Här har du ditt ombud
Årets kongressombud är man, heter Mikael eller Mats och är 46 år. Åtminstone om man får tro statistiken. Den stora majoriteten av avdelningarnas representanter är nämligen medelålders män med svenskklingande namn. – Det är trist att inte fler yngre får en chans, säger Transports studieansvarige Dag Leander.
När ordförandeklubban slås i bordet, någon gång efter lunch den 25 augusti, börjar allvaret för de 202 transportare som ska representera sina kollegor på årets kongress i Örebro.
Varje ombud är valt av sin avdelning och ska under sex dagar rösta, diskutera och tala för sina kollegor ute i landet. Men ombudskårens sammansättning är inte helt representativ för medlemskåren.
För det första är antalet kongressombud med utländskt klingande namn försvinnande få. För det andra är ombudsmännens medelålder en bra bit högre än medlemmarnas. Bara tre ombud, eller knappt två procent, är under 26 år, medan 17 procent av medlemmarna är det. Andelen kvinnor, 23 procent, är däremot fler bland ombuden än bland medlemmarna i stort. Där är andelen 16 procent.
Dag Leander är central studieombudsman på Transport och arbetar med de ombudsmannautbildningar som hålls inför kongressen. Han tycker att den snedvridna representationen är problematisk.
– Varje ombud ska ju representera 300 medlemmar, det måste man ta på allvar. Jag tycker det är viktigt att ha med alla perspektiv på en kongress. Hur det är att vara ung, småbarnsförälder eller född utomlands, till exempel.
Han tror att bristen på yngre och utlandsfödda har flera orsaker. En är att kongressen, som bara hålls vart femte år, är populär och ett ärofyllt uppdrag. Många som har åkt flera gånger räknar med att få delta även i framtiden.
– Det är ett tillfälle att träffa gamla kompisar. Och tyvärr är det lite prestige i att vara med.
Men han tror också att mycket beror på slump och slentrian.
– Många har nog inte tänkt tillräckligt djupt på hur man vill att avdelningen ska vara representerad på kongressen. Har man varit på en eller två kongresser redan är det kanske dags att släppa fram någon annan.
Dag Leander betonar dock att kongressarbetet inte bara är en dans på rosor, trots galamiddag och möjlighet till trevliga möten.
– Det är ganska tufft, det är inga pauser förutom för att äta. Det är ingen lek att vara där även om det också finns många trevliga inslag.
Saied Tagavi är taxichaufför och fackligt engagerad i taxi- och bussektionen i avdelning 5, Stockholm. Han blir inte förvånad över att andelen utlandsfödda på kongressen är så få. Själv brinner han för att få in fler med utländsk bakgrund i det fackliga arbetet. Han har till och med skrivit en motion till årets kongress på temat.
– Det är jätteviktigt att vi engagerar så många utlandsfödda som möjligt. Mångfalden i samhället måste prägla även det fackliga arbetet.
Saied Tagavi tror att bristen på fackligt aktiva med bakgrund i andra länder än Sverige har flera orsaker. Delvis handlar det om vad man har för bild av facket sedan tidigare.
– Det finns en slags uppgivenhet hos många av mina kamrater. De litar kanske inte på att facket kan göra något för dem och därför engagerar de sig inte så mycket.
Lösningen tror Saied Tagavi dels är att satsa på uppsökeri och riktad information mot just utlandsfödda. Dels tror han det är viktigt att få in mer mångfald på högre positioner inom Transport.
– Att få med fler duktiga personer med utländsk bakgrund skulle kunna lyfta facket. Vi skulle kunna visa upp verksamheten, så att våra kamrater kan förstå vikten av att vara med aktivt.
