Debatt

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Metoo mobilskärm

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

För liksom, vem bryr sig? Om hur tuff just du är. Det finns bara en relevans i de meningarna, och det är att du just har erkänt att sexuella trakasserier faktiskt, surpice suprice, förekommer även här i transportbranschen.

Och även om just du kan ta det så finns det de som inte kan det. Eller som bara tycker att sexism, sexuella övergrepp och våldtäkt är fel och vidrigt. ”Ja, men det hör ju till den hjärtliga och hårda jargongen, jag gillar det.”

Men alltså, är det så att vi inte klarar av att ha en rolig och skön jargong på arbetet utan sexism (och rasism) i vår bransch, då börjar man ju undra hur socialt ointelligenta vi är egentligen. Då kanske det bör införas en sjätte delkurs för att få YKB, som innehåller allmänt folkvett och lite bildning i den sociala biten.

Men okej, jag ska inte bara kasta skit. Jag blir bara så besviken. Så matt. Jag fattar att uppropen möter motstånd, hade det varit en självklarhet hade ju inte uppropen behövts.

Skrämda till tystnad?

Men ändå. Vi har en chans här. Just nu skrivs historia, det här så otroligt stort att vi nog inte ens inser vidden av det än. Varför är vi inte med i vår bransch? Varför nappar vi inte på betet? Har vi skrämts till tystnad? Är det så, att vi så länge blivit intalade att vi måste klara av att vara med på grabbarnas villkor att vi inte vågar säga ifrån? Eller är vi rädda för att (Gud förbjude!) bli kallade för politiskt korrekta?

Det pratas om en tystnadskultur, och en väldigt klok kvinna sa att en tystnadskultur inte kan övervinnas genom tystnad.

Jag också

Så: #metoo. Jag också. För jo, jag har blivit utsatt på jobbet. Och vet ni vad? Det har inte ett jävla dugg med mig att göra. Vänd all er frustration och ilska mot dem som är skyldiga, mot dem som faktiskt är bovarna i dramat här. I stället för att lägga skulden i knät på den som råkat ut för ett äckel, som tar sig rättigheten att kränka en annan människa. Ingen har rätt att göra det. Ingen.

”Men lite skit måste man tåla.” Öh, nej? Det står nog inte i ett enda kollektivavtal eller i någon arbetsplats värdegrund att man ska acceptera andra människors händer på sin kropp. Eller att man ska behöva stå ut med olämpliga kommentarer. Eller ännu värre saker.

Och vill man ha en ”tuff” jargong eller slänga käft så gör det då. Men ge fan i sexismen (och rasismen). För det hör inte hemma i dagens samhälle, inte ens i vår bransch, hur 60-talsromantisk den än må vara.

Börja prata

Världen förändras, i mångt och mycket till det bättre. Ska vi ha en chans att hänga med, att locka arbetskraft, är det dags att vi slutar stå och stampa i föråldrade föreställningar och ideologier. Som tusentals kvinnor sagt före mig: Jag kommer inte vara tyst längre.

Det räcker nu, även i transportbranschen.

 

Läs också: ”Nu räcker det!” Nio kvinnor som är aktiva i Transport debatterar på transportarbetaren.se.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Kenneth:
    11 januari, 2018

    Hej Beatrice,

    Jag håller med dig i stort sett allt du skrev. Jargongen inom transport måste ändras, men tyvärr tror jag inte det är möjligt. Dessa arbetare och chefer har detta beteendet djupt förankrat inom sig. Jag hoppas på en ljusare framtid dock.

    Fortsätt var en stark kvinna och inspirera flera! :)

  2. Per-Erik Carlsson:
    3 januari, 2018

    Jag gillar budskapet att visa respekt för andra. Men det jag saknar är ett mål för alla diskussioner. Det räcker inte att kasta ut människor som saknar respekt. Hur ska man bygga upp ett samhälle där ALLA visar respekt för andra

Lästips:

Joakim Borg, ombudsman avdelning 19 Norra Mälardalen. Foto: Kristina Sjöberg

Våra villkor är inte till salu!

Debatt. Vi i Transport kan inte acceptera att vår arbetsmiljö eller våra arbetsvillkor är den del som nedprioriteras i jakten på att gå med vinst. Detta är tyvärr en del av att lägsta pris har fått högsta prioritet i de flesta upphandlingar.

Anders Palmqvist & Bert Johansson, avd 12

Vi är alla människor

Debatt. För inte så länge sen så råkade ett matbud ut för att personer kastade sten på hen vid Triangeln i Malmö och matbudet fick uppsöka sjukhus för sina skador. När vi träffar matbud i Malmö så berättar de att hot, våld, rån och kränkningar från allmänheten blivit en del av deras arbetsvardag.

