Extremnationalist fortsätter styra landet
Valår. När Transportarbetaren besöker Polen har värmen kopplat greppet om hela Östersjöregionen. Den korta kuststräckan vid Gdynia och Gdansk är landets egen Riviera. För 38 miljoner invånare.
Vår ciceron Tadeusz Rawa svettas bakom munskyddet, som han plikttroget bär inomhus.
Rawa har historia som specialintresse. Att fråga om kommunisttiden och Polens förflutna är som att öppna dammluckor av vetande. Han växte upp på 1960- och 70-talen och minns hur det var att gå ut mitt i natten och ställa sig i kö till matbutiken. Hoppet om en bit kött, efter timmar av väntan. I sämsta fall fanns det bara ättiksprit kvar i hyllan.
Han berättar om skolan. Det var inte
bara den historietörstande elevens prestationer som avgjorde om dörren skulle öppnas till universitet. Rektorn ringde alltid en partifunktionär som hade sista ordet.
Det fungerade, medger Tadeusz Rawa. Elever avstod från att ställa känsliga frågor på lektionerna. Exempelvis om Polens agerande vid vissa av andra världskrigets fasor.
Rawa kom in på universitet. Pluggade i Gdansk, men också Sverige, som kom att bli hans andra hemland.
Vi åker till Sopot. Passerar anrika Grand hotell som under ett sekel varit samlingspunkt för allt från ockupationsmaktens nazister till partifunktionärer och megakändisar. Rum för en natt kostar en veckolön för en polsk arbetare.
Rakt ut från den vita stranden sträcker sig en berömd pir, bred och lång som en landningsbana. Folk flanerar över havet och sjunker ner på uteserveringen för en öl. Poserar för varandras mobilkameror.
Inne på torget, intill kyrkan, pågår ett propagandamöte inför presidentvalet som hålls under sommaren. Det är anhängare till presidentkandidaten Andrzej Duda, från det styrande partiet Lag och rättvisa. Främste utmanaren är Rafal Trzaskowski från Medborgarplattformen.
Duda är en extremnationalist som får Jimmie Åkesson att blekna i jämförelse. Efter en andra valomgång kommer Andrzej Duda att stå som segrare, med knapp marginal.
En sak slår oss. Under tre, fyra intensiva arbetsdagar i Polen har vi sett tusentals människor. Men i princip inte en enda som av utseendet att döma har sin bakgrund i Asien, Afrika eller Sydamerika.
Tadeusz Rawa säger:
– Polens befolkning fick genomgå väldigt mycket under krigen och kommunisttiden. Det var förtryck, korruption och fattigdom. Man anser sig inte redo än för att ta emot flyktingar och invandrare från andra delar av världen.
