Totalt utlämnad. Så kände Johanna (som egentligen heter något annat) gravid i sjunde månaden, när hon satt i en sjukhuskorridor i väntan på undersökning och blir uppringd av arbetsgivaren som vill sparka henne. Bilden är arrangerad.
Close
Totalt utlämnad. Så kände Johanna (som egentligen heter något annat) gravid i sjunde månaden, när hon satt i en sjukhuskorridor i väntan på undersökning och blir uppringd av arbetsgivaren som vill sparka henne. Bilden är arrangerad.
Close
Diskriminering

”Ingen förtjänar att uppleva det här”

Utsparkad. Med knappt tre månader kvar till beräknad förlossning var Johanna på regionsjukhuset för kontroll. Då fick hon samtal från sin arbetsgivare, åkeriet där hon stortrivts under många år. Nu var beskedet att företaget hade noll förtroende kvar för henne – och Johanna insåg för första gången att hennes anställning kunde vara avslutad.

– Kan jag hjälpa någon annan genom att berätta vill jag gärna göra det. Jag önskar att jag själv fått mer stöd, men upplevde att det inte fanns något skyddsnät. För mig är inte det viktiga ett skadestånd, utan att rätt ska vara rätt, säger Johanna.

Hon heter egentligen något annat. Hennes erfarenhet av problem på arbetsplatsen ligger några år bakåt i tiden. Trots att Johanna både är vältalig och högskoleutbildad, och själv upplever sig som i grunden stark, kände hon sig helt utlämnad, ”som ensam i en liten gummijolle ute på havet”, och kunde bara tänka på att hålla i sig själv.

– Vad ska då inte en tjej som kanske är 24 år, ny i yrkesrollen, inte läst arbetsrätt och som är gravid, känna i en liknande situation? säger Johanna, som är i 35-årsåldern.

Fortfarande chaufför

Hon är fortfarande lastbilschaufför och bor kvar utanför en större stad i Mellansverige. Det åkeri Johanna kör för ligger dock i en annan region. Men det fungerar bra och hon trivs. Att hon vill vara anonym är delvis med tanke på den tidigare arbetsgivaren, trots allt:

– Jag vill ändå lyfta att det var en bra arbetsplats i många år, det var lugnt och stabilt. Jag såg nog också något av en fadersfigur i åkaren, och märkte hur bra han var med sina barnbarn, säger Johanna.

– Och jag frågar mig själv om vad problemen handlade om, var det att jag var gravid? Eller var det något annat?

Hon är medveten om att hon själv nog aldrig får svar på frågorna, hur ”världens bästa arbetsplats” under närmare nio år, plötsligt blev en plats där allt hon gjorde eller sa ifrågasattes och fick henne att känna sig värdelös.

Tuff och rolig tid

Tiden på det gamla familjeåkeriet beskriver Johanna annars som både tuff och rolig. Stämningen var generös och tillåtande. Hon och de andra chaufförerna, och åkaren, ställde upp för varandra. Fixade med bilarna, följde varandra också på sociala medier och, inte minst, hade kul ihop.

Transportarbetaren har tagit del av den erinran, en så kallad LAS-varning, Johanna fick från åkeriet under sin graviditet. För den utomstående är det svårt att bedöma allvaret i de påstådda förseelserna, men det är en rad punkter som bland annat rör att inget om åkeriet, eller åkeriets kunder, ska förekomma i medier – vare sig traditionella medier, som lokaltidningar och tv, eller sociala medier och bloggar på nätet. Chaufförerna måste också ta bort eventuella nallar, eller andra maskotar, från hytten i ”sin” bil efter avslutad körning. Och att det inte är okej att köra med tomteklädsel eller pynta sig med glitter vid lucia.

Johanna uppmanas i varningen att fortsättningsvis acceptera och följa reglerna, för att åkeriet ska betraktas som seriöst.

Rena felaktigheter

Johanna har själv kommenterat punkt efter punkt, kommit med förklaringar och kan också motsäga rena felaktigheter med dokumentation.

Hon ställer sig också frågan varför dessa regler just börjat gälla henne och ingen av kollegorna, och påpekar att hon alltid varit väldigt sparsam med aktiviteter på sociala medier, att hon helt saknar Youtube-konto och aldrig publicerat bilder på lastbil eller last i offentliga branschgrupper på exempelvis Facebook. Och att det knappast varit hon som började ”tomta” för välkända kunder, utan att traditionen förekommit innan hon började på åkeriet.

