Har förarna spelat ut sin roll?
Fokus: Framtiden. Inom några år väntas taxi, bussar och lastbilar frakta gods och passagerare utan en chaufför som styr. I de mest radikala framtidsvisionerna har invånarna varken körkort eller egen bil. Resorna sker med kollektiva helt förarlösa elbilar.
Självkörande bilar är superhett. Att en lastbil kan köra sig själv är förstås inte samma sak som att lagen medger att föraren plockas bort ur hytten.
Förarlöst kan å andra sidan innebära att en gruvtruck är obemannad, men styrs med joystick av en operatör vid en dator i ett varmt och ombonat kontorsrum.
När det gäller självkörande fordon har forskarvärlden enats om en femgradig skala som avgör graden av automatisering. Siffran ett (1) motsvarar ungefär den farthållare som numera sitter i alla bilar. Fem är en helt autonom bil som tar sig från start till mål, utan några mänskliga ingrepp.
Många personbilar säljs i dag med adaptiv farthållare, som kan bromsa, och så kallad lateral styrning. Den senare kan styra bilen så att den håller sig mellan vägens vita markeringar. De är två stödsystem som gör att bilen hamnar på en tvåa på skalan.
De mest långtgående visionerna som målas upp för framtiden är häpnadsväckande, minst sagt.
Bilpool
Den statliga myndigheten Trafikanalys beskriver ett samhälle där hushållen inte längre har en egen bil. (Eller två.) I stället har delningsekonomin slagit igenom på bred front.
Familjer som ska i väg och handla eller åka till landet beställer med några knapptryck på den smarta mobilen fram en bil från en pool – troligen en elbil – som kommer vid angiven tidpunkt. Den har ingen förare, men väl ett avancerat system med gps, radar och sensorer som gör att den hittar fram i trafiken. Bilen är – liksom hundratusentals andra fordon – också kontinuerligt uppkopplad mot ”molnet”, där den får data om väderlek, trafikstockningar och olyckor.
Bilresan kostar förstås en slant – pengar som dras direkt från familjens konto. Men det blir ändå billigare, och miljövänligare, än att äga en bil. En bil som år 2017 stod parkerad ungefär 95 procent av sin livstid.
Sparar utrymme
I detta nya Sverige snurrar mängder av kollektivt ägda elbilar omkring dygnets alla timmar (utom när de laddar upp sig eller åker i väg för att få service), något som gör att det krävs färre parkeringsplatser. Den automatiska styrningen, och troligen lägre hastighet i städerna, gör att vägfilerna kan göras smalare. Det sparar ytterligare utrymme.
Visionärerna ser framför sig att de självkörande, förarlösa bilarna på egen hand kan köra ungarna till fotbollsträningen. Eller mamma och pappa hem från krogen efter en blöt kväll. Körkort är inte längre en förutsättning för att åka bil.
Det finns troligen avigsidor. En chaufför kan för en del resenärer stå för hjälp ombord och trygghet. Nu är man utelämnad till sig själv och till medpassagerarna, som man kanske inte alltid känner. I fall man kryssat i rutan ”accepterar samåkning” vid den digitala beställningen.
Öka bilåkandet
Forskarna förutspår att den nya delade biltjänsten kommer att öka bilåkandet, inte minska det. Möjligheten, eller risken om man så vill, finns att de gemensamma bilarna blir så praktiska och tidsbesparande att vi föredrar dem även på längre sträckor, framför att åka tåg eller buss. Det kan bli en allvarlig konkurrent till järnvägen, där samhället vid den här tiden hunnit investera massor i snabbspår.
Kommer delningsekonomin att slå igenom på det beskrivna sättet?
Nja, här finns fyra tänkbara scenarier som avgör om och hur fort det kan gå. Den ena ytterligheten är ett samhälle där det mesta rullar på i gamla hjulspår och varken invånare eller politiker är särskilt nytänkande. Folk vill fortsätta äga sin bil och omställningen går långsamt.
Den andra ytterligheten uppstår när alla på ett oväntat snabbt sätt ställer om sig till det nya och beslutsfattarna kvickt undanröjer alla laghinder. Exempelvis det faktum att dagens hela rättssystem bygger på att det är fysiska levande personer som ställs till svars i domstol, om något händer i trafiken.
Flera försök pågår
I Sverige liksom i övriga världen startas just nu mängder av försök med självkörande fordon. I Stockholmsförorten Kista ska en buss frakta resenärer och i Göteborg har Volvo valt ut 100 familjer som får prova en personbil som ska ratta sig själv på vissa vägsträckor. Projektet är döpt till Drive me.
Trafikverkets chefsstrateg Hamid Zarghampour är övertygad om att självkörande personbilar är en vanlig syn på gatorna om 10–15 år. Han och många andra utgår också från att trafiksäkerheten blir bättre i och med automatiseringen.
– Då säger vi kanske ”vilken galning” om personer som själva håller i ratten, säger Zarghampour.
Inte helt förarlöst än
I försöken i Kista och Göteborg måste föraren än så länge sitta på plats i bilen när självkörningen är inkopplad.
Men det är ju inte så experternas framtidsvision ser ut. I rapporten Självkörande fordon och transportpolitiska mål skriver Trafikanalys att det kostar ungefär 1,4 miljoner per år att hålla en dragbil med trailer i trafik. Av den summan är uppåt 600 000 kronor lönekostnader, påpekar man. Med tillägget att det här finns en besparingspotential på 40 procent om föraren räknas bort.
Har yrkesförarna spelat ut sin roll redan om 10–15 år? Det tror inte en expertgrupp som tittat specifikt på godstransporterna. Självkörande lastbilar bedöms ha fått ett begränsat genomslag till 2030 och något större till 2050.
