Mångåriga flygplatsarbetaren Leif Gustafsson sätter saxen i ännu ett stycke plast, som ska skäras till skyddsförkläden av kollegorna, en trappa upp. I coronatid har flygplatsen sadlat om.
Close
Mångåriga flygplatsarbetaren Leif Gustafsson sätter saxen i ännu ett stycke plast, som ska skäras till skyddsförkläden av kollegorna, en trappa upp. I coronatid har flygplatsen sadlat om.
Close
Arbetsplats: Plastfabrik

Ett klipp för Västerås flygplats

Corona. Vad har de så roligt åt på Västerås flygplats? Parkeringarna står öde. På ytan verkar det rätt dött. Men innanför säkerhetskontrollerna händer det saker. Flygplatsen har blivit en ”plastfabrik”.

Lastpallar och vagnar med plast har tagit flygpassagerarnas plats i incheckningshallen när coronan satt p för resandet.
Lastpallar och vagnar med plast har tagit flygpassagerarnas plats i incheckningshallen när coronan satt p för resandet. Foto: Justina Öster

Plastfabrik? Det är så de säger, flygplatsarbetarna på Västerås flygplats, och ”tjejerna på övervåningen”. De som fram till coronakrisen skötte incheckningen av passagerarna medan killarna vinkade in flygplan, lastade och lossade bagage.

– Vi går mot strömmen. När andra flygplatser permitterar och säger upp jobbar vi på för fullt och tillverkar skyddsförkläden till vård och omsorg, säger Transports klubbordförande Fredrik Gustavsson.

Han ser glad ut, kollegan Leif Gustafsson också, som presenterar sig som plastfabriksarbetare, följt av ett stort skratt. Det här gänget har jobbat ihop länge, många har varit flygplatsen trogna i både 20 och 30 år. Drygt.

Fredrik Gustavsson funderar över flygets framtid. Blir det omstart i juli? Kommer flygplatsen att läggas ner? Får han behålla jobbet?
Fredrik Gustavsson funderar över flygets framtid. Blir det omstart i juli? Kommer flygplatsen att läggas ner? Får han behålla jobbet? Foto: Justina Öster

Leif Gustafsson lutar sig fram över tillskärningsbordet som nu tronar i ett av kontorsrummen. Plasten drar han ut över bordet från en bred rulle och klipper ett snitt rakt av över en markerad linje. På bordet ligger redan en bunt.

Står du här hela dagen?

– Nej, nej, då skulle man bli tokig! Vi brukar jobba här två, tre timmar, max tre. Sen byts vi av, går ut och klipper gräs, tankar flygplan, helikoptrar eller något annat.

”Ett gott ändamål”

Att gå från ramp- till fabriksjobb är väl ingen höjdare, medger Leif Gustafsson. Han rätar på ryggen och viftar med den gröna saxen.

– Men vi arbetar för ett gott ändamål, samhällsnyttan. Behovet är enormt, så det känns ändå väldigt bra.

Flygkrisen är inte så mycket att orda om, tycker han.

– Det är som det är. Utan omställningen till fabrik skulle vi också ha blivit permitterade, fått gå hem. Nu har vi jobben kvar. Vi startade tillverkningen när vår vd och flygplatschef insåg att det var enorm brist på skyddsmaterial. På det sättet kan vi vara med och bidra till att minska smittspridningen.

– Jag hoppas det vänder. Det gör vi ju alla, säger Fredrik Gustavsson.

Han ser på högen som växer under kollegans sax. Snart är det dags att rulla de hopbuntade plastsjoken på vagn till övervåningen. Där breder incheckningshallen ut sig i flödande sol genom väggar av fönsterglas. Utanför tävlar sommargrönskan med gyllengula rapsfält och på håll tränar ett av planen från de fyra flygskolorna. De tar inte paus.

– Välkommen till plastfabriken, utbrister de redan omtalade tjejerna.

