Gustav Sand Kanstrup
Close
Gustav Sand Kanstrups uppdrag är att leda jobbet för att ingen ska dö av sitt arbete.
Close

”Ingen ska dö av jobbet”

9 frågor. Ibland kan uppdraget kännas övermäktigt. Gustav Sand Kanstrup har hunnit med att leda projektet nollvision på Arbetsmiljöverket i två veckor.

1. Vad betyder egentligen nollvisionen?

– Att ingen ska behöva dö till följd av sitt arbete. Det handlar både om olyckor och arbetssjukdomar.

2. Finns det generella brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet?

– Ja, vi vet att det finns brister. Vi ser i utredningar om dödsolyckor att det förekommer att arbetsgivare har missat att se risker i sitt systematiska arbetsmiljöarbete. De har inte vidtagit åtgärder som hade behövts.

3. Finns det brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet när det handlar om chaufförsjobb?

– Vi ser ofta sådana brister vid våra inspektioner. En tänkbar frågeställning
i nollvisionen är vad andra kan lära av de dödsolyckor som har inträffat. Det är en fråga för branschen att sprida kunskap när en dödsolycka har utretts av en arbetsgivare, polisen och Arbetsmiljöverket. Kanske skulle vi kunna delta i det arbetet.

4. Finns det anledning att ompröva AV:s generella hållning kring skyddsfordon (TMA) vid händelser på vägarna?

– Nej, vi häver nu de beslut om TMA-krav på vissa vägar som har gällt i delar av landet.

– Det är alltid arbetsgivaren som ska riskbedöma och vidta åtgärder. När det gäller i vilka situationer TMA-skydd ska användas ska arbetsgivarna bjuda in skyddsombud för att bygga upp egna rutiner som underlättar för arbetstagarna att fatta beslut.

– Myndigheten ska inte detaljstyra. Vi har tagit fram information om hur bärgning och annat arbete vid vägarna kan riskbedömas, det finns på Arbetsmiljöverkets hemsida.

5. Finns det anledning att ompröva AV:s hållning att kroppskamera kan ersätta dubbelbemanning för till exempel värdeväktare?

– Den branschen är jag inte insatt i. Jag hart en kollega som jobbar med våld och hot mot ensamarbetare, men frågorna finns ännu inte med i nollvisionsarbetet.

6. Utifrån exemplen TMA och dubbelbemanning: Går Arbetsmiljöverket från generella regler och föreskrifter för att i stället förlita sig mer på arbetsgivarnas riskbedömningar?

– Jag kan inte svara på om det är en utveckling. Vi har ett 70-tal föreskrifter, men vi går inte in i alla arbetsmiljöer eller alla risker. Riskbedömningen och de åtgärder som krävs görs bäst av de som har ansvar på arbetsplatsen.

7. Hur går arbetet med nollvisionen till i praktiken?

– Jag börjar med att kartlägga vilka samarbeten som finns och vilka vi behöver dra i gång. Fokus ligger till en början på dödsolyckorna och fyra områden där de flesta inträffar: trafiken, bland mobila maskiner, i arbete med djur och skog och dessutom fallolyckor. Chaufförerna är prioriterade eftersom de utsätts för flera av de utpekade riskerna. Jag hoppas på samarbeten mellan till exempel transport- och byggbranschen eftersom det finns liknande riskmoment i dem.

– Verket har precis formulerat sin strategi utifrån det politiska uppdrag som vi har fått.

8. Vilka involveras?

– På myndigheten ska alla vara med … inspektörer, statistiker, regelavdelningen, kommunikation. En nyckel är samarbete med arbetsgivare och fack, branschorganisationer och forskningsvärlden. Framgångsfaktorn är att hitta personer som är engagerade, både internt och externt.

9. Hur ser skyddsombudens roll ut?

– Arbetsgivarna är alltid ansvariga för arbetstagarnas säkerhet. De måste ha ett fungerande systematiska arbetsmiljöarbete med dagliga riskbedömningar. Arbetsgivaren måste också bjuda med skyddsombuden i det arbetet, de är jätteviktiga.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Transportarbetarens logga

Sju av tio lastbilar hade bristande säkerhet

Åkeri. Polisen och Arbetsmiljöverket har de två senaste veckorna kontrollerat 340 lastbilar. Sammanlagt hittades 300 olika säkerhetsbrister och 40 fall av misstänkta brott mot utstationeringslagen.

Chauffören Vasile ville inte köra godset. Han ansåg inte att det var säkert och han saknade rätt utbildning. Efter 60 kilometer upptäckte han att spännbanden lossnat och att metallkonstruktionen började svaja. När han försökte lösa problemet fick han diskbråck.

Skulle du köra det här?

Åkeri. Den rumänske chauffören Vasile skadade ryggen när han försökte rädda en kollapsad lastsäkring. Företaget nekar till inblandning i skadan och säger att han är ute efter att hämnas. – Jag vet inte vad jag ska göra. Min läkare säger att jag inte får lyfta mer än två kilo. Jag kan inte lyfta min sexåriga son, säger Vasile.

Bea, sextrakasserad kranbilsförare

Fel hudfärg för kranbilsförare?

Åkeri. N-ordet. Blattehora. Apa. Fitta. Tillfrågad om vilka ”tjänster” hon erbjöd. Bespottad och skälld för att vara efterbliven. Kranbilsföraren Bea tvingades stå ut med grova sexuella och rasistiska trakasserier. Hon slog larm till arbetsgivaren. Och fick sluta på jobbet.

