Transports ombudsman Tommy Jonsson besöker det litauiska facket Solidarumas. En företagare som hyr ut östförare vill gärna veta var han kan hitta nya kunder i Sverige.
Close
Transports ombudsman Tommy Jonsson besöker det litauiska facket Solidarumas. En företagare som hyr ut östförare vill gärna veta var han kan hitta nya kunder i Sverige.
Close
Fackligt arbete i öst: Litauen

Ett märkligt möte

Facket. Den litauiske företagaren har redan skickat 200 chaufförer till Danmark. Nu vill han utöka. Kan det svenska facket hjälpa honom att hitta kunder i Sverige? Kunder som vill ha billiga förare från öst.

Tommy Jonsson skakar nästan omärkligt på huvudet. Han är ombudsman i Transport och har i flera år jobbat på heltid med att städa i åkeribranschen. Ett jobb som inneburit åtskilliga resor till EU:s låglöneländer. Till Rumänien. Slovakien.

Och som nu – till Litauen och facket Solidarumas.

– Börja med att teckna kollektivavtal, säger Jonsson frankt till mannen på andra sidan bordet.

Tonen är formell. Och uppriktig. Den litauiske entreprenören driver ett bemanningsföretag och ska egentligen träffa Solidarumas. Men han har fått veta att svenska Transport är på besök och hoppas få råd.

Företagaren uppger att han är kritisk till EU:s nya mobilitetspaket. Alltså till de nya regler som är tänkta att försvåra lönedumpning och lågpriskonkurrens i unionen.

– Reglerna är motsägelsefulla och skulle inte fungera, hävdar han.

– I Sverige har vi en annan uppfattning, kontrar Tommy Jonsson.

Det improviserade mötet avslutas. Företagaren reser sig, utan att ha fått med sig några tips på svenska transportköpare som kan tänkas vilja ha lågbetalda litauiska förare.

Kristina Krupavičienė
Kristina Krupavičienė är ordförande i Solidarumas. Förbundet är ett slags mini-LO med 20 000 medlemmar. Hon berättar att facket har stora problem med ukrainare som utnyttjas som lågavlönad arbetskraft i Litauen. Foto: Jan Lindkvist

Kristina Krupavičienė skrattar. Det gör hon ofta. Hon är ordförande i fackföreningen Solidarumas, ett slags mini-LO med 20 000 medlemmar. I de 13 delförbunden finns bland annat socialarbetare, renhållare och vägarbetare.

Och chaufförer. Omkring 2 000 av medlemmarna är lastbilsförare. En bråkdel om man ser till Litauens hela yrkesförarkår. Det finns 80 000. I princip alla är utlandsförare som kör i andra EU-länder.

Kristina Krupavičienė berättar att Solidarumas har stora problem med lönedumpning och människor som utnyttjas. Det gäller litauer som jobbar i väst. Men också de tiotusentals arbetare som kommer till Litauen. Främst från Ukraina.

– De utnyttjas hårt. Många av dem får jobb på litauiska åkerier och skickas till Sverige, Tyskland eller Danmark. De får jobba fyra till sex veckor. Sedan skickas de hem i två veckor. Utan lön.

Under hösten ska Kristina Krupavičienė åka till Ukraina för att se om det går att organisera förarna. Hon har träffat Transports ombudsman Tommy Jonsson flera gånger och det blir uppenbart att Solidarumas på många sätt har Sverige som facklig förebild.

– Du kan få jobb hos oss! Och hjälpa oss att organisera lastbilsförare. Vi måste hitta en strategi för att hantera problemet med Ukraina, säger hon med rak adress till Tommy Jonsson.

Många företag – och även fackföreningar i EU:s östländer – ser låga löner som ett nödvändigt konkurrensmedel i unionen. Men det gäller inte Solidarumas och Kristina Krupavičienė.

– Självklart är mobilitetspaketet en bra idé, säger hon. Många ekonomer hävdar att strängare regler skulle vara dåligt för vårt land. Men vi måste få stopp på den sociala dumpningen. Jag anser att våra löner och villkor måste närma sig de nivåer som gäller i väst.

