John Eyre
Close
”Jag målar bilar jag träffat, på riktigt. Det är porträtt”, säger målaren och grafikern John Eyre. Namnet kommer från hans engelska farfar, som kom till Sverige efter första världskriget. Eyre uttalas ”är”.
Close
Kultur

John ser magin i gamla jänkare

Konst. Amerikanare från 1950- och 60-talen. Stora glänsande skepp som kom mullrande längs vägen var magi för pojken John Eyre. Känslan har stannat kvar och han målar dem om och om igen.

– Det är något med färgerna, ljudet, lukten. De futuristiska formerna. Man blir förförd, säger målaren John Eyre.

Lika fascinerad är han av gamla motorcyklar från 1960-talets drömland, Amerika. Nostalgi spelar in och en nypa vemod. Fordonen påminner om en tid av framtidstro. Hoppfullhet. Allt var möjligt. På bio rullade filmer som Easy rider, vi gick mot mer jämställdhet, beskriver han. Livet och världen kunde bara bli bättre.

”Scanian” heter kort och gott John Eyres skönhet.
”Scanian” heter kort och gott John Eyres skönhet. Foto: Justina Öster

I sitt arbetsrum på Söder i Stockholm har John Eyre ställt upp en liten miniutställning av gamla jänkare och hojar. Porträtt, säger han själv, i rost och förfall. Han går ofta tätt inpå en dörr eller karossida, jobbar med detaljer.

– För mig är bilarna ikoniska. De behåller sin magi även om de står nedsjunkna i en åker.

John Eyre sveper med handen mot akvarellerna.

– När jag växte upp i Vallentuna var bilarna relativt nya, blanka och fina. Nu är jag mer intresserad av hur tidens tand gnager i dem. Precis som i oss. Vi blir ju alla lite slitna och buckliga.

– Varje bil är en tidsresa. Tänk alla som suttit i dem och njutit av färden, älskat, grälat. Allt som hänt i dem genom åren. Se på de där två, pekar han. De står och pratar med varandra: ”Kommer du ihåg?” Jag hittade dem bortglömda på en skrot, men kanske kommer någon och räddar dem en dag.

John Eyre får mängder av tips om halvt övervuxna och övergivna skönheter landet runt. Under en road-trip i USA knackade han dörr med frågan: ”Jag är från Sverige. Är det okej att jag plåtar dina skrotbilar?” Det blev en utställning i Minnesota och några till.

Interiör från ateljén på Gotland. Foto: John Eyre
Interiör från ateljén på Gotland. Foto: John Eyre

Att sitta med skissblock i knäet är inte hans grej. John Eyre fotar på plats och väljer sen de bästa bilderna. Akvarellfärgerna tar han fram i ateljén på Gotland, som han delar med sin konstnärsfru, Carina Moberg Eyre. Han har testat både olja och akryl, men fastnat för akvarell.

– Jag gillar det där lite rinniga, slumpmässiga som sker i pappersytan. Färgen lever sitt eget liv. Ibland blir det bra, ibland mindre bra. Slumpen måste vara med. Det är en utmaning att få akvarellfärgen att leva, men den blir väldigt ren, fångar rost och kulörer.

Ljudböcker är bra sällskap när John Eyre målar. Han formger själv böcker. Grafisk design är i själva verket hans levebröd. Roligt, men målningen är hans andningshål. Det brukar bli ett par, tre utställningar per år. På tur står ett galleri i Norrköping.

Han tecknar den suggestiva känslan av att vandra runt på en bilkyrkogård. Här och var i ett böljande landskap tittar gamla skrotbilar fram.

– Naturen målar om dem.

Blue Knucklehead
Blue Knucklehead. Foto: John Eyre

Resan till Havanna 2015 blev ett lyckorus. Han stod i gathörnen och såg den ena skrangliga 1950-tals-jänkaren efter den andra köra förbi. Miljöerna var ”akvarelliga”, pastellfärgade.

Som liten drömde John Eyre om att bli långtradarchaufför. Så blev det inte, men i 20-årsåldern köpte han en gammal Harley Davidsson och lyckades ”pilla ihop den”. Efter det följde fler, gamla amerikanare också.

– Det är frihet, att ge sig ut på vägen!

Hans utställningar lockar både rent konstintresserade och motornördar.

– Det blir roliga möten. Korsbefruktning, säger John Eyre.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Linköping och Uppsala domkyrkor

Dom sticker upp

Landmärken. Genom seklen har de stora katedralerna hälsat resande på landsvägar och till sjöss. Högt över andra byggnader och synliga på mils avstånd – välbekanta och kanske lugnande för den som färdats genom mörka skogar eller stormiga hav. Eller bästa landmärket att tävla om att se först från bilen.

Lars Karlsson säger att han är en konstnär som kör färdtjänst, inte tvärt om. Helst av allt skulle han ha mycket mera tid för det han brinner för: Att skapa konst och att prata med barn på skolbesök.

Konsten blev hans räddning

Konstnären. Som barn placerades Lars Karlsson på barnhem och i fosterfamilj. Han kallar det att han gick igenom för ­helvetet. Konsten var hans sätt att komma tillbaka.

Den nedlagda bilskroten utanför Ryd är ett populärt besöksmål. Bilden till vänster är tagen i juli 2020, den till höger är från 1999.

