Debatt

Gärna tuff jargong, men ge fan i sexism och rasism

Metoo mobilskärm

Debatt. Alltså. På tal om #metoo och #banaväg (som jag i skrivande stund inte vet vart det landar) och alla andra fantastiska hashtags och upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp: Hör jag någon mer yppa orden ”äsch, jag tar det inte på allvar” eller ”jag kan stå upp för mig själv” – då kommer jag kräkas. Kaskadkräkas.

För liksom, vem bryr sig? Om hur tuff just du är. Det finns bara en relevans i de meningarna, och det är att du just har erkänt att sexuella trakasserier faktiskt, surpice suprice, förekommer även här i transportbranschen.

Och även om just du kan ta det så finns det de som inte kan det. Eller som bara tycker att sexism, sexuella övergrepp och våldtäkt är fel och vidrigt. ”Ja, men det hör ju till den hjärtliga och hårda jargongen, jag gillar det.”

Men alltså, är det så att vi inte klarar av att ha en rolig och skön jargong på arbetet utan sexism (och rasism) i vår bransch, då börjar man ju undra hur socialt ointelligenta vi är egentligen. Då kanske det bör införas en sjätte delkurs för att få YKB, som innehåller allmänt folkvett och lite bildning i den sociala biten.

Men okej, jag ska inte bara kasta skit. Jag blir bara så besviken. Så matt. Jag fattar att uppropen möter motstånd, hade det varit en självklarhet hade ju inte uppropen behövts.

Skrämda till tystnad?

Men ändå. Vi har en chans här. Just nu skrivs historia, det här så otroligt stort att vi nog inte ens inser vidden av det än. Varför är vi inte med i vår bransch? Varför nappar vi inte på betet? Har vi skrämts till tystnad? Är det så, att vi så länge blivit intalade att vi måste klara av att vara med på grabbarnas villkor att vi inte vågar säga ifrån? Eller är vi rädda för att (Gud förbjude!) bli kallade för politiskt korrekta?

Det pratas om en tystnadskultur, och en väldigt klok kvinna sa att en tystnadskultur inte kan övervinnas genom tystnad.

Jag också

Så: #metoo. Jag också. För jo, jag har blivit utsatt på jobbet. Och vet ni vad? Det har inte ett jävla dugg med mig att göra. Vänd all er frustration och ilska mot dem som är skyldiga, mot dem som faktiskt är bovarna i dramat här. I stället för att lägga skulden i knät på den som råkat ut för ett äckel, som tar sig rättigheten att kränka en annan människa. Ingen har rätt att göra det. Ingen.

”Men lite skit måste man tåla.” Öh, nej? Det står nog inte i ett enda kollektivavtal eller i någon arbetsplats värdegrund att man ska acceptera andra människors händer på sin kropp. Eller att man ska behöva stå ut med olämpliga kommentarer. Eller ännu värre saker.

Och vill man ha en ”tuff” jargong eller slänga käft så gör det då. Men ge fan i sexismen (och rasismen). För det hör inte hemma i dagens samhälle, inte ens i vår bransch, hur 60-talsromantisk den än må vara.

Börja prata

Världen förändras, i mångt och mycket till det bättre. Ska vi ha en chans att hänga med, att locka arbetskraft, är det dags att vi slutar stå och stampa i föråldrade föreställningar och ideologier. Som tusentals kvinnor sagt före mig: Jag kommer inte vara tyst längre.

Det räcker nu, även i transportbranschen.

 

Läs också: ”Nu räcker det!” Nio kvinnor som är aktiva i Transport debatterar på transportarbetaren.se.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Kenneth:
    11 januari, 2018

    Hej Beatrice,

    Jag håller med dig i stort sett allt du skrev. Jargongen inom transport måste ändras, men tyvärr tror jag inte det är möjligt. Dessa arbetare och chefer har detta beteendet djupt förankrat inom sig. Jag hoppas på en ljusare framtid dock.

