Experter sågar elektriska lastbilar

Dieseldrivna lastbilstransporter från den nya gruvan i Pajala skulle spy ut tiotusentals ton koldioxid i atmosfären varje år. För att undvika det, undersöker regeringen om lastbilarna kan gå på el i stället. Men elektriska lastbilar sågas vid fotknölarna av energiprofessorn Björn Karlsson.

– Man biter sig i tummen rejält om man satsar på eldrivna lastbilar. När det gäller klimatet så är elbilar sämre än diesel. Mycket sämre, säger Björn Karlsson, professor i energisystem vid Linköpings universitet.

Som Transportarbetaren rapporterade i förra numret, har regeringen bett Trafikverket utreda möjligheterna till eldrivna lastbilstransporter från den nya järngruvan i Pajala.

Från att gruvan når full produktion nästa år, kommer årligen fem miljoner ton malm att fraktas med lastbil de 15 milen till Svappavaara. Gruvbolaget undersöker möjligheterna att köra malmekipage med 90 tons totalvikt i stället för det vanliga 60 ton – detta bland annat för att minska koldioxidutsläppen per transporterat ton.

Men för att minska miljöbelastningen ytterligare, överväger regeringen att elektrifiera transportvägen och låta malmbilarna gå på el. Vilket inte anses medföra några koldioxidutsläpp alls.

Men den uppfattningen är fullständigt felaktig, som Björn Karlsson ser det.

– Vattenkraften och kärnkraftverken körs för fullt oavsett vad vi gör, men täcker bara omkring hälften av Europas elbehov. Resten av elen är så kallad marginalel, som kommer från fossila källor som olja och kolkraftverk i Tyskland och Polen, säger han.

Marginalel betyder, förenklat uttryckt, att det inte finns några lager av elektricitet att ta av. All nytillkommen elanvändning medför att strömmen måste produceras direkt, i samma ögonblick som den används. Och den nytillkomna produktionen ligger huvudsakligen hos kolkraftverken på kontinenten.

– Varje ellastbil som tas i bruk, varje kilowattimme el du förbrukar när du trycker på lysknappen där hemma, ökar produktionen i kolkraftverken, säger Björn Karlsson.

Vore det alltså bättre för miljön att köra malmbilarna i Pajala på diesel än på el?

– Ja. Det finns naturligtvis lokala problem med diesel. Men även om dieseln är fruktansvärt skitig, så är kolkraften ännu värre.

Per Kågesson, professor i miljösystemanalys vid Kungliga Tekniska Högskolan och grundare av organisationen Gröna Bilister, ger Björn Karlsson rätt ”på kort till medellång sikt”.

– Man jobbar på möjligheten att avskilja koldioxid i fossileldade kraftverk. Vi får en växande andel förnybar el, vi får energieffektivare tekniklösningar och så vidare. Men den här marginalel-effekten kommer att bestå åtminstone fram till 2035, säger han.

Men tillägger:

– Det krävs en lång uppbyggnadstid för elbilarna att nå höga marknadsandelar. Så vill man ha en eldriven fordonspark runt den tidpunkt då marginaleffekten försvinner, bör man börja bygga upp den redan nu.

När det specifikt gäller malmtransporterna Pajala-Svappavaara är han mer tveksam till elektrifiering.

– Det är intressant att åtminstone undersöka förutsättningarna för att elektrifiera vägar, och tekniskt är det fullt möjligt. Men i så fall vore det kanske förnuftigare att satsa på högtrafikerade motorvägar och på så sätt undvika att bygga en ny höghastighetsbana för tåg, för ett sådant bygge medför koldioxidutsläpp på miljontals ton. Pajalafallet kanske inte är den bästa tillämpningen, men någonstans måste man ju prova, säger han.

Men Björn Karlsson menar att vi bör minska vår förbrukning av flera skäl. Dels som sagt för att slippa importera europeisk energi – som har ett genomsnittligt koldioxidutsläpp på 415 kilo per megawattimme.

Och dels för att kunna exportera mer svensk el, som har ett genomsnittligt koldioxidutsläpp på 10 kilo per megawattimme.

– Vad vi inte riktigt begriper i det här landet är att elanvändningen är det stora problemet. Vi gör av med tre gånger mer el per person i Sverige än i Tyskland, eftersom vi har så billig el här, säger Björn Karlsson.

– När vi får tyska elpriser – vilket marknadskrafterna gradvis kommer att se till – så kan vi av konkurrensskäl inte fortsätta göra av med lika mycket el. Då får vi el över, som vi kommer att kunna exportera till länder med kolkraftsproduktion.

Hur mycket el Sverige importerar respektive exporterar, varierar med vintertemperaturen, regnmängden i vattenkraftsmagasinen med mera. Men vissa år är Sverige faktiskt redan nu en nettoexportör av el.

Förra året, till exempel, exporterade vi 7,2 terawattimmar mer än vi importerade. Enligt beräkningar från branschorganisationen Svensk Energi, innebar denna export att mottagarländernas koldioxidutsläpp minskade med mellan 3,5 och 5,5 miljoner ton.

– Men i flera decennier till kommer vi att ha kolkraft på marginalen, och varje kilowattimme el som du förbrukar här i Sverige försvinner från exporten. Med resultat att ytterligare en kilowattimme måste produceras i ett tyskt kolkraftverk, säger Björn Karlsson.