”Jag har blivit kallad Quisling”
I augusti lämnade Morgan Gustavsson jobbet som ombudsman på Transports hamnavdelning för en tjänst som personalchef i Gävle hamn. Ett beslut som han tog efter mycket vånda. – Jag sa nej till jobbet flera gånger av lojalitet med Transport.
Han tar emot på hamnbolaget Baltic sea gateways kontor i hamnen i Gävle. Runt halsen hänger ett passerkort med texten ”Morgan Gustavsson, Transportarbetareförbundet”.
– Jag har inte hunnit byta, ursäktar han sig.
På väg till kaffeautomaten hälsar Morgan på sina nya kollegor på kontoret. Trots att han är ny på jobbet är de flesta bekanta ansikten. Genom åren har han haft mycket att göra med Gävle hamn. Först som stuveriarbetare och fackklubbsordförande i hamnen, de senaste åtta åren som ombudsman på Transports hamnavdelning.
Fram till den 5 augusti träffade han oftast hamnbolagets representanter vid förhandlingar. Stuveriarbetarna däremot betraktade han som kollegor och kamrater. Nu är det tvärtom. De förra motparterna har blivit kollegor och hamnarbetarna hans underordnade. Ett skifte som inte är helt lätt.
– I den här rollen ingår det att påpeka för gubbarna att de har skyldigheter, inte bara rättigheter. Det känns lite så där att säga till folk som jag har känt i 20 år att de måste hålla arbetstiderna och inte får sticka från jobbet utan ett godkännande från chefen, säger Morgan Gustavsson.
Tankarna på att byta spår väcktes i början av sommaren. Efter åtta år som ombudsman, med ett ansvarsområde som sträckte sig från Kalmar i söder till Gävle i norr, började Morgan Gustavsson bli trött på att aldrig vara hemma. Veckorna tillbringades i bilen och på hotellrum på väg mellan olika hamnar.
– Man får ju ingen tillvaro hemma, man är bara ute. Jag tappade min bekantskapskrets, de som jobbar ute i hamnarna blev mina kompisar.
I samma veva knoppade kommunala Gävle hamn av en del av verksamheten i bolaget Baltic sea gateway. Kontoret ligger på cykelavstånd från lägenheten där Morgan Gustavsson bor med sin tjugoåriga dotter. I juni fick han frågan för första gången, skulle han vilja arbeta med personalfrågor på det nya bolaget?
– Jag sa nej, spontant.
När frågan kom en tredje gånlovade Morgan att han skulle sova på saken. Sen tog han beslutet. Det här var chansen till ett nytt steg i karriären och lite mer struktur i livet.
– Jag har 13 år kvar till pension. Skulle jag vara kvar på stuveriavdelningen, bo på hotell och åka bil i 13 år till? Till slut blir man ju lite trött också. Det tror jag gäller många ombudsmän, de sitter bara och håller en tjänst. Om jag tar den här möjligheten kommer någon annan få möjlighet att komma upp. Då blir det lite rotation i leden.
– Det är nog många ombudsmän som får frågor om att jobba med andra saker. Jag har också fått frågan förut. Att man säger nej har att göra med lojalitet med förbundet. Känner man inte den lojaliteten ser man ombudsmannajobbet som ett vanligt jobb, och det är det inte.
Just lojaliteten har Morgan Gustavsson funderat mycket på. Men till syvende och sist tror han att även Transport tjänar på att ha en gammal fackkämpe på personalavdelningen.
– Mitt jobb är att se till att regler och avtal följs. Det är ju inte så att jag sitter och letar kryphål. Min målsättning är att det aldrig ska finnas en enda anledning för Transport att komma hit på tvisteförhandling. Sen kommer det såklart att hända ändå. Och händer det är det bara att erkänna att vi har gjort fel och betala vad det kostar.
Vad har du fått för kommentarer?
– Quisling. På skoj tror jag. Av dem som jobbar i hamnen är det ingen som har sagt någonting. Alla skakar hand, säger välkommen. Skönt att vi har någon i ledningen som vet hur saker ska skötas.
Pauli Brunila är klubbordförande i hamnen och den som lite skämtsamt kallade Morgan Gustavsson för Quisling. Lite allvar ligger det dock bakom öknamnet. Klubbordföranden vet hur snacket går bakom den nya personalchefens rygg.
– En del tycker att det är sak samma, men en del tycker att det är för jävligt.
Själv tycker han att sidbytet är problematiskt av flera skäl.
– Personligen så blev jag lite besviken. Vi har jobbat ihop så länge och Morgan har som ombudsman varit en stöttepelare för mig.
Samtidigt har han förståelse för beslutet.
– Jag respekterar det. Jag vet att det är mycket resor. Men jag har sagt till Morgan att jag tycker han kunde ha valt en annan hamn.
Tror du att hans kunskaper kan vändas mot facket?
– Ja, det tror jag tyvärr. Han säger att han vill göra det så bra som möjligt. Men hur det än är så har han ju blivit en motpart.
Pauli Brunila tycker sig redan se att baksidan av all den kunskap som den nya personalchefen sitter på. Visst är det bra med någon som kan lagar och regler, men facket måste vara ännu mer på tårna, med en motpart som är insatt i varje detalj, tror han.
– Om jag skulle sitta mitt emot Morgan i en förhandling skulle jag verkligen behöva ha klarhet i vad det finns för protokoll och lokala uppgörelser att hänvisa till. Han har full koll på de lokala avtalen eftersom det är han som skrivit dem.
Fotnot: Vidkun Quisling övertog 1940 regeringsmakten i Norge med hjälp av den tyska ockupationsmakten. I dag används Quisling ofta om någon som samarbetar med ”ockupationsmakten” i en vidare bemärkelse.