Med kraft och koncentration skär Eva Karlsson till ännu några skyddsförkläden som sen körs ut till vård och omsorg av ramparbetarna. Mallarna har kvinnorna, som annars jobbar i incheckningen, tillverkat själva.
Med kraft och koncentration skär Eva Karlsson till ännu några skyddsförkläden som sen körs ut till vård och omsorg av ramparbetarna. Mallarna har kvinnorna, som annars jobbar i incheckningen, tillverkat själva. Foto: Justina Öster

”Vi gör nytta”

Karin Hollaus, Eva Karlsson, Karin Söderberg och Mari-Louise Lundberg är också nöjda med att få fortsätta gå till jobbet. Även om det är roligare att serva passagerare och höra de större planen, Boeing 737–800, komma och gå. Det har blivit så tyst, trots spridda militärplan med FN-soldater och skolplanen.

– Vi gör något vettigt, säger Karin 1.

– Vi gör nytta, fyller Karin 2 i.

Dags för sträcka-på-kroppen-rast och rävsafari för tjejerna som bytt incheckningen mot tillverkning av förkläden.
Dags för sträcka-på-kroppen-rast och rävsafari för tjejerna som bytt incheckningen mot tillverkning av förkläden. Foto: Justina Öster

Den förra heter Hollaus, den andra Söderberg. Alla fyra säger ungefär som ramparbetarna att de ”blir lite knäppa” av att stå vid varsitt långsmalt bord och skära ut förklädesdelar och ärmar ur plaststycken. Mallarna har de tillverkat själva, av wellpapp.

– Vi gör samma sak och samma sak. Då behöver man hitta på lite kul, förklarar de sin flödande galghumor. Kanske har coronan satt sig på hjärnan hos oss.

Nya skratt. Samtidigt njuter kvinnorna av den vackra utsikten, naturupplevelserna inpå knuten.

– Vi ser rävar och ormar, går på rävsafari när vi har rast, säger Eva Karlsson (världens bästa Karlsson, enligt kollegorna).

Karin Hollaus mannekängar i ett av sina egna skapelser, knyter ihop förklädet om magen och lyfter nästan från golvet. Som Concordeplanet på flyguppvisning, bakom hennes rygg.
Karin Hollaus mannekängar i ett av sina egna skapelser, knyter ihop förklädet om magen och lyfter nästan från golvet. Som Concordeplanet på flyguppvisning, bakom hennes rygg. Foto: Justina Öster

På eget bevåg

Hon tar sats med skärkniven vid bortre änden av bordet, lägger sig över den dubbelvikta plasten. Armen räcker knappt till.

Ärmar till de tidigare ärmlösa förklädena har tjejerna börjat tillverka på eget bevåg. De förfärades över allt plastspill och ”plasthysterin” i spåren av covid-19, och försöker använda så mycket som möjligt av plasten. Resten återvinns.

Den ökade plastanvändningen i virustid går ju annars på tvärs, både mot miljömål och prishöjning på kassar, resonerar kollegorna.

– Vi kanske skulle börja tillverka plastpåsar också, föreslår Karin Söderberg.

Arbetsfördelningen mellan kvinnor och män verkar lite traditionell?

– Vi stod här tillsammans i början av pandemin, när det var så stressigt, och hjälps fortfarande åt. Det är mycket släpande med kartonger och rullar och mycket att köra i väg till kommunens instanser, så det har bara fallit sig så.

– Men frågan är om killarna klarar vårt tempo?

Peter Eklund (till höger) demonstrerar flygplatsens nyförv för kollegan Hans Frick. Rätt teknik krävs för att måla raka streck.
Peter Eklund (till höger) demonstrerar flygplatsens nyförv för kollegan Hans Frick. Rätt teknik krävs för att måla raka streck. Foto: Justina Öster

Skämtet följer blixtsnabbt. På rampen arbetar bara män. I incheckningen enbart kvinnor. De senare har lärt sig en splitterny term, berättