Handels avtal skapar besvikelse i Transport

I går kväll, torsdag, skrev Handels på ett avtal för anställda på butik och lager. Uppgörelsen ger totalt sett 2,6 procent. I Transport är uppgörelsen en besvikelse. – Elva LO-förbund skulle ju tillsammans utmana industrin, som länge varit lönenormerande. Nu går Handels sin egen väg och tecknar ett avtal som ligger långt under de krav vi enats om att driva, säger Transports ordförande Lars Lindgren

De senaste två avtalsrörelserna har arbetsgivarna varit stenhårt samordnade, för att hålla löneökningarna nere. Målet är att till varje pris se till att enskilda fackförbund eller yrkesgrupper inte tillåts sticka i väg. I vart fall inte i centralt tecknade avtal.

I den lönerörelse som nu pågår har industriförbunden skrivit avtal som inneburit lönelyft på 2,6 procent. Byggnads gav sig sedan in matchen och fick ut 774 kronor mer i månaden till alla, oavsett lönenivå. En uppgörelse som ger bra procentuellt påslag för byggfackets lågavlönade.

När Handels inledde förhandlingarna hoppades andra förbund, bland annat Transport, att Handels skulle kunna knäcka ribban på 2,6 procent. Utgångskraven som elva av LO:s 14 förbund enats om att driva var faktiskt 860 kronor mer i månaden, plus en extra jämställdhetspott på 100 kronor.

Handels varslade om storkonflikt och en rad LO-förbund backade upp med sympativarsel. På torsdagskvällen, bara timmar innan strejken skulle ha brutit ut, skrev Handels och arbetsgivarna i Svensk Handel på ett avtal.

Båda parter säger sig vara mycket nöjda. De butiksanställda får i snitt 710 kronor mer i månaden, då en ingår en ”jämställdhetssatsning” på 70 kronor. På lagren – där lönerna är högre – får personalen nöja sig med 665 kronor.

Ser man bara till krontalen är höjningarna större än 2,6 procent. Men Handels medlemmar får betala med andra försämringar. Framför allt är det ungdomar och nyanställda som får plikta. På butikssidan höjs ingångs bara med 568 kronor, det vill säga 80 procent av vad övriga får.

Lars Lindgren är kritisk:

– Handels gjorde samma manöver i förra avtalsrörelsen. Då lovade man att inte göra om det. Nu är vi där igen. De grupper som redan har det sämst ska betala höjningarna för andra.

Det är värt att notera att Handels sedan länge infört individuella löner. Den här gången läggs 55 procent av den framförhandlade höjningen ut generellt, lika för alla. Resten hamnar i en pott och fördelas vid lokala förhandlingar. Det gör att ingångslönen för en 16–17-årig Handelsmedlem – som papperet höjs med 355 kronor – i värsta fall bara räknas upp med 195 kronor.

Nyanställda som i snitt utlovas en lönejustering på 568 kronor, är i realiteten bara garanterade 312 kronor.

Arbetsgivarorganisationen Almega, som pläderar hårt för individuella löner och större löneklyftor, skriver i en kommentar till avtalet:

”Almega har inför årets avtalsrörelse krävt att man ska frysa ingångslönerna. Därför är det intressant och glädjande att uppgörelsen inom handeln går i den riktningen. Ingångslönerna höjs förvisso men inte alls i samma utsträckning som lönen för dem som redan har jobb och erfarenhet. Det innebär att parterna inom handeln nu kommit överens om att öka lönespridningen.”

Lars Lindgren noterar att Handels också gått med på att förlänga provanställningstiden från sex till åtta månader. Något som har stor betydelse i en bransch där personalomsättningen är stor.

Handels har i utbyte fått en del förbättringar av de allmänna villkoren. Bland annat begränsas möjligheten att stapla visstidsanställningar på varandra. Facket får också ett visst inflytande när arbetsgivarna vill hyra in arbetskraft.

De kommande dagarna ska LO:s styrelse ta ställning till om Handels uppgörelse ska få utgöra så kallat ”märke”, eller reservationsbud, för övriga förbund som står på tur att förhandla.

Med tanke på att de först tecknade avtalen får en starkt normerande effekt för andra, har facken enats om att väsentliga bud ska diskuteras i det särskilda samordningsforum, som de elva berörda förbunden inrättat. Så skedde inte innan Handels nu skrev på sitt löneavtal.

– I ett läge där arbetsgivarna är stenhårt centraliserade klarar vi inte ens av att snacka med varandra. Det är sorgligt, säger Transportbasen Lars Lindgren.