Daniel Lundblad
Close
Daniel Lundblad ger sig ut på vandring året runt, ofta över dagen. Och i slutet av mars var det dags för säsongens första tältnatt.
Close
Månadens medlem

”Jag behöver komma ut i naturen”

Vandraren. Tidigt en septembermorgon vaknade Daniel Lundblad i ett tält. Det var hans fyrtioårsdag. Och det blev starten på hans nya liv.

Han klev ut, gick en tur runt insjöarna på Svartsö i Stockholms skärgård och såg spår av bäver. Väktaren Daniel Lundblad var fast. Sedan dess är det naturen som gäller.

– Jag behöver komma ut, jag behöver sova i tält, jag behöver komma bort från civilisationen.

Skyltar Sörmlandsleden
På vandring. Sörmlandsleden har mängder av etapper där friluftsälskaren kan hitta sin bästa dagstur eller helgtältning, tycker Daniel Lundblad.  Foto: Lena Blomquist

Vi träffas vid tunnelbanan i Stockholmsförorten Björkhagen. Sörmlandsleden startar där – och slingrar sig sedan vidare i 100 mil, genom skogar, över ängar, förbi sjöar och vindskydd. För oss blir det en betydligt kortare sträcka, längs med de orange markeringarna, till en stock med utsikt.

Det är i coronans tid och social distans som gäller. Vi häller upp kaffet ur var sin termos.

– Just nu betyder naturen ännu mer. Alla vet att det är hälsosamt att vara ute, och det är inte farligt att träffa någon i skogen, säger Daniel Lundblad.

Själv sover han gärna ensam i ett tält. Han tycker att det är underskattat att bara sitta på en stock en stund.

I somras besteg han Kebnekajse med ena dottern.

– Jag vandrar gärna i Lappland, där finns otroligt mycket fina marker … och många bergstoppar att bestiga.

Daniel Lundblad
Tändstickor? Det var länge sedan. Just i dag är det termos som gäller, annars eld med hjälp av näver, tändstål och torkat gräs. Foto: Lena Blomquist

I år planerar han för sin tredje tur på Kungsleden, från Nikkaluokta till Saltoluokta. Långtidsplanen är att beta av hela leden, etapp för etapp. Sommartid, men med dunjackan i ryggsäcken. Liksom ett lättare kök i aluminium. I packningen finns hemlagat, färskt för första dygnet, resten torkat. Mjukkonserver är också bra. Matförrådet kan sedan fyllas på då och då i turiststugor längs vägen. Vatten finns i jokkarna. Dagsvandringarna får inte bli för långa.

– Man måste kunna sitta ner och njuta också.

Det är då kameran kommer fram. Daniel Lundblad fotar sedan tonåren. Ibland på uppdrag, ofta blir det egna fotoböcker eller stora kopior som hängs upp hemma på väggen.

– Det är mest för min egen skull.

Säsongen för en natur-, friluftsliv- och miljöman är förstås betydligt längre än en dryg fjällvecka på sommaren. Vandringar året runt, ofta över dagen. För det mesta utan bilresa, minimalt slitage på miljön.

I slutet av mars blev det säsongens första tältnatt, inte jättelångt hemifrån Djurö.

– Då packade jag gjutjärnspannan och stekte en köttbit. Till frukost blev det bacon och ägg.

Vad har då fått naturmänniskan Daniel Lundblad att engagera sig i facket? Och sitta på ett kontor i Stockholm?

– Jag har alltid värnat om människors rättigheter. Så blev jag pushad att bli skyddsombud … och på den vägen är det. Sen blev jag vald till huvudskyddsombud och det är ett heltidsuppdrag.

Nu undrar du kanske varför Daniel Lundblad vaknade i ett tält på en ö den dag han fyllde 40, innan han hade upptäckt att friluftsliv var hans grej. En ren slump. Lite mot dotterns vilja hade han som enda förälder följt med hennes högstadieklass på utflykt med övernattning.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Bästa kollegan har fyra tassar

Bevakning. Att jobba som hundförare är inget jobb. Det är en livsstil. Och schäferhunden Holger en trygg kollega i natten för fackligt engagerade väktaren Mattias Hansson.

Tidningsbud på väg igen. Elin Larsson är tillbaka hos gamla arbetsgivaren och levererar åter på Småländska Höglandet.

Tillbaka som bud på Höglandet

Tidningsbud. Efter en kort sväng på annat jobb är Elin Larsson tillbaka som tidningsbud. Rutten är ny, bäst är friheten. Ingen natt är den andra lik.

Abbe Sylla jobbar treskift på macken i Solna. När Transportarbetaren hälsar på är det sena passet och han går av vid 23-tiden.

Abbe kör lugnt på stora macken

Bensinmack. Full fart för det mesta. Abdoulaye Sylla trivs med arbetet på bensinstationen. Han både bor och jobbar i Solna – många känner igen honom och hälsar på stan. Men lediga sommardagar tillbringar ”Abbe” gärna i Roslagens famn.

Månadens medlem
”Jag är rutinmänniska, gillar att ha rutiner och vill göra ett bra jobb”, säger fackligt engagerade hundföraren Mattias Hansson. Kollegan Holger är sex, sju år och tidigare polishund.

Bästa kollegan har fyra tassar

Bevakning. Att jobba som hundförare är inget jobb. Det är en livsstil. Och schäferhunden Holger en trygg kollega i natten för fackligt engagerade väktaren Mattias Hansson.

Månadens avdelning
”Vi vill att Norrland ska leva och att de som är med i a-kassan också ska gå med i Transport!” Från vänster: Ulrika Wiklund (LO, hyr arbetsrum), regionala skyddsombudet Johnny Wiklund, Linda Björkner (telefontjänsten TPD). Längst fram ordförande och studieorganisatör Mikael Humlin.

