John Eyre
Close
”Jag målar bilar jag träffat, på riktigt. Det är porträtt”, säger målaren och grafikern John Eyre. Namnet kommer från hans engelska farfar, som kom till Sverige efter första världskriget. Eyre uttalas ”är”.
Close
Kultur

John ser magin i gamla jänkare

Konst. Amerikanare från 1950- och 60-talen. Stora glänsande skepp som kom mullrande längs vägen var magi för pojken John Eyre. Känslan har stannat kvar och han målar dem om och om igen.

– Det är något med färgerna, ljudet, lukten. De futuristiska formerna. Man blir förförd, säger målaren John Eyre.

Lika fascinerad är han av gamla motorcyklar från 1960-talets drömland, Amerika. Nostalgi spelar in och en nypa vemod. Fordonen påminner om en tid av framtidstro. Hoppfullhet. Allt var möjligt. På bio rullade filmer som Easy rider, vi gick mot mer jämställdhet, beskriver han. Livet och världen kunde bara bli bättre.

”Scanian” heter kort och gott John Eyres skönhet.
”Scanian” heter kort och gott John Eyres skönhet. Foto: Justina Öster

I sitt arbetsrum på Söder i Stockholm har John Eyre ställt upp en liten miniutställning av gamla jänkare och hojar. Porträtt, säger han själv, i rost och förfall. Han går ofta tätt inpå en dörr eller karossida, jobbar med detaljer.

– För mig är bilarna ikoniska. De behåller sin magi även om de står nedsjunkna i en åker.

John Eyre sveper med handen mot akvarellerna.

– När jag växte upp i Vallentuna var bilarna relativt nya, blanka och fina. Nu är jag mer intresserad av hur tidens tand gnager i dem. Precis som i oss. Vi blir ju alla lite slitna och buckliga.

– Varje bil är en tidsresa. Tänk alla som suttit i dem och njutit av färden, älskat, grälat. Allt som hänt i dem genom åren. Se på de där två, pekar han. De står och pratar med varandra: ”Kommer du ihåg?” Jag hittade dem bortglömda på en skrot, men kanske kommer någon och räddar dem en dag.

John Eyre får mängder av tips om halvt övervuxna och övergivna skönheter landet runt. Under en road-trip i USA knackade han dörr med frågan: ”Jag är från Sverige. Är det okej att jag plåtar dina skrotbilar?” Det blev en utställning i Minnesota och några till.

Interiör från ateljén på Gotland. Foto: John Eyre
Interiör från ateljén på Gotland. Foto: John Eyre

Att sitta med skissblock i knäet är inte hans grej. John Eyre fotar på plats och väljer sen de bästa bilderna. Akvarellfärgerna tar han fram i ateljén på Gotland, som han delar med sin konstnärsfru, Carina Moberg Eyre. Han har testat både olja och akryl, men fastnat för akvarell.

– Jag gillar det där lite rinniga, slumpmässiga som sker i pappersytan. Färgen lever sitt eget liv. Ibland blir det bra, ibland mindre bra. Slumpen måste vara med. Det är en utmaning att få akvarellfärgen att leva, men den blir väldigt ren, fångar rost och kulörer.

Ljudböcker är bra sällskap när John Eyre målar. Han formger själv böcker. Grafisk design är i själva verket hans levebröd. Roligt, men målningen är hans andningshål. Det brukar bli ett par, tre utställningar per år. På tur står ett galleri i Norrköping.

Han tecknar den suggestiva känslan av att vandra runt på en bilkyrkogård. Här och var i ett böljande landskap tittar gamla skrotbilar fram.

– Naturen målar om dem.

Blue Knucklehead
Blue Knucklehead. Foto: John Eyre

Resan till Havanna 2015 blev ett lyckorus. Han stod i gathörnen och såg den ena skrangliga 1950-tals-jänkaren efter den andra köra förbi. Miljöerna var ”akvarelliga”, pastellfärgade.