Tillbaka till bilkyrkogården

Skrotbilar. Hur snabbt går det för naturen att bryta ner övergivna bilvrak? Det är 21 år mellan bilderna tagna på Kyrkö mosse. Här, utanför Ryd i Småland, låg en gång en bilskrot. I dag lockar den storpublik. Som baklängesmuseum.

Månadens medlem
Robin Ahlgren älskade att jobba som taxitelefonist. Men helgjobbet tvingade fram ett jobbyte. Foto: John Antonsson

”Nu får jag mer tid med dottern”

Taxi. Robin Ahlgrens krav på att få vara ledig mer än två av fem helger kom inte med i taxitelefonisternas nya löneavtal. Som frånskild pappa var valet enkelt. Han byter jobb. Trots det är han halvnöjd med förhandlingarnas resultat. – Lönerna blev hyfsade, vi får se det som en seger i alla fall.

Engagerade. Nermin Pudic i Transporttältet under ett uppsökeri som taxisektionerna i avdelning 9 Örebro och 6 Värmland hade förra hösten. I år är det fokus på digitalt samarbete – över avdelningsgränserna. Foto: Lilly Hallberg

Avdelningar väver nätverk

Fackligt samarbete. Ordning och reda inom taxi och färdtjänst. Det är målet och namnet för nätverket som knyts runt om i landet. Behoven är stora – och väldigt olika.

Våld på jobbet
Sparkande väktare

”Alla är inte gjorda för det här jobbet”

Bevakning. I maj 2019 griper Boban och hans väktarkollegor en misstänkt snattare. En månad senare dyker en filmsekvens upp. I den ser det ut som att en av väktarna sparkar snattaren, som sitter i handbojor, i huvudet. I januari kommer fallet att prövas i domstol.

Alexander Tilly är psykolog. Han har specialiserat sig på att jobba med utbildningar som rör hot och våld. Bland hans uppdragsgivare finns bland andra bevakningsbranschen och Polisen. Foto: John Antonsson

Vad är det som triggar fram våld?

Konflikthantering. Alexander Tilly är psykolog med bakgrund som ordningsvakt. Han jobbar med att utbilda allt från ordningsvakter till busschaufförer i att hantera situationer med hot och våld. Tilly anser att personal behöver mer träning i att hantera konfliktsituationer.

Hallå där!

Annica Collstam

... ombudsman i Stockholm med ansvar för den krisdrabbade taxibranschen.

Månadens medlem
Lars Karlsson säger att han är en konstnär som kör färdtjänst, inte tvärt om. Helst av allt skulle han ha mycket mera tid för det han brinner för: Att skapa konst och att prata med barn på skolbesök.

Konsten blev hans räddning

Konstnären. Som barn placerades Lars Karlsson på barnhem och i fosterfamilj. Han kallar det att han gick igenom för ­helvetet. Konsten var hans sätt att komma tillbaka.

Arbetsmiljö: Trakasserier
Bea, sextrakasserad kranbilsförare

Fel hudfärg för kranbilsförare?

Åkeri. N-ordet. Blattehora. Apa. Fitta. Tillfrågad om vilka ”tjänster” hon erbjöd. Bespottad och skälld för att vara efterbliven. Kranbilsföraren Bea tvingades stå ut med grova sexuella och rasistiska trakasserier. Hon slog larm till arbetsgivaren. Och fick sluta på jobbet.

Röster från Tjärna Ängar
Viktor Oharanja utanför gallerian Kupolen i Borlänge. Han vill inte träffas i sitt gamla utdelningsdistrikt Tjärna Ängar, och känner sig fortfarande otrygg efter överfallet i området.

Rånade tidningsbudet känner fortfarande rädsla

Brottsoffer. När Viktor Oharanja var ute på sin utdelningsrunda omringades han av ungdomar. Han blev hotad och rånad på sin tidningsbil. Det skapade diskussion om Tjärna Ängar i hela landet.

Röster från Tjärna Ängar
”Vårt uppdrag som fackförbund är att se till att arbetsgivarna säkrar arbetsmiljön för de anställda”, säger ombudsman Kent Christensen och regionala skyddsombudet Joakim Hejenstedt på Transports Dala-avdelning.

”Våra medlemmar ska inte utsättas för risker”

Transport. Knivbråk och stök. Tidningsbudet som omringades och rånades på sin bil blev droppen för Kent Christensen och Joakim Hejenstedt på Transports avdelning 88 i Borlänge. De började kontakta företagen med verksamhet i Tjärna ängar.

Röster från Tjärna Ängar
Kamrater som trivs på Trollskogens förskola. Storasyster Ahlaam och mamma Djir Jamiilo (i bakrunden) är med vid hämtning. Lillebror Ibrahim leker med kompisen Anas. Föräldrarna är mycket nöjda med förskolans verksamhet, men vill att de äldre barnen går i skolan i andra områden.

Granne med Paradiset

Röster. Tjärna Ängar väcker känslor. Bostadsområdet är landets nordligaste på Polisens lista över utsatta områden. Transportarbetaren åkte till Borlänge för att få en bild av verkligheten. Det blev många olika bilder. ”Se det från två håll” uppmanar en trygghetsvärd. Vi gör ett försök.

Röster från Tjärna Ängar
”Bilden av ett område i fritt fall stämmer inte”, säger Borlänges starke man, Jan Bohman (S).

”Tjärna Ängar har blivit ett begrepp”

Politik. Socialdemokraten Jan Bohman är Borlänges starke man. Han är kommunstyrelsens ordförande. Och har själv bott tre år på Tjärna Ängar.