Debatt. Tvister mellan kvinnliga kollegor ska lösas med oljebrottning, manliga kollegor diskuterar storleken på sina kvinnliga kollegors bröst, fulla manliga kollegor tar sina kvinnliga kollegor på brösten, skämt om att slå sin partner och att kvinnor hör hemma under frukostbordet där de ska suga av mannen.
Ett minimalt axplock av händelser, som ursäktas med alkoholpåverkan och skämt, för att sedan läggas till arkiven. Även inom fackföreningsrörelsen finns den kvinnoförnedrande jargongen kvar. Precis som i resten av samhället. Vi är inget undantag, även om vi borde vara det. Vi som säger oss stå för allas lika värde, en rörelse som står för det goda i kampen mot det onda.
Som kvinna inom fackföreningsrörelsen anses det att du ska ha skinn på näsan och kunna ta det mesta. Även när skämten haglar ska du sitta tyst eller skratta med, för det måste se ut som att vi håller ihop, det får inte bli dålig stämning. Då finns också risken att du ses som svag, och då anses du heller inte höra hemma i rörelsen.
Att anmäla drar sig den stora majoriteten för. Vi vet att det ändå inte är någon idé. Om man väl lyckas samla sin ork för att anmäla, läggs majoriteten av förundersökningarna ner omgående. Då frias gärningsmannen och i stället blir jag, den som anmälde, den dömda.
Om du väl lyckas samla mod att göra något och tänker att ”nu är det nog!”. Tänk dig då att bli ifrågasatt, inte en gång, utan tio gånger. Att få beskriva händelsen om och om igen, trots att du helst bara vill glömma. Att orka beskriva i detalj vad som hänt för personer du inte känner, för att sedan få frågorna ”Vad gjorde du innan?”, ”Var ni påverkade?” eller klassikern ”Jag tror inte han menade dig något illa, det var säkert bara menat som ett skämt. Vi har inte hört att någon annan tagit illa vid sig.”. Få har orken att ta sig igenom den här processen. Jargongens motståndare bryts ner tills de inte längre orkar vara ett motstånd.
Vi behöver komma till den tidpunkten då unkna sexuella skämt läggs till samma historiska skräphög som rasistiska skämt. Den tiden är helt enkelt förbi, vi sysslar inte med sådant längre. Där ligger redan slaveri och spöstraff. Där borde även alla former av sexuellt ofredande ligga. Alla de som vräker omkring sig sexuellt nedsättande skämt befinner sig redan nu på ”fel sida av historien”, men likt slavägarna kommer det ta tid för vissa att inse det. Låt den dagen komma snart. Låt oss få den dagen att komma snart.
Vi säger det igen: Nu räcker det! Det är dags att agera. Att säga ifrån. Nu är tiden för förändring kommen! #InteFörhandlingsbart