Som medlem i facket hörde sig Johanna av sig både till sin lokalavdelning, till Transport centralt och LO. Hon upplevde att stödet helt uteblev. Att hon i stället möttes av en attityd att det bästa vore sluta ”bråka”, skriva under varningen, ta gravidpenning och gå hem.

– Du kanske förstår att jag inte talade med någon kvinna om saken?

Kämpade på

Johanna ville fortsätta arbeta, och kämpade på. Av sin barnmorska och andra inom vården fick hon rådet att sjukskriva sig. Den stress och oro arbetsmiljön skapade innebar en risk inte bara för Johanna utan också för hennes ofödda barn.

När knappt tre månader återstod av graviditeten var hon inne på sjukhus för att göra en omfattande kontroll. Då ringde hennes arbetsgivare. Samtalet avbröts av en sköterska som kallade in henne, men Johanna hann ändå uppfatta att åkeriet helt förlorat förtroendet för henne. Hon insåg att de ville säga upp henne.

Grubblade mycket

– Att sitta där på ett sjukhus, i en korridor, inne i den sista fasen av graviditeten med mitt första barn, med alla känslor det innebär i sig och fundera på om man just fått sparken och inte förstå varför… Den känslan är obeskrivlig och den önskar jag inte någon, säger Johanna.

– Jag är yrkesstolt och jag älskar mitt jobb. Även om jag i grunden vet att man inte blir dålig och slarvig på två veckor grubblade jag mycket. Det förstörde den sista delen av min graviditet och det är ju en tid som aldrig kommer att komma tillbaka.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Åsa Alvetjärn. Foto: Privat

Klar… men nu då?

Blogg. Åsa är en snart 50-årig journalist som börjat ratta tunga fordon. Hon går en yrkesutbildning för att bli lastbilschaufför. Det här är den femte och sista delen av hennes berättelse.

”Jag märker att det tar längre tid att återhämta sig och bli människa igen”, säger lastbilschauffören Tobias Olausson. Foto: Pernilla Ahlsén

”De mörka timmarna är jobbigast”

Skiftjobbaren. Kaffe, en bensträckare eller en kort tupplur. Det är knep som lastbils­chauffören Tobias Olausson tar till för att klara nattpassen. Men ju äldre han blir desto svårare är det att återhämta sig.

S vill se ökade kontroller på vägarna

Debatt. För tusentals svenskar är vägarna den dagliga arbetsplatsen. Precis som på vilken arbetsplats som helst måste även Sveriges yrkesförare kunna lita på att de varje dag möts av schysta arbetsvillkor.

Tema sömn
Tema Sömn. Illustration: Unni von Feilitzen

Så klarar du nattskiften

Sömntips. Jobbar du natt? Då löper du större risk att drabbas av sömnstörningar, övervikt och hjärt-kärlsjukdomar. En trött förare är dessutom en farlig förare. Men det finns knep som gör att du klarar skiftarbetet bättre.

”Jag märker att det tar längre tid att återhämta sig och bli människa igen”, säger lastbilschauffören Tobias Olausson. Foto: Pernilla Ahlsén

”De mörka timmarna är jobbigast”

Skiftjobbaren. Kaffe, en bensträckare eller en kort tupplur. Det är knep som lastbils­chauffören Tobias Olausson tar till för att klara nattpassen. Men ju äldre han blir desto svårare är det att återhämta sig.

Snabbkoll
Snabbkoll: Varsel och uppsägningar. Illustration: Mattias Käll

Varsel och uppsägningar

Av med jobbet? Sverige ser ut att vara på väg in i en lågkonjunktur. Då ökar risken för varsel och uppsägningar. Så fungerar det och det är skillnaden.

Kultur
Högakustenbron, Sveriges svar på Golden Gate – och nästan lika lång. Hängbron över Ångermanälven, nära mynningen, öppnade 1997 och kortar E4:ans sträckning med nära en mil. Foto: John Antonsson

Sverige är rikt på broar

Förbindelser. Broar binder samman land, förkortar vägen och gör det möjligt att gå eller cykla under stora trafikleder. De riktiga långsträckarna tjänar också ofta som symboler för sin hemtrakt. Och Sverige är rikt på broar.