Månadens medlem
Robin Ahlgren älskade att jobba som taxitelefonist. Men helgjobbet tvingade fram ett jobbyte. Foto: John Antonsson

”Nu får jag mer tid med dottern”

Taxi. Robin Ahlgrens krav på att få vara ledig mer än två av fem helger kom inte med i taxitelefonisternas nya löneavtal. Som frånskild pappa var valet enkelt. Han byter jobb. Trots det är han halvnöjd med förhandlingarnas resultat. – Lönerna blev hyfsade, vi får se det som en seger i alla fall.

Engagerade. Nermin Pudic i Transporttältet under ett uppsökeri som taxisektionerna i avdelning 9 Örebro och 6 Värmland hade förra hösten. I år är det fokus på digitalt samarbete – över avdelningsgränserna. Foto: Lilly Hallberg

Avdelningar väver nätverk

Fackligt samarbete. Ordning och reda inom taxi och färdtjänst. Det är målet och namnet för nätverket som knyts runt om i landet. Behoven är stora – och väldigt olika.

Våld på jobbet
Sparkande väktare

”Alla är inte gjorda för det här jobbet”

Bevakning. I maj 2019 griper Boban och hans väktarkollegor en misstänkt snattare. En månad senare dyker en filmsekvens upp. I den ser det ut som att en av väktarna sparkar snattaren, som sitter i handbojor, i huvudet. I januari kommer fallet att prövas i domstol.

Alexander Tilly är psykolog. Han har specialiserat sig på att jobba med utbildningar som rör hot och våld. Bland hans uppdragsgivare finns bland andra bevakningsbranschen och Polisen. Foto: John Antonsson

Vad är det som triggar fram våld?

Konflikthantering. Alexander Tilly är psykolog med bakgrund som ordningsvakt. Han jobbar med att utbilda allt från ordningsvakter till busschaufförer i att hantera situationer med hot och våld. Tilly anser att personal behöver mer träning i att hantera konfliktsituationer.

Hallå där!

Annica Collstam

... ombudsman i Stockholm med ansvar för den krisdrabbade taxibranschen.

Månadens medlem
Lars Karlsson säger att han är en konstnär som kör färdtjänst, inte tvärt om. Helst av allt skulle han ha mycket mera tid för det han brinner för: Att skapa konst och att prata med barn på skolbesök.

Konsten blev hans räddning

Konstnären. Som barn placerades Lars Karlsson på barnhem och i fosterfamilj. Han kallar det att han gick igenom för ­helvetet. Konsten var hans sätt att komma tillbaka.

Arbetsmiljö: Trakasserier
Bea, sextrakasserad kranbilsförare

Fel hudfärg för kranbilsförare?

Åkeri. N-ordet. Blattehora. Apa. Fitta. Tillfrågad om vilka ”tjänster” hon erbjöd. Bespottad och skälld för att vara efterbliven. Kranbilsföraren Bea tvingades stå ut med grova sexuella och rasistiska trakasserier. Hon slog larm till arbetsgivaren. Och fick sluta på jobbet.

Röster från Tjärna Ängar
Viktor Oharanja utanför gallerian Kupolen i Borlänge. Han vill inte träffas i sitt gamla utdelningsdistrikt Tjärna Ängar, och känner sig fortfarande otrygg efter överfallet i området.

Rånade tidningsbudet känner fortfarande rädsla

Brottsoffer. När Viktor Oharanja var ute på sin utdelningsrunda omringades han av ungdomar. Han blev hotad och rånad på sin tidningsbil. Det skapade diskussion om Tjärna Ängar i hela landet.

Röster från Tjärna Ängar
”Vårt uppdrag som fackförbund är att se till att arbetsgivarna säkrar arbetsmiljön för de anställda”, säger ombudsman Kent Christensen och regionala skyddsombudet Joakim Hejenstedt på Transports Dala-avdelning.

”Våra medlemmar ska inte utsättas för risker”

Transport. Knivbråk och stök. Tidningsbudet som omringades och rånades på sin bil blev droppen för Kent Christensen och Joakim Hejenstedt på Transports avdelning 88 i Borlänge. De började kontakta företagen med verksamhet i Tjärna ängar.

Röster från Tjärna Ängar
Kamrater som trivs på Trollskogens förskola. Storasyster Ahlaam och mamma Djir Jamiilo (i bakrunden) är med vid hämtning. Lillebror Ibrahim leker med kompisen Anas. Föräldrarna är mycket nöjda med förskolans verksamhet, men vill att de äldre barnen går i skolan i andra områden.

Granne med Paradiset

Röster. Tjärna Ängar väcker känslor. Bostadsområdet är landets nordligaste på Polisens lista över utsatta områden. Transportarbetaren åkte till Borlänge för att få en bild av verkligheten. Det blev många olika bilder. ”Se det från två håll” uppmanar en trygghetsvärd. Vi gör ett försök.

Röster från Tjärna Ängar
”Bilden av ett område i fritt fall stämmer inte”, säger Borlänges starke man, Jan Bohman (S).

”Tjärna Ängar har blivit ett begrepp”

Politik. Socialdemokraten Jan Bohman är Borlänges starke man. Han är kommunstyrelsens ordförande. Och har själv bott tre år på Tjärna Ängar.