Chefen trakasserar
Granskning: När chefen trakasserar

Kränkta av chefen i åratal

Arbetsmiljö. Trakasserier, hot, bestraffningar – renhållningsarbetarna vid Suez berättar om hur en chef och några arbetsledare tillåtits sänka dem under sju år. Och om hur jobbet de trivdes med blev en mardröm. Under Transportarbetarens pågående granskning valde chefen att säga upp sig och lämna bolaget för en tjänst inom en annan bransch.

Chefen

  • 60 år, bosatt i Malmö.
  • Anställd vid Sita, senare Suez, i Malmö sedan oktober 2011. Slutar sista september i år.
  • Tidigare CEO (koncernchef) på Ramneskogs, renhållningsbolag och skrothandlare i Malmö, från 2007. Slutade 2009 i samband med ändringar i ledningen för företaget.
  • Anger i sitt cv på Linkedin tidigare erfarenhet som arbetsledare inom betongindustrin och som ansvarig för ett projekt med att sanera sand i Kuwait, efter Gulfkriget 1991.
  • Kandidatexamen i ekonomi och marknadsföring, Lund, och gymnasieingenjörsexamen, Malmö.

 

Renhållningen i Malmö

  • Suez kör åter i Malmö sedan i våras. Bolaget förlorade under namnet Sita för några år sedan kontraktet på ett av tre entreprenörsområden i staden, med uppsägningar som följd.
  • I dag har Suez i Malmö omkring 45 anställda och 25 fordon.

 

Anställda och tidigare anställda om den psykosociala arbetsmiljön vid Suez/Sita i Malmö:

”Trakasserierna började 2013, de la på mig en massa extra arbete som de visste att jag inte skulle klara. Jag blev satt på en av de tyngsta turerna med en dålig bil, jag jobbade övertid varje dag men lyckades ändå inte hinna med alltid. Efter att jag tagit upp problemen kom det hela tiden hot om varningar och uppsägning.
Till slut fick jag problem att sova, hade mardrömmar, fick problem med huvudvärk, minnessvårigheter och ångest. Jag har gått hos en psykolog under lång tid för det här och har varit sjukskriven i perioder.”

Jenny Fredriksson, tidigare anställd hos Sita, kör i dag mjölkbil i annan kommun.

 

”Under ett möte förklarade jag att omläggningen av turerna gjorde att belastningen blev orimligt hög. Chefen blev arg och provocerad och valde att hota mig och ett annat skyddsombud med uppsägning.” (Våren 2014)

Tidigare skyddsombud, medelålders man och småbarnspappa.

 

”Jag har aldrig haft liknande problem med vare sig chefer eller arbetskamrater tidigare. Vissa av dem hade jag jobbat med i 25 år. Men så fort man ifrågasatte något den nya chefen gjorde blev det problem. Mitt helvete började när jag drog i gång en namninsamling för ett möte om arbetsmiljön med vd:n, Mårten, som tidigare alltid lyssnat. Jag har gått hos en psykolog, som flera andra, och jag äter fortfarande antidepressiva. Det här måste få ett slut. Inte för min skull eller för andra som slutat utan för alla som kommer efter.”

Lasse Andersson, ”LGA”, i dag pensionerad.

 

”När jag blev gravid så ändrades allt, han undrade hur jag kunde göra så mot honom och att jag satt honom i en jäkla sits nu. Jag har aldrig varit på en arbetsplats där så många får utskällningar så att de börjar gråta. Chefen fick oss också att punktmarkera vissa chaufförer, som han inte tyckte om och som han ville ha bort.”

Kvinna, tidigare driftledare på kontoret, i dag på annat företag.

 

”Jag arbetade arbetsmiljömässigt rätt – tog ett, inte två, kärl åt gången, enligt boken. Blev hela tiden kontrollerad och fick en varning för att jag inte körde hem turen i tid. Blev uppringd av chefen när jag var ute, har spelat in när han hotar mig och säger att det kommer att gå dåligt för mig.”

Anders Sassila, i dag renhållningsarbetare hos annat företag.

 

”Jag fick hoppa runt mellan olika turer efter min sjukskrivning. Blev flyttad till en tur i Staffanstorp utan lista eller något om var kärlen stod. Fick jobba övertid hela tiden, var stressad och vaknade en natt med bröstsmärtor och fick åka akut till sjukhus.”

Mångårig medarbetare, 50-plus.

 

”Han krävde att vi skulle hälla ut dialysvätska från Gambro i dagvattenbrunnarna på gården, i stället för att köra det till destruktion. När vi vägrade blev vi utskällda.”

