Grön trafik kräver stora förändringar
För att komma till rätta med miljöproblemen och ställa om till en fossilfri fordonstrafik krävs stora förändringar. En transportnäring som i dag präglas av kaos, kortsiktighet och alltför låga priser, kan inte sänka utsläppen så mycket som det krävs. Åkerinäringen bör åläggas ett klimatansvar. Det menar Transport i sitt remissvar till den statliga utredningen ”Fossilfrihet på väg”.
– Utredningen har väldigt höga ambitioner. Och det är bra att Sverige vill vara i framkant. Men sedan måste man fråga sig hur realistiskt det är att sänka utsläppen så mycket på så kort tid, säger Martin Viredius, konsult för Transport som tidigare suttit i förbundsledningen och som skrivit remissvaret.
I december 2013 överlämnade utredaren Thomas B Johansson sin omkring 900 sidor tunga utredning ”Fossilfrihet på väg” (SOU 2013:84) till energiminister Anna-Karin Hatt (C). Utredningen handlar om hur alla fordon som rullar på våra vägar ska kunna gå på annat än fossila bränslen som bensin eller diesel. År 2030, alltså redan om 16 år, ska omställningen vara klar. Det är målsättningen. Då ska trafikens utsläpp ha minskat med 80 procent jämfört med i dag.
Transport har nu lämnat in sitt remissvar och förbundet håller med om utredningens grundambition, att utveckla en fossilfri fordonsflotta. Däremot skriver förbundet att det framstår som mer realistiskt att se år 2030 som en mellanstation på väg mot ett klimatneutralt Sverige år 2050.
Transports remissvar fokuserar på de tunga transporterna. Martin Viredius konstaterar att det i dagsläget inte finns ny teknik som gör att man kan ersätta diesel- och bensinmotorer mot el och biogas, på samma sätt som för personbilar. Ett annat stort hinder på vägen mot en fossilfri fordonsflotta är situationen inom transportnäringen.
– Det marknadskaos som vi lever med i dag är oförenligt med en smart klimatpolitik. Social dumpning i branschen och alltför billiga transporter konkurrerar ut järnvägen.
Dagens näring präglas av ”kaos och kortsiktighet”, enligt Transport. Dels handlar det om alltför låga transportpriser, som underminerar lönsamheten för de åkerier som följer regler och har kollektivavtal. De som sköter sig riskerar att konkurreras ut, helt enkelt.
Dels bidrar den illegala trafiken inte bara till överetablering, utan även till låg effektivitet. Eftersom transporterna är så pass billiga krävs varken planering eller långsiktighet.
För att komma till rätta med problemen krävs en transportpolitik där beställarna tvingas ta både ett socialt- och ett klimatpolitiskt ansvar.
– Detta är en extremt komplicerad och mångfacetterad fråga, så det är svårt att rycka ut någon enskild åtgärd som krävs. Men det behövs ett beställaransvar, konkurrens på lika villkor, offentliga investeringar och teknikutveckling.
Är du optimistisk trots allt?
– Ja, det ska man alltid vara.
I remissvaret påpekas att det finns stora problem även inom taxibranschen. I storstäderna har avregleringen lett till överetablering och mängder av passiva taxibilar på tomgångskörning. I småstäder och på glesbygden däremot är taxiservicen obefintlig, vilket innebär långa framkörningssträckor. Även inom taxibranschen hindrar alltså regelverket ambitionen att minska trafikens klimatpåverkan.