Som liten drömde John Eyre om att bli långtradarchaufför. Så blev det inte, men i 20-årsåldern köpte han en gammal Harley Davidsson och lyckades ”pilla ihop den”. Efter det följde fler, gamla amerikanare också.

– Det är frihet, att ge sig ut på vägen!

Hans utställningar lockar både rent konstintresserade och motornördar.

– Det blir roliga möten. Korsbefruktning, säger John Eyre.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Özz Nûjen är aktuell i Riksteaterns nypremiär av pjäsen Laika. Och han är mycket glad över att möte publiken igen.

Äntligen är publiken tillbaka!

Föreställning. I pjäsen Laika gestaltar Özz Nûjen bargästen som ingen vet vem det är. Är han en sanningssägare eller rent av Jesus? Frågan ställs på sin spets, vems perspektiv är gällande?

Katarina Ewerlöf har en egen studio, både hemma i stan och i sommarstugan.

Katarina Ewerlöf: ”Alla skådespelare vill läsa in ljudböcker”

Prisad inläsare. Lyssnar du på ljudböcker? Då vet du att uppläsningen är nästan lika viktig som berättelsen. Transportarbetaren har träffat Katarina Ewerlöf – en av Sveriges mest populära ljudboksinläsare.

Dimmornas bro (Waterloo Bridge) med Vivien Leigh och Robert Taylor från 1940. Foto: Mary Evans/AF Archive / TT Nyhetsbyrån

Det våras för nostalgin

Trendig känsla. Från medicinsk diagnos till varma känslor inför anblicken av försvunna glassar på GB:s karta eller Putins dödliga fantasier om ett förlorat imperium. Nostalgi tar sig många uttryck. Under långa perioder ett hånat känslouttryck. Men det verkar våras för nostalgin igen.

Hallå där!

Adel Huskanovic

…lastbilschaufför, som levererat två ton ufo-material till ufo-arkivet i Norrköping.

Hallå där!

Anita Johnsson

…från Transports hamnavdelning i Syd- och Västsverige, som har bjudit in kvinnliga hamnarbetare från hela landet till en två dagars nätverksträff i Trelleborg.

Kultur
Elinor Torp har skrivit om arbetsmiljö och arbetslivskriminalitet i många år och har gett ut flera böcker på ämnet. Förra året debuterade hon som skönlitterär författare. Foto: Pernilla Ahlsén

”Den svenska arbetsmarknaden har blivit ett paradis för kriminella”

Arbetsliv. I reportageboken Vi, skuggorna beskriver journalisten Elinor Torp hur vi har fått ett laglöst arbetsliv där människor från fattiga länder jobbar i Sverige under slavliknande förhållanden. Exploateringen pågår överallt. – Och transportbranschen är ett värstingområde, säger hon.

Månadens sektion
Två av tre i styrelsen för sektion 1: Fredrik Nilsson Hjert och Per Lindvall, grannar på Rud i Karlstad. I bakgrunden Fredriks dotter Amanda, 9 år.

Största yrkessektionen i Värmland ser framåt

Åkeri, terminal och miljö. Olika jobb med lastbil förenar medlemmarna i Värmlandsavdelningens sektion 1 – yrke spelar här större roll än hemort. Det finns fördelar med det, enligt styrelsen som har många tankar om hur sektionen ska växa och få fler aktiva.

Månadens medlem
Efter jobbet är det dags att ge alla djuren mat och vatten. Lite närhet och kel brukar också vara välkommet. Lotta Svenssons föräldrar och bröder hjälper ofta till med djuren. En stor hjälp är också de privatpersoner som skänker burar och hö till henne. Foto: Sven Rosell

Lotta tar hand om övergivna kaniner

Djurvän. Lotta Svensson driver ett omplaceringshem för kaniner och gnagare. Hos henne får djur som dumpats eller farit illa ett hem, mat och kärlek tills de hittar en ny ägare. Lotta kombinerar sitt engagemang för djur som har det svårt med jobbet som lastbilschaufför.

Hallå där!

Jamie Svensson

…som jobbar som taxichaufför i Varberg. Varför är det så svårt att locka folk till taxibranschen?

