäs Energi och Miljö.

Ett lyft att byta från vårdjobb till miljöarbete

Mötet. Frida Bergström är fjärde generationens miljöarbetare och fackligt skyddsombud. På vinterhalvåret kombinerar hon arbetsmiljöarbetet med att hoppa in där det behövs, på sommaren kör hon en specialbyggd kärltvättsbil.

Martin Kertész har testat många yrken. ”Jag skulle gärna jobba som ballongclown på heltid”, säger han.

Uppdrag: glädjespridare

Mötet. ”Jag vill ha en clown, pappa!” ”Vad gör clownen?” ”Knyter ballonger!” Alltihop började när Martin Kertész dotter fyllde fem år och skulle ha kalas.

Månadens medlem
Vi möter Anamaria en ledig dag på ett café i Orminge centrum, nära hennes lägenhet.

Anamaria är med i Svenska Truckers

Åkeri. Anamaria Lara Sjögren har jobbat i åkeribranschen sedan hon tog studenten. Hon har just skrivit på för ytterligare två nya säsonger av Svenska Truckers. – Jag kollar inte själv längre, kan inte se mig själv på tv, säger hon.

Hallå där!
Anders Palmqvist från Transport avd 12 tar ekomot LOs Kulturpris från Susanna Gideonsson, avgående LO-ordförande. Foto: Lars Forsstedt

Anders Palmqvist

… på Transports Malmöavdelning 12 som på LO:s kongress fick ta emot ett av årets kulturpris för arbetet med arbetsplatsbibliotek och boklådor på medlemmarnas arbetsplatser. Hur var det?

Kultur
Pelle Filipsson framför sin arbetsplats: den tidigare industribyggnaden Strykjärnet, mitt i Motala ström, där Arbetets museum är inrymt sedan 1991.

De körde med order från Nazityskland

Krig & moral. Vinterkylan, den brända skogen efter slagen, stridsplanen och frågan vem man egentligen kör för – chaufförerna i den svenska lastbilskonvojen dras ned mot undergången. Pelle Filipssons roman Vägriddare bygger på faktiska händelser 1942 i fortsättningskrigets Finland.

Hallå där!

Helena Wahlberg

…ADR-chaufför från Hallsberg som kör farligt gods i hela landet. Du brinner för att få till fler och bättre rastplatser för lastbilar. Varför är det så viktigt?

ArbetsLIV
Många lastbilschaufförer säger: Jag vet aldrig när jag kommer hem och så var det för mig också tidigare. Fast på ett litet åkeri var det inga problem med barnen, åkaren hade själv småbarn, säger Fredrik Lindby.

Fredrik vill vara chaufför OCH pappa

Livspusslet. – Kan inte kärringen hämta barnen? Det är den vanligaste frågan distributionsföraren Fredrik Lindby fått på sina lastbilsjobb. Han vill gärna veta när han kommer hem på kvällarna och inte missa barnens uppväxt.

Månadens medlem
Ulf Sundqvist tar gärna med sig systemkameran ut på promenad. ”Skapandet är roligt, att man ser mönster i omgivningen. De dyker upp för en”, säger han.

”Skyddsombud är roligaste uppdraget”

Bensinstation. Skövdesonen Ulf Sundqvist utbildade sig till bilmekaniker. Men lumpen förde honom till Stockholm, där han träffade sin Ann och fick jobb på bensinmack. Därifrån var klivet inte långt till Transport – och mormors bransch. Hon drev åkeri och fostrade sju barn.

Kultur
Fredrik ”Doktor lagom” Nyström är läkare i endokrinologi och professor i internmedicin vid Linköpings universitetssjukhus med över 30 års erfarenhet av att behandla patienter med viktproblem.

”Doktor lagom”: Träna aldrig mer än du behöver

Hälsa. Undvik att träna hårt, hoppa över frukosten och ta gärna ett glas rödvin till din sena middag. Det är några av råden som professorn och överläkaren Fredrik Nyström ger i sin pocketaktuella bok Radikalt lagom.

Månadens klubb
Fem sjättedelar av klubbstyrelsen, med ombudsman Annica Collstam i mitten. Från vänster: Daniel Norén, Adam Abdelraouf, Tobias Persson, Leon Antypas och Christer Svensson. (Saknas på bilden gör klubbens sekreterare Nor Zouaiter.)

Vägen framåt – dialog, inte krig

Lager. Det har varit på gång länge. Nu har nybildade klubben på Cevas lager i Brunna, norr om Stockholm, haft sitt första årsmöte. Att förbättra genom att själva organisera är en grundtanke på terminalen där Zalandos varor packas.

Hallå där!

Anna Almqvist

…LO-ekonom och författare till rapporten Makt­eliten. Den visar att eliten i storföretagen tjänar 73 gånger så mycket som en lastbilschaufför.

Månadens medlem
”Jag är en social person”, säger Heba Hammoush som gärna tar sig en pratstund med sina kunder när tillfälle ges. Foto: Sven Rosell

Heba vill inspirera andra kvinnor

Miljöarbetare. Som barn drömde Heba Hammoush om att få köra lastbil när hon blev vuxen. När hon tagit sig till Sverige blev hon den första kvinnan från Mellanöstern som utbildade sig till lastbilschaufför.

Hallå där!

Sofie Vianden

... Du kör ägg ihop med en kvinnlig kollega och bad i Facebookgruppen Queen of the road om tips på en skoj-dekal (liknande registreringsskylt) som du och kollegan kan pryda framrutan i lastbilen med. Vad blev det för text?

Internationella kvinnodagen
Illustration: Shutterstock

Behövs det en särskild kvinnodag?

Enkät. Den 8 mars infaller Internationella kvinnodagen som vill uppmärksamma bristande jämställdhet mellan könen och kvinnors situation i alla världens länder. Behövs det en särskild kvinnodag?