Tommy Jonsson nickar. Han och kollegan Jimmy Ovesson (som inte är med i Vilnius den här gången) jobbar med Transports ordning- och redasatsning i åkeribranschen.

De är luttrade efter år av grävande i företag som satt i system att runda arbetsmarknadens spelregler. Tommy Jonsson skulle gärna se ett skandinaviskt utstationeringsavtal som täcker alla lastbilsförare – oavsett nationalitet. Helst ett för hela EU. Då skulle det bli svårare att tricksa med cabotagereglerna, förtydligar han. En gemensam facklig strategi för att bromsa den utbredda pris- och lönedumpningen, står också högt på önskelistan.

– Som det är i dag kan Transport inte skriva in utländska chaufförer i förbundet. Det är synd, vi får faktiskt förfrågningar från förare som hellre går med hos oss än i fackföreningen i hemlandet, säger han.

I Solidarumas slåss man på flera fronter. Den sittande regeringen är konservativ.

– De styrande har USA som förebild. Ideologin är: ”Klara dig själv! Är du svag, skyll dig själv!” Det finns en socialdemokratisk opposition, men den är splittrad, förklarar Kristina Krupavičienė.

Korruption och maffia är en del av vardagen i Litauen. Det finns en yrkesinspektion. Anställda som blir lurade på lön kan begära hjälp.

– Men den allmänna bilden är att inspektionen är korrupt. Är det någon inspektör som agerar mot ett större företag blir denne snabbt utbytt, säger Kristina Krupavičienė.

Maffian då?

Tidigare ägde Solidarumas ett kontorshus i centrala Vilnius. En dag fick facket påhälsning. Av folk som ville köpa fastigheten. För sex miljoner euro, alltså runt 66 miljoner kronor.

– Kontoret var värt minst 20 miljoner euro, så vi sa nej, säger Kristina Krupavičienė.

Kort efteråt brann det i huset. Inte en gång utan flera. En inkopplad advokat rådde Solidarumas att sälja. Innan det blev fler bränder.

– Vi gick med på 17 miljoner. Men då kom det plötsligt en annan maffiagruppering och bjöd 21 miljoner euro. Så vi sålde till dem!

I dag har Solidarumas kontor i utkanten av Vilnius.

Efter det improviserade mötet med åkeriägaren får ombudsman Tommy Jonsson en lång pratstund med de fackliga ledarna för Solidarumas transportförbund. Flera av dem kom till Sverige i våras, till Karlshamn, för ett gemensamt uppsökeri bland litauiska förare.

Ričardas Garuolis är generalsekreterare i det litauiska facket Solidarumas, som organiserar utlandschaufförer.
Ričardas Garuolis är generalsekreterare i det litauiska facket Solidarumas, som organiserar utlandschaufförer. Foto: Jan Lindkvist

Ričardas Garuolis är generalsekreterare i Solidarumas. Han berättar att förbundet precis tecknat sitt första nationella kollektivavtal med ett åkeri.

I Litauen gäller avtalet bara för medlemmar i facket. Inte som i Sverige där det täcker alla anställda.

– Vi är väldigt nöjda, säger Ričardas Garuolis. Vi fick igenom att lönen ska vara dubbelt så hög som den statliga minimilönen. Förarna får en extra semesterdag också.

Ričardas Garuolis är väl insatt i åkeribranschen. Förra året, säger han, var det mest lönsamma i modern tid för åkeriföretagen. Landet har flera jätteåkerier – som Girteka och Vlantana.

– Förra året köpte litauiska företag 7 000 nya lastbilar. Det finns pengar! Och företagen har börjat inse att det är brist på kunniga chaufförer. De måste börja betala bättre.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Förare av ”skenande” lastbil dragen till domstol

Åkeri. Rättegången är inledd mot den lastbilschaufför som orsakade kaos på E20 i maj för två år sedan. Han larmade om att lastbilen inte gick att bromsa. En större räddningsinsats krävdes innan färden slutade på en åker. Nu har chauffören hamnat i Skaraborgs tingsrätt, åtalad för grovt falskt larm.

