God jämställdhet inom Transport
Trots många mansdominerade yrkesgrupper inom Transport så är kvinnorna väl representerade. Det visa LO:s senaste rapport om jämställdhet inom facket.
I går presenterades rapporten ”Jämställd representation 2013” som handlar om kvinnors och mäns inflytande och makt i LO. I rapporten går man igenom och analyserar könsfördelningen på central, regional och lokal nivå.
Resultatet visar att antalet kvinnor i LO:s och förbundens beslutande organ har ökat, men att män fortfarande är överrepresenterade på de positioner som har mest makt. Man kan säga att det sitter med fler kvinnor i förbundsstyrelserna än för tio år sedan. Men fortfarande är det män som dominerar förbundsledningarna. Detta trots att medlemskåren i flera LO-förbund består av fler kvinnor än män.
LO har en ambition att positioner med inflytande inom facket ska fördelas så att könens del i medlemskåren återspeglas. LO vill också att en jämställd representation ska genomsyra hela verksamheten och inte behandlas som en separat fråga. Syftet är att försöka förändra den mansdominerade samhällsstrukturen.
Hur klarar sig då Transport i jämställdhetsfrågan? Enligt rapporten, vars siffror kommer från 2012, så är cirka 15,5 procent av medlemskåren kvinnor. Av förbundsstyrelseledamöterna är två av 13 kvinnor, det vill säga cirka 15,5 procent. Det alltså är helt i linje med LO:s ambition. När det kommer till Transports ledning, det verkställande utskottet, blir det svårare eftersom det bara har tre platser. De är alla tagna av män.
Men trots att yrkesgrupperna inom Transport traditionellt är mansdominerade tar kvinnorna plats. Bland annat så har förbundet många kvinnliga avdelningsordförande och många aktiva kvinnorna inom ungdomsverksamheten. På ungdomsforum i år var till exempel 40 procent kvinnor.
Transports politiska ansikte utåt, valledare Michaela Leo, har läst rapporten. Hon tycker att det är positiva besked, även om det förstås alltid går att göra litet till och att det skulle vara bra att få in en kvinna i förbundsledningen i framtiden.
– Om vi vill ha in fler kvinnor är en sak vi måste förändra mötesstrukturen. Fackliga möten hålls ofta på tider då kvinnor måste vara hemma med barn eller gör något annat som binder dem till hemmet. Det är förstås också ett samhällsproblem i stort, avslutar hon.