Sopbilschaufför 50-plus, tidigare anställd.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Foto: Shutterstock

Rån, glåpord och slag – en del av jobbet

Arbetsmiljö. Många av Transports yrkesgrupper utsätts för både hot och våld i jobbet. Vissa närmast dagligen. Här berättar fackets ombud om fler fall när anställda råkat ut för glåpord, rån och slag. Ibland ryker också personalen ihop.

Illustration: Martin Heap

Måste han jobba in alla röda dagar?

Transport. Andreas undrar om hans man verkligen måste jobba in alla röda dagar som infaller i veckan och lastbilschauffören Julia frågar om hon måste stå ut med sexistiska skämt från kunder. De får svar från Transports experter.

Alexandra Einerstam. Foto: Petrus Iggström

Erfarenheter som inte går att hänga av sig

Alexandras krönika. För några krönikor sedan skrev jag om den nya lagen om förolämpning mot tjänsteman och den här texten kanske kan ses som en fortsättning på samma ämne. Det handlar återigen om negativa erfarenheter som inte går att hänga av sig tillsammans med uniformen.

Första maj
Finklädda demonstranter på första maj i Göteborg 1970. På banderoller och plakat manas till fred och avspänning i världen. Ett par dagar tidigare hade USA utökat sitt krig i Vietnam och gått in i Kambodja. Foto: Kamerareportage/TT

”Vi har mycket kvar att kämpa för”

Transport. – Vi måste lyfta att första maj är löntagarnas dag, inte något partis eller någon vanlig helgdag. Som fackförbund har vi många segrar att fira, inte minst här i Sverige. Och vi har mycket kvar att kämpa för, säger Marie Samuelsson.

Hot och våld
Foto: Shutterstock

Rån, glåpord och slag – en del av jobbet

Arbetsmiljö. Många av Transports yrkesgrupper utsätts för både hot och våld i jobbet. Vissa närmast dagligen. Här berättar fackets ombud om fler fall när anställda råkat ut för glåpord, rån och slag. Ibland ryker också personalen ihop.

Fråga facket
Illustration: Martin Heap

Måste han jobba in alla röda dagar?

Transport. Andreas undrar om hans man verkligen måste jobba in alla röda dagar som infaller i veckan och lastbilschauffören Julia frågar om hon måste stå ut med sexistiska skämt från kunder. De får svar från Transports experter.

Globalt

Ett uppdrag för hela världen

Facket. Alla medlemmar i Transport bidrar till att stärka rättigheter för arbetare i andra länder, bland annat att organisera sig i facket – en folkrörelse med totalt 191 miljoner medlemmar.

UNI globals generalsekreterare Christy Hoffman, Transports Jimmy Ovesson, Michala Lafferty, (chef fastighetstjänster på UNI global), och Transports Magnus Falk – med Transports grundare Charles Lindley på målning i bakgrunden.

”Internationellt arbete ligger i Transports dna”

Facket. Det började redan innan förbundet bildades, 1897, och bygger i grunden på solidaritet med arbetare i alla länder. Men hur arbetar egentligen Transport i dag för att påverka internationellt?

Fråga facket
Vilka regler gäller när du ska ta med dig mindre sällskapsdjur i bilen? Illustration: Martin Heap

Måste mindre djur också bältas?

Transport. Jesper undrar om hur mindre husdjur ska transporteras och Christopher vill veta om chefen hade rätt att schemalägga honom fast han sagt upp sig. Det och fler frågor svarar Transports experter på.

Truckstop
För My Gustafsson, och hunden Enzo, är det första gången på Truckstop Örebro. Vanligen kör hon i södra Sverige för Grahns transport, Kristianstad.

Satsningar på säkrare stopp

Arbetsmiljö. Längs landets stora transportleder öppnar inhägnade rastplatser för yrkesförare. Behovet är stort – lastbilschaufförer på Truckstop Örebro berättar om stölder, otrygg uppställning och ovärdig arbetsmiljö.

Kultur
Arbetarklassen har tyngre och farligare jobb och fler dör i arbetsolyckor. (Arkivbild.) Foto: Justina Öster

”Kapitalägarna är vinnare och arbetarna förlorare”

Klassanalys. Nej, arbetarklassen är inte död. Medelklassen har heller inte sjunkit ner i ”proletärernas arma tillvaro”. Däremot vidgas klyftorna alltmer mellan arbetare och kapitalägare. Mellan arbetarnas löner och företagens vinster.