Mikael Wahlberg, regionalt skyddsombud på Transport i Örebro. Foto: Privat

Den politiska debatten – för en chaufför

Debatt. Vi löntagare säljer vår tid, vi äger inget åkeri eller bevakningsföretag, vi är i direkt beroendeställning till chefen och chefens kunder. Chefen och kunderna slutar aldrig att hitta nya sätt att tjäna en krona mer, och vi löntagare måste hela tiden anpassa oss.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Den socialdemokratiske utlandschauffören

Politik. Han är som de flesta av oss som kör tradare, ett ego. Men med blick för jobbet och känsla för kamraterna. Kunnig om smitvägarna när det blivit stopp på Autobahn och allt annat som hör vägarna till. Som de bästa Raststättena och var det går att övernatta ostört på parkeringar som inte är alltför ansatta av rånare.

Det är rörigt på mitt skrivbord

Politik. Ett gammalt skämt: ”Den som har det rörigt på sitt skrivbord är ofta lika rörig inuti huvudet!” Svaret: ”Hur ser det då ut i huvudet på den som har ett tomt skrivbord?” Själv har jag inte bara ett rörigt skrivbord. Det är som om ett korsdrag blåst igenom huset och skapat ett fullständigt kaos – och på motsvarande sätt känns det inuti skallen.

Papporna, sönerna, våldet

Segregation. Valrörelsen är tack och lov över. Ett slags mästerskap i floskler från högern och med idéer som ingen någonsin kommer, eller ens vill, genomföra. Mycket handlade om ”Orten” alltså de ”särskilt utsatta” områdena i Sverige. För dem förespråkade de blåbruna partierna alltifrån språktester för tvååringar till militära insatser mot gängbrottsligheten.

Jag råkade säga något om privilegier

Krönika. Det finns en bok jag ständigt återvänder till när jag vill få bekräftelse eller hämta argument och det är Anneli Jordahls bok Klass – är du fin nog? Nästa år firar den 20 år men den är minst lika aktuell i dag som när den släpptes. Då, 2003, talade ingen om klass, men tack vare Jordahls bok kom klass upp på tapeten igen.

Se lönen som en investering

Insändare. Vi måste sluta bokföra arbetstagares löner som en "kostnad" på företagens balansräkningar, då kostnader är något väldigt negativt för ett vinstdrivande företag.

Det är dags att säga ifrån nu!

Ordförandeord. Hej Transportare! Som ni säkert både läst och hört i diverse media och nyhetsrapportering den senaste tiden så har jag som enda ledamot av fjorton i LO-styrelsen sagt nej till den så kallade siffersatta LO-samordningen.

Är vallöften önskningar?

Ledare. En regering är bildad och vallöftena från den blåbruna högerregeringen bryts ett efter ett. Det som sas innan valet gäller visst inte efter. Eller hur var det Liberalernas partiledare Johan Pehrson sa? Verkligheten gör det också svårt att hålla vallöften. Med andra ord var det planerade lögner från Jimmie Åkessons nya polare.

Min mammas mat

Krönika. När jag var barn bodde jag och min tyska mamma i en liten by där alla, utom mamma, var ”inrikes födda”. Vi var annorlunda. Mamma bakade tyskt surdegsbröd och vanliga pålägg på smörgåsen var smör, Teewurst och skinka från Schwarzwald. De kvällar hon inte jobbade åt vi Abendbrot.

Arbetarna har halkat efter

Ledare. Apropå vår artikel ”Så mycket mindre är din lön värd”. Jag kan inte förstå varför avtalen förlängdes med sju månader under corona men att hyresförhandlingarna ändå gick bra att hålla.

Gör om, gör rätt Värmlandstrafik!

Debatt. Grattis Värmlandstrafik! Återigen har ni gjort en misslyckad upphandling, precis som förra gången ni upphandlade servicetrafiken i länet. Och hur slutade det? Jo, man fick bryta kontraktet med den ”seriöse” åkaren AB Trendtaxi efter att de mist sitt trafiktillstånd.

Det är inte bara årstiden som är mörk

Ordförandeord. Kamrater, nu är det dags att kavla upp ärmarna och ta den fackliga kampen. När jag skriver det här är förbundet mitt emellan två stora sammandragningar med avtalsråden för våra största avtal.

Lönerna i taxi – en ren katastrof!

Debatt. Taxibranschen står i dag inför en tuff utmaning, att säkerställa det akuta personalbehovet här och nu samt göra yrket attraktivt för framtiden.

Våra villkor är inte till salu!

Debatt. Vi i Transport kan inte acceptera att vår arbetsmiljö eller våra arbetsvillkor är den del som nedprioriteras i jakten på att gå med vinst. Detta är tyvärr en del av att lägsta pris har fått högsta prioritet i de flesta upphandlingar.

Vi är alla människor

Debatt. För inte så länge sen så råkade ett matbud ut för att personer kastade sten på hen vid Triangeln i Malmö och matbudet fick uppsöka sjukhus för sina skador. När vi träffar matbud i Malmö så berättar de att hot, våld, rån och kränkningar från allmänheten blivit en del av deras arbetsvardag.

Den politiska debatten – för en chaufför

Debatt. Vi löntagare säljer vår tid, vi äger inget åkeri eller bevakningsföretag, vi är i direkt beroendeställning till chefen och chefens kunder. Chefen och kunderna slutar aldrig att hitta nya sätt att tjäna en krona mer, och vi löntagare måste hela tiden anpassa oss.