Snabbkoll
Snabbkoll om stridsåtgärder/konflikter. Illustration: Mattias Käll

Det här händer vid strejk

Konflikt. Transports förbundsordförande har varnat för en tuff avtalsrörelse och utesluter inte stridsåtgärder. Men vad är egentligen strejk och lockout?

Dina pengar
Mynthögar

Hänger din arbetarlön med?

Löneutveckling. LO-arbetarna halkar efter tjänstemännen. Det har LO visat i flera av sina årliga sammanställningar. Det har skett en så kallad löneglidning som gjort att tjänstemännens löner ökat mer än ”märket” sedan år 2000.

Ett fritt och omväxlande jobb med trevliga kollegor och shysta arbetsvillkor. Magnus Birgersson trivs med att köra bärgningsbil för ett litet åkeri. Transportarbetaren följde med honom en dag på jobbet. Foto: Pernilla Ahlsén

En dag i bärgningsbilen

Arbetsmiljö. Ett fritt och omväxlande jobb med trevliga kollegor och shysta arbetsvillkor. Magnus Birgersson trivs med att köra bärgningsbil för ett litet åkeri. Transportarbetaren följde med honom en dag på jobbet.

Snabbkoll
Snabbkoll: Avtalsrörelse Illustration: Mattias Käll

Vägen till din nya lön

Avtalsrörelse. I år ska Transport förhandla fram nya avtal för sina medlemmar. Här är några saker som är bra att veta.

Arbetsmiljö
Procentsatserna bygger på svar från chaufförer på samtliga arbetsorter. Om enbart svar från de större städerna i Östergötland, Linköping och Norrköping, räknas med blir vissa resultat andra. Så är det en högre andel, 94 procent, av dem som kör i de stora städerna som anger att de ofta eller ibland känner stress på grund av körtiderna (fråga 6) och hela 86 procent som svarar att körtiderna inte är tillräckliga för att utföra arbetet på ett säkert sätt, jämfört med 72 procent om svaren från samtliga arbetsorter tas med (fråga 1.) Grafik: Petrus Iggström

Fackets enkät gav svart på vitt om körtid och stress

Transport. De visste att det var problem. Men också att förändring krävde fakta. Linköpingsavdelningen gjorde en enkät som svart på vitt visar hur pressade arbetsförhållanden är för färdtjänstförare. Så vill arbetsgivare, regionens trafikbolag och politiker nu förändra villkoren.

Arben Pepi, Transportombud, och Patrik Emanuelson, skyddsombud, utanför Vikbolands taxi i Linköping. Foto: Lilly Hallberg

”Enkäten speglar verkligheten vi lever i”

Stressigt. – Många nya upplever att det är för stressigt och slutar, fast alla skulle tjäna på en erfaren yrkeskår, säger färdtjänsföraren Patrik Emanuelson.

Det regionala trafikbolaget Östgötatrafiken upphandlar servicetrafik för hela regionen och har även uppdrag i angränsande län, vilket bland annat innebär sjuktransporter till angränsande län. Genrebild. Foto: Lilly Hallberg

Så vill facket gå vidare

Uppföljning. Redan första sittningen med åkerierna gav resultat: Muntligt löfte att färdtjänstförare ska få betald lunch vid körningar till annan ort. Något inte ens hälften kan räkna med i dag.

Mattias Näsström, biträdande trafikchef på Östgötatrafiken.

Östgötatrafiken: ”Vi fortsätter dialogen”

Upphandlaren. Förarnas arbetstid, fordonsschema och raster måste facket först reda ut med arbetsgivarna, åkerierna. Först sedan kan det bli tal om möte i grupp med upphandlaren av serviceresor, Östgötatrafiken. Nu är det dags.

Jan-Owe Larsson (M) är ordförande och Annsofi Ramevik (S) är andre vice ordförande i Region Östergötlands trafik- och samhällsplaneringsnämnd.

Hallå politiker, vad kan och vill ni göra?

5 frågor. Transportarbetaren har ställt fem frågor till två politiker i Region Östergötlands trafik- och samhällsplaneringsnämnd, som tagit del av Transports enkät Körtider och stress.