”Vi vill att Norrland ska leva!”

Hälsingland. Mitt under brinnande pandemi flyttade Transports Hälsingeavdelning till nya lokaler. Ny ordförande är på plats och coronatiden har rullat på hyfsat. Fast ett gäng sopgubbar slog bakut, alldeles i början.

Månadens medlem
Tidningsbud på väg igen. Elin Larsson är tillbaka hos gamla arbetsgivaren och levererar åter på Småländska Höglandet.

Tillbaka som bud på Höglandet

Tidningsbud. Efter en kort sväng på annat jobb är Elin Larsson tillbaka som tidningsbud. Rutten är ny, bäst är friheten. Ingen natt är den andra lik.

Månadens klubb
”Lite kul ska vi ha också”, säger nya förarklubben på Connect bus. Från vänster Rebwar Hamasaeed (ledamot), Ann-Britt Boström (ledamot), Pernilla Lagerholm Sköld (ordförande), Erik Smedjeborg (skyddsombud) och Mikael Davidsson (sekreterare). Foto: Justina Öster

”Vaccinera oss chaufförer!”

Förarklubb. Förarna på Connect bus i Örebro har nyss dragit i gång sin klubb. Gå inte bakom backande bussar, vädjar de. Och tipsar arkitekter och beslutsfattare: – Lyssna på oss när ni planerar entréer och parkeringar vid sjukhus!

”Jag har gjort det jag blivit satt att göra, men det har varit mycket tårar”, säger Helén Olsson, som sedan förra året arbetar ute på terminal 4 i Karlshamns hamn. Foto: Lilly Hallberg

Tuff omplacering efter 20 år i hamnen

Hamn. Helén Olsson, 58 år, var som spindeln i nätet hos Karlshamns hamn. När städningen las ut på entreprenad blev hon lovad jobb på fastighetssidan. Men plötsligt försvann den tjänsten. I stället kastades Helén ut i verksamheten i hamnen.

Den solgula hundbussen väcker uppmärksamhet. ”Folk stannar, vinkar och fotar”, säger Janne Spanedal. Så glada miner mötte han inte med sopbilen. Foto: Justina Öster

Från sopbil till hundbuss

Arbetsliv. 2017 gick han i täten. Stockholms sopgubbar stred mot sänkta löner och ”nyckelspioner” i bilarna. Nu har Janne Spanedal bytt lastbilen mot en solgul hundbuss. Nyckelknippan har krympt rejält.

Hallå där!

Svante Backfält

… elev vid Nobelgymnasiet i Karlstad och bäst i Sverige på Transportföretagens yrkesprov.

Transports förbundsordförande Tommy Wreeth har haft en hektisk vinter, med avtalsförhandlingar, LAS-strider i LO och en pandemi som försvårat det fackliga arbetet.

Fyra år i hetluften

Kongress 2022. Fyra år har gått sedan Transports kongress i Örebro, då Tommy Wreeth valdes till förbundsordförande. Fyra ovanligt turbulenta år. Om 15 månader är det dags för ny kongress.  – Får jag förtroendet ställer jag gärna upp en period till, säger han.

Månadens avdelning
Ombudsman Jan Lendin, RSO Anders Dristig och avdelningsordförande Dan Johansson på avdelning 55. Saknas gör studieorganisatören Alexander Hutter. På Transports kontor arbetar också Charlotte Wendel Lendin.

”Vi syns och folk märker att vi finns”

Uddevalla. Många mil och mycket arbete ute, trots att pandemin satt käppar i hjulet. På Transports västligaste avdelning har man funnit nya vägar. Och på bevakningsfronten har medlemsantalet ökat.

Månadens medlem
Abbe Sylla jobbar treskift på macken i Solna. När Transportarbetaren hälsar på är det sena passet och han går av vid 23-tiden.

Abbe kör lugnt på stora macken

Bensinmack. Full fart för det mesta. Abdoulaye Sylla trivs med arbetet på bensinstationen. Han både bor och jobbar i Solna – många känner igen honom och hälsar på stan. Men lediga sommardagar tillbringar ”Abbe” gärna i Roslagens famn.

Amir Palislamovic tillbaka på platsen där han i januari räddade en pojke som fallit över kajen, ned i det kalla vattnet. Foto: Lilly Hallberg

Parkeringsvakt och hjälte

Mötet. Amir Palislamovic märkte att något hänt längs kajen vid parkeringsplatsen. Han lyckades sedan rädda en tolvårig pojke ur den iskalla älven. Och har fått hyllningar från hela världen.

Hallå där!

Sofia Wilhelmsson

… vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som forskar i gristransportörers arbetsmiljö.

Ett år med corona
Flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten tycker att läget börjar ljusna ”även om det finns svårigheter kvar att övervinna”. Efter varierande permitteringsgrad är han tillbaka på 80 procent arbete vid Arlanda.

”Osäkerheten är jobbigast”

Flyget. Kasten har varit många för flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten. Fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan under ett års pandemi. – Kommer vi att klara det? Vad händer när permitteringsstödet löper ut?

Väntan, hopp som glimmat till och ny väntan. Efter ett år med corona är flygets framtid ännu oviss och hallarna ganska tomma på Arlanda.

Flyget behöver konstgjord andning

Krisbransch. Permitteringar, varsel, uppsägningar, tänt hopp som släckts igen. Ett års kamp mot corona har tärt hårt på flygbranschen. ”Flyget ligger i respirator, väntar på vaccin och hävda inreseförbud”.