Rasta Tönnebro. Foto: Justina Öster

Hinner du ta kisspaus?

Enkät. Är du stressad? Hinner du ta paus och kissa? Blir du insläppt under pandemin? Transportarbetaren knackade på hytten hos några lastbilschaufförer som parkerat vid Tönnebro rastplats i Hälsingland.

Stressad chaffis köper macka på truckstop i Örebro. Foto: Jan Lindkvist

Kissa i tid!

Hälsa. Fast i köer? Passagerare i bilen? Vårda blåsan som din bästa vän! Bärgaren Tuija Paasila och fjärrbilsföraren Freddy Welle vet vad det kostar – att inte gå på toa i tid.

Vid sidan av vägen
Bensinmack, kafé med butik och onödiga prylar i överflöd som reas ut. Här finns gott om plats för stora ekipage. Mr Li:s övergivna dröm om en handels- och kulturplats med hotell, restaurang och Kung fu-tempel är till stora delar bakom lås och bom. Men idéer finns.

Drakporten till Kina kantad av skandaler

Dragon gate. Säkert har du sett det sticka upp i underligt majestät. Som om en jätte greppat en näve Kina och kastat ut bland barrträden vid E4:an i Älvkarleby. Jätten var miljardären Li Jingchun, Mr Li. Nu har han sålt sin dröm.

Jan Fleischmann, tidningsbud Mariestad

Nattjobb

Tidningsbud. "Vi kommer från Jemen, Sverige, Afghanistan, Irland, Gambia och fler länder. Alla arbetar vi för NWT Direkt med att dela ut tidningar och paket i norra Skaraborg." Jan Fleischmann är tidningsbudet som själv dokumenterat sitt och arbetskamraternas nattliga slit.

Medlemmarna på arbetarkooperativet träffas en gång i veckan för ett obligatoriskt möte. Foto: John Antonsson

Cykelbud i Malmö startade eget kooperativ

Cykelbud. Alternativa Kuriren bildades av längtan efter att få vara något annat än en siffra i gigföretagens kalkylark. På det cyklande arbetarkooperativet finns inga chefer och varje arbetare har en röst.

Kultur
Demonstration i Stockholm år 1899. (Fotograf okänd, lån av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.)

Osäker framtid för första maj

Arbetarrörelsen. Internationalen, röda fanor och tal om vägen mot ljuset, inför tusenden på stadens stora torg. Eller streamat genom Facebook? Förstamaj-firandet genomförs i år åter digitalt, på grund av pandemin. Frågan är om det innebär slutet på historien om Rörelsens egen helg.

Ett år med corona
Flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten tycker att läget börjar ljusna ”även om det finns svårigheter kvar att övervinna”. Efter varierande permitteringsgrad är han tillbaka på 80 procent arbete vid Arlanda.

”Osäkerheten är jobbigast”

Flyget. Kasten har varit många för flygfraktsarbetaren Magnus Bärnsten. Fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan under ett års pandemi. – Kommer vi att klara det? Vad händer när permitteringsstödet löper ut?

Väntan, hopp som glimmat till och ny väntan. Efter ett år med corona är flygets framtid ännu oviss och hallarna ganska tomma på Arlanda.

Flyget behöver konstgjord andning

Krisbransch. Permitteringar, varsel, uppsägningar, tänt hopp som släckts igen. Ett års kamp mot corona har tärt hårt på flygbranschen. ”Flyget ligger i respirator, väntar på vaccin och hävda inreseförbud”.

Namnet lever kvar i utbildningscentret, som ligger i Varbergs utkant. Åkeriet startade utbildning av yrkesförare redan i början av 1980-talet. Sedan mitten av 1990-talet driver C-R Utbildning trafikskola och, på entreprenad för kommunen, gymnasiets transportprogram.

Vad hände med C-R Johanssons åkeri?

Åkeri. Anrika C-R Johansson var ett av Hallands största, obundna åkerier med kunder som Arla och Posten. För jätten GDL skulle köpet av familjebolaget bli en förstärkning i Västsverige. Knappt tre år senare återstår en bråkdel. Och den sista mars fick ytterligare 13 anställda gå.