”Jag behöver komma ut i naturen”
Vandraren. Tidigt en septembermorgon vaknade Daniel Lundblad i ett tält. Det var hans fyrtioårsdag. Och det blev starten på hans nya liv.
Han klev ut, gick en tur runt insjöarna på Svartsö i Stockholms skärgård och såg spår av bäver. Väktaren Daniel Lundblad var fast. Sedan dess är det naturen som gäller.
– Jag behöver komma ut, jag behöver sova i tält, jag behöver komma bort från civilisationen.
Vi träffas vid tunnelbanan i Stockholmsförorten Björkhagen. Sörmlandsleden startar där – och slingrar sig sedan vidare i 100 mil, genom skogar, över ängar, förbi sjöar och vindskydd. För oss blir det en betydligt kortare sträcka, längs med de orange markeringarna, till en stock med utsikt.
Det är i coronans tid och social distans som gäller. Vi häller upp kaffet ur var sin termos.
– Just nu betyder naturen ännu mer. Alla vet att det är hälsosamt att vara ute, och det är inte farligt att träffa någon i skogen, säger Daniel Lundblad.
Själv sover han gärna ensam i ett tält. Han tycker att det är underskattat att bara sitta på en stock en stund.
I somras besteg han Kebnekajse med ena dottern.
– Jag vandrar gärna i Lappland, där finns otroligt mycket fina marker … och många bergstoppar att bestiga.
I år planerar han för sin tredje tur på Kungsleden, från Nikkaluokta till Saltoluokta. Långtidsplanen är att beta av hela leden, etapp för etapp. Sommartid, men med dunjackan i ryggsäcken. Liksom ett lättare kök i aluminium. I packningen finns hemlagat, färskt för första dygnet, resten torkat. Mjukkonserver är också bra. Matförrådet kan sedan fyllas på då och då i turiststugor längs vägen. Vatten finns i jokkarna. Dagsvandringarna får inte bli för långa.
– Man måste kunna sitta ner och njuta också.
Det är då kameran kommer fram. Daniel Lundblad fotar sedan tonåren. Ibland på uppdrag, ofta blir det egna fotoböcker eller stora kopior som hängs upp hemma på väggen.
– Det är mest för min egen skull.
Säsongen för en natur-, friluftsliv- och miljöman är förstås betydligt längre än en dryg fjällvecka på sommaren. Vandringar året runt, ofta över dagen. För det mesta utan bilresa, minimalt slitage på miljön.
I slutet av mars blev det säsongens första tältnatt, inte jättelångt hemifrån Djurö.
– Då packade jag gjutjärnspannan och stekte en köttbit. Till frukost blev det bacon och ägg.
Vad har då fått naturmänniskan Daniel Lundblad att engagera sig i facket? Och sitta på ett kontor i Stockholm?
– Jag har alltid värnat om människors rättigheter. Så blev jag pushad att bli skyddsombud … och på den vägen är det. Sen blev jag vald till huvudskyddsombud och det är ett heltidsuppdrag.
Nu undrar du kanske varför Daniel Lundblad vaknade i ett tält på en ö den dag han fyllde 40, innan han hade upptäckt att friluftsliv var hans grej. En ren slump. Lite mot dotterns vilja hade han som enda förälder följt med hennes högstadieklass på utflykt med övernattning.