    Fortsätt var en stark kvinna och inspirera flera! :)

  2. Per-Erik Carlsson:
    3 januari, 2018

    Jag gillar budskapet att visa respekt för andra. Men det jag saknar är ett mål för alla diskussioner. Det räcker inte att kasta ut människor som saknar respekt. Hur ska man bygga upp ett samhälle där ALLA visar respekt för andra

Lästips:

Fel bygga lönepolitik på orättvisor

Debatt. I år firar jag 60 år med Transportarbetareförbundet. För att vara lite internationell, det har runnit rätt mycket vatten under broarna över Seine.

Jennifer Swens ångrar inte att hon ”visselblåste” om problemen på skolan. ”Jag har mått dåligt psykiskt, men jag har nog blivit starkare som person också.”

”Jag längtar bara efter att skolan ska ta slut”

Sexism i skolan. I höstas var Jennifer Swens en av eleverna som slog larm om grov sexistisk jargong bland lärarna på Karlfeldtgymnasiet i Avesta. Skolledningen utlovade åtgärder. I dag, några dagar innan examen, har inte mycket förändrats, uppger Jennifer.

Robert Savela, regionalt skyddsombud i Transports avdelning 26 Norrbotten.

Ditt liv mäts i pengar

Debatt. Under de första månaderna när coronapandemin bröt ut stannade världen och Sverige upp. Med följden att arbetsplatsolyckorna minskade och antalet människor som dog på sitt arbete minskade kraftigt. 2020 såg ut att bli ett bättre år än på tio år.

Bländande ljus ett arbetsmiljöproblem

Insändare. Ta bort alla bländande ljus i transportbranschen och bli mer effektiv! Forskning visar att man blir trött och stressad av felriktad arbetsbelysning och bländande ljuskällor.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Räddad av världens uslaste lastbil

Arbetsmiljö. Vilken är den viktigaste komponenten i en lastbil? Hjulen, flaket/vändskivan? Eller motorn, växellådan och hytten? Javisst, de är viktiga annars lär inte bilen funka. Men det allra viktigaste? Jo så klart förarstolen!

Follow the money

Kriminalitet. Jag är varken jurist eller psykolog, sannerligen inte. Men jag kan se en poäng med strängare straff för grov kriminalitet.

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Se åt vänster först!

Ledare. Mansplaining. Smaka på ordet. ”Man” ihopbakad med engelskans ”explain” (förklara) – nytt ord, gammal företeelse. Är övertygad om att vi alla någon gång känt oss drabbade, oavsett kön: Någon förklarar något på ett nedlåtande och drygt vis, i en kombination av övertro på sin egen kunskap och ointresse för den andras.

Vi riskerar att få en hård käftsmäll

Ordförandeord. Transportare, vi riskerar att ha en käftsmäll på Sveriges arbetare på ingång. Jag pratar så klart om den nya arbetsrätten, försämringarna i LAS med mera.

Fel bygga lönepolitik på orättvisor

Debatt. I år firar jag 60 år med Transportarbetareförbundet. För att vara lite internationell, det har runnit rätt mycket vatten under broarna över Seine.

Afghanistan – vilja och vanmakt

Ledare. Bilderna från Kabuls flygplats träffar som slag mot hjärtat. Desperata människor som klamrar sig fast utanpå plan som lyfter, de sista dödsdömda försöken ut från ett land i talibaners makt. Bilderna påminner om fiktion i film.

Ett helsike för den som ska kontrollera

Ordförandeord. Efter en lång skön sommar känns det spännande att öppna datorn och friska upp minnet med vad som är på gång i höst. Det blir mycket att ta tag i.

Fortsatt instabilt politiskt läge

Debatt. Vi kan inte motivera våra medlemmar att vare sig rösta eller bli medlemmar i ett parti som inte värnar den svenska modellen, skriver ombudsmännen från Transports avdelning 6 Värmland.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.