Lagerarbetarna bollas runt och lönerna sänks

– Tidigare var vi som en familj. Vi stod bakom och var lojala mot varandra. Nu har sammanhållningen dött. Arbetstempot är högt och vi är underbemannade. Ovissheten ifall man får behålla jobbet är värst.

Så säger en av de anställda på Icas samordningsterminal i Jordbro. En arbetskamrat fyller i:

– Det finns en rädsla i huset och när man är rädd är det ”var och en sköter sig själv” som gäller. Det var samma sak när Ica tidigare sa upp 170 personer på ett bräde. Facket ställde krav, men det var Ica som förklarade vad som gällde.

Beskedet från Ica är nu att man kommer att återta verksamheten i egen regi första kvartalet 2014. Den lades över på Proffice helägda dotterbolag, Proffice Logistic Solutions, i augusti 2011.

För att få ner personalkostnaderna och vinna uppdraget sa Proffice då upp kollektivavtalet med fackförbundet Handels. Företaget tecknade i stället hängavtal med Transport. Det strider inte mot LO:s gränsdragning mellan förbunden eftersom arbetet faller inom Transports avtalsområde

Både Handels och Transport stretade emot och försökte förmå bolaget att behålla Handels avtal med högre ob-ersättning. Men längre än till april i år gick företaget inte med på att betala enligt Handelsavtalet.

– Det handlar om avtalsshopping. Arbetsgivaren söker hela tiden efter det billigaste avtalet. Det är ett stort problem, förklarar Bosse Nilsson från Transports Stockholmsavdelning 5.

För de tidigare Handelsanslutna, som nu uppmanas att gå över till Transport, innebär ”shoppingen” en lönesänkning på drygt 60 kronor i timmen. Hårdast drabbas de anställda som jobbar natt och obekväm arbetstid. Förklaringen till skillnaden är att Handels prioriterat högre ersättning för arbete på obekväm tid.

– Egentligen borde facken göra gemensam sak och vägra teckna avtal med arbetsgivare som gör så här. Det får ju orimliga konsekvenser, resonerar Bosse Nilsson.

Uppgifterna om hur mycket lagerarbetarna i Jordbro förlorar varierar mellan 6 000–8 000 kronor brutto till 3 000–4 000 kronor netto. Dessutom berättar personalen om felaktiga utbetalningar av framför allt ob-tillägg och övertidsersättningar under en räcka av år. Även då Bring Fringoscandia skötte verksamheten. En förklaring uppges vara kommunikationsproblem. Proffice har sitt lönekontor i Estland.

– Vi har gått från Ica till Bring, till Proffice och nu ska vi tillbaka till Ica igen. Det är skit. Många har fått sina löner sänkta flera gånger, tycker en lagerarbetare.

En annan invänder att arbetarna tvingas söka sina arbeten på nytt, börja med lägstalön och ännu ett halvårs provanställning.

– Det är tufft, en riktig soppa! Folk orkar inte. Man försöker bita ihop bara och jobba på. Om jag släpper på locket är jag rädd att jag blir så arg att vad som helst kan hända…

Kollegan undrar:

– Varför drabbas vi hela tiden och flyttas runt? Vi betalar med mer jobb för lägre lön, dålig arbetsmiljö och dåliga arbetshjälpmedel. Det saknas truckar, så vi får dra burarna för hand.

Bytena mellan fackförbund känns minst sagt förvirrande för personalen. Hälften av den fasta arbetsstyrkan har nu gått över till Transport. Ska de byta tillbaka till Handels igen, när Ica tar över, är frågan.

– Vi vet inte vilket fack vi tillhör. Vilka ska ta hand om och förhandla för oss? Och vad händer med dem som inte är medlemmar? Vi betalar och betalar till facket varje månad, men vi behöver en ledare. Någon som säger: Så här ska ni göra för att inte få det sämre hela tiden. Ni där uppe måste hjälpa till!

– Det kan inte fortsätta bli sämre hela livet. Det måste komma en vändning, annars är det bara en tidsfråga innan facket försvinner och alla får förhandla om sina löner själva.

En anställd pekar på Ica:s starka sits och anser att den stora koncernen kan blunda för sämre arbetsvillkor och skylla på entreprenören man anlitar.

– Många felaktigheter rättas aldrig till eftersom folk tröttnar på att bråka och kräva sin rätt. Man tiger och lider. Och Ica blir ännu rikare.

– Alla gör det vi ska göra. Det är tack vare oss som arbetet flyter på, men det är mycket vi inte förstår. Man känner sig ovärdig. Det finns ett jobb att ta hand om, varför då all denna byråkrati hela tiden? Företagen glömmer bort oss som gör jobbet.

Arbetarna på Jordbrolagret har varit utsatta för rån och rånförsök flera gånger och flera säger att de mår dåligt av det.

– Varför får vi inget psykologstöd? Ingen frågar hur vi mår. Det känns oroligt.

Alla Transportarbetaren talar med tycker ändå det är bra att Ica ska ta över lagerhanteringen igen.

– Det skulle bli som att återvända till familjen. Men vi vill att all personal ska följa med, inte att bara fem personer plockas ut.

Fotnot. I nästa nummer av Transportarbetaren får Proffice och Ica möjlighet att bemöta artiklarna.