”Godsservice mobbar äldre förare”

Schenkeråkeriet Godsservice i Västernorrland mobbar ut äldre chaufförer. En del hoppar till slut av själva, andra hotas med avsked efter påstådda förseelser. Det hävdar tre förare, som är djupt kritiska mot sin arbetsgivare.

Runt ett köksbord i Timrå sitter tre chaufförer. Tillsammans har de jobbat 60 år i samma åkeri.

– I arbetsgivarens ögon är det ingen merit. Tvärtom, fnyser Börje Öhman och kollegerna Kjell Nilsson och Sven Ulander nickar instämmande.

Männen berättar i allt väsentligt samma historna.

För många år sedan började de arbeta för ett åkeri som ursprungligen hette Närtransport Gunnar Johansson AB.  Företaget har hela tiden kört för Schenker och åkaren beskrivs som ”kanonbra”. Så de anställda blev ofta kvar. Länge.

I början av 2000-talet hade bolaget bytt namn till Godsservice i Västernorrland. Verksamheten var nu till salu. Efter ett kort mellanspel med en ny ägare köptes företaget 2005 av Tommy Fagerström, från Borlänge.

I dag leder Fagerström en koncern med flera olika bolag. Åkerier med namnet Godsservice finns i Timrå, Borlänge och Gävle. Även Hans Granlunds åkeri ingår i bolagsgruppen.

Hur påverkades Timråchaufförerna av ägarbytet?

Börje Öhman säger:

– Jag reagerade tidigt. Den nya åkaren, Tommy Fagerström, började flytta runt chaufförer med motiveringen att man inte ska bli för bundis med kunderna. Dessutom deklarerade han redan från start att äldre förare skulle bort.

Börje och hans två kollegor menar att åkaren systematiskt gett sig på chaufförer som kommit upp i åren. Uppåt 15 anställda i Timrå har slutat sedan Tommy Fagerström tog över, menar trion:

– Han hittar förevändningar för att säga upp folk. Fast de flesta går “frivilligt”. Man tar hellre annat jobb än låter sig förnedras.

I höstas blev Börje, Kjell och Sven plötsligt kallade till ett möte med arbetsgivaren. Det var en måndag morgon, en arbetsledare meddelade kort att åkaren ville träffa dem samma kväll.

Chaufförerna kallades in på kontoret. Väl där uppgav åkaren att de tre skulle avskedas. Inte sägas upp, utan avskedas med omedelbar verkan.

– Åkaren hävdade att vi hade stulit arbetstid. Vi anklagades för att ha satt upp övertid som vi aldrig jobbat.

De tre förarna uppmanades skriva på avskeden, men vägrade. I stället kontaktade de Transport.

Efter mötet med arbetsgivaren fortsatte männen att köra sina distributionsrundor med Schenkergods. Samtidigt gnagde anklagelserna och ovissheten.

Männen berättar att sedan Godsservice tog över har jobbet organiserats om. Redan tajta körningar har blivit längre, med fler stoppställen och mer gods. Samtidigt har förarnas scheman ändrats – från fyradagarsvecka, till fem.

Sven säger:

– Det är ofta svårt att hinna tillbaka i tid, så visst har vi satt upp övertid. Men varje gång har vi ju fått underskrifter från arbetsledarna här i Timrå. Om vi fuskat, borde de inte ha satt ned foten då?

Anklagelsen som riktades mot Sven handlade om för långa luncher vid två tillfällen. Det var allt. Kjell påstods ha registrerat samma fraktsedel två gånger. Syftet ansågs vara att förlänga arbetstiden.

– Anklagelsen är absurd. Det går väl inte ens att registrera samma fraktsedel två gånger? Då säger väl datorn ifrån, inflikar en av kamraterna.

Börje har ägnat mycket tid åt att granska ”bevisen” som riktas mot honom. Han menar att företaget letat upp långa arbetsdagar och sedan mörkat delar av köruppdragen, för att på det sättet påvisa fusk med arbetstiderna.

En månad efter den första kallduschen hölls ett nytt möte – med facket på plats. Kvällen innan hade de tre killarna fått besked om att de skulle omplaceras.

Efter sammanlagt tre överläggningar med Transport backade Godsservice. Förarna sparkas inte.

Ett par månader har gått. Sven, Kjell och Börje är fortfarande illa berörda. De känner sig kränkta.

Och förtalade.

Snacket om fusk med övertiden spred sig blixtsnabbt på hela terminalen. Transports ombudsman Lars Eriksson tog initiativ till ett möte med alla chaufförer. Många kom, det gjorde att luften kunde rensas en del.

Hur är stämningen i dag? Killarna sneglar på varandra och ler ironiskt. Börje säger:

– Sven och jag är omplacerade till de grisigaste körningarna. Det senaste som riktas mot mig är att jag fått många klagomål från kunder. Jag har begärt att få veta vilka som klagat och när, för att kunna försvara mig. Men jag får inget svar. Med det som förevändning har Godsservice omplacerat mig till en paketbil.

Kjell fyller 61 år i höst. Han säger:

– Går det åt skogen helt med jobbet, klarar jag mig. Men det skulle onekligen bli ett snöpligt sätt att avsluta yrkeslivet på.

Börje fyller i:

– Det känns fruktansvärt tråkigt alltihop. Företaget har redan valt ut nya offer att börja bråka med. En chaufför kallades in på kontoret och fick tillsägelse om att han är för sur. En annan lastar för långsamt.

Alla tre förarna är överens. Det handlar om diskriminering av äldre arbetskraft. Om att skrämma folk till tystnad. Om en arbetsglädje som är borta. Man går till jobbet. Nollställd.

Lars Eriksson har vikarierat som ombudsman på Transports Sundsvallsavdelning och företrätt de tre chaufförerna.

– Försöket att sparka förarna är minst sagt uppseendeväckande. Vi överväger hur vi ska agera för att killarna ska få upprättelse.