Krönika

Jag gillar Greta!

Davids krönika. Jag har aldrig träffat miljöaktivisten Greta Thunberg. Men på lite omvägar känner jag till mer om henne än det som står i pressen. Och jag kan bara säga en sak: ta flyget hem Greta, du får det!

Hennes insats och genomslaget för klimatkampen är enorm. Men det är kanske bäst som det är just nu.

Jag tänker inte belasta den här krönikan med fakta som jag googlat fram om klimatet. Mycket verkar osäkert och de som larmar mest bland miljödebattörerna kan säga: ”Allt vi måste göra nu borde gjorts för tio år sedan”. Fast det verkar vara de som flyger mest av alla.

Kanske är det absolut nödvändigt att förlägga en klimatkonferens på Hawaii? Och kanske måste en miljöforskare flyga till spanska solkusten en vecka för att läsa in sig på någon miljörapport?

Som chaufför kan det hända att man får frågor som: ”känns det inte tråkigt att göra något så miljöförstörande som att köra lastbil?” Det givna svaret känner nog de flesta till och det uttrycktes ovanligt väl på bakdörrarna till en tysk frysbil.

I översättning stod det: ”om inte jag fanns så skulle Autobahn vara lika tom och fin som ditt kylskåp!”

Samtidigt har vi en reell miljökris. Medeltemperaturen har tydligen stigit upp till fyra grader i snitt nära polerna. Där smälter glaciärerna och isbergen och kalvar ut i de alltmer stigande haven.

Något som också syns på Skånes västkust, där stormar och havshöjningen gjort att husen nära stränderna håller på att glida ut i vattnet.

Själv har jag alltid varit något av en miljömupp. Jag flyger i stort sett aldrig och har ingen bil.

Jag tror och har länge trott att klimatkrisen egentligen är en möjlighet. Som att ta hem produktion till Sverige. Och att exempelvis slippa idiotier som att tillverka en bro i Kina och frakta den tusentals nerskitande mil till Stockholm.

Textilindustrin kunde komma tillbaka, fast nu med AI-robotar och 3D-skrivare som syr. Det ger ändå massvis med arbetstillfällen och ökat välstånd.

Viktigt är också att slippa kinesernas ökande inflytande. Med hemflyttad energisnål industri blir vi ett riktigt land igen och inte bara ett kringflytande ingenting som kriminella och rika drar nytta av.

En gång fanns det faktiskt planer på att bilda en nordisk union i stället för att gå med i EU. Jag bodde i Danmark på den tiden och många danskar var för det. En dröm tycker jag, för då skulle vi ha allt vi behöver nära oss. Så heja klimatkampen och Greta!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

Davids krönika. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Farlig trötthet utbrett problem

Åkeri. Europas yrkesförare kör ofta trötta. En tredjedel av lastbilsförarna har någon gång under det senaste året somnat vid ratten. Det visar en stor studie av den Europeiska Transportfacket, som kopplar ihop tröttheten med dåliga arbetsvillkor.

Att bygga ett hus tillsammans

Davids krönika. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.