Månadens klubb
Terry Jonker och Hasse Ahlberg, två av sex ordinarie i SAS-lastarnas klubbstyrelse på Arlanda. Övriga är Samir Eriksson, vice ordförande, Jonas Bodell, huvudskyddsombud, och ledamöterna Conny Petrini, och Sebastian Reinemar.

Kaos är granne med klubben

SAS Ground Handling Arlanda. Kökris på terminalen, pandemi, permitteringar och personalbrist – de senaste åren har varit tuffa för all markpersonal. Samtidigt vet lastarna i SAS klubb på Arlanda sitt värde. Och att både jobbet och det fackliga uppdraget kräver mer än starka muskler.

Kultur
Özz Nûjen är aktuell i Riksteaterns nypremiär av pjäsen Laika. Och han är mycket glad över att möte publiken igen.

Äntligen är publiken tillbaka!

Föreställning. I pjäsen Laika gestaltar Özz Nûjen bargästen som ingen vet vem det är. Är han en sanningssägare eller rent av Jesus? Frågan ställs på sin spets, vems perspektiv är gällande?

Månadens medlem
Väktaren Stefan Hessman är natur- och fotokonstnär och har ställt ut sina bilder flera gånger.

”Alla människor kan hamna utanför”

Fotoutställning. I sitt jobb som väktare möter Stefan Hessman ofta människor som har det svårt. En av dem är Janne som har varit hemlös i 15 år. Janne bjöd in Stefan, som också är fotokonstnär, att dokumentera hans liv i hemlöshet. Det resulterade i en fotoutställning som visades i Heliga Trefaldighets kyrka i Gävle i somras.

Hallå där!

Christer Thynell

... som för fjärde året i rad uppmuntrar alla yrkesförare att skänka en krona per körd mil under september till Barncancerfonden.

Hallå där!

Christer Karlsson

…engagerad i pensionärsklubben för avdelning 9 och som ska vara entrévärd på Transports kongress i Örebro den 26–30 augusti.

Månadens medlem
Efter sommaren är Elina Matinlompolo klar med sin förarutbildning. ”Det har varit jättekul”, säger hon.

Elina lämnar macken för förarhytten

Nystart. Med en mamma och farmor och farfar som alla jobbade på bensinstation, var det självklart för Elina Matinlompolo från Luleå att också hon skulle välja den vägen. Men efter 16 år på macken är det dags för något nytt. I höst börjar hon jobba som lastbilschaufför.

Någon flytt till Stockholm blir inte aktuell om Joakim Borg blir invald för Socialdemokraterna i riksdagen. Han stannar i sin valkrets, Västmanland. Foto Kristina Sjöberg

”Det finaste man kan göra är att hjälpa andra”

Mötet. Vad är det som gör att vissa engagerar sig för att hjälpa andra? Transportarbetaren ställde frågan till Joakim Borg, ombudsman i Transports Västeråsavdelning och partipolitiskt engagerad i Socialdemokraterna.

Möte med makten
Ida Gabrielsson, vice ordförande i Vänsterpartiet, jobbar sällan från sitt arbetsrum. Hon sitter ofta nere hos partiordförande Nooshi Dagostar. Här intervjuas hon av Transportarbetarens John Antonsson. Foto Ylva Sundgren

Än är V inte färdiga med pensionerna

Val 2022. Helt plötsligt vill alla partier höja pensionen. Det är Vänsterpartiets förtjänst, om du frågar Ida Gabrielsson, partiets talesperson för pensionsfrågor. – Vi ställde kravet och vägrade att vika ner oss. Nu pratar alla om höjd pension, säger hon.

Kent Källqvist. Foto: Christina Ahlund

Lönen efter jobbet en vinst för V

Politisk kommentar. Säga vad man vill, men Vänsterpartiet har verkligen tagit taktpinnen när det gäller lönen efter jobbet, pensionen. Det som i höstas målades ut som orimligt dyrt ter sig rätt billigt när partier av alla kulörer fjäskar för pensionärerna med löften om mer pengar. Och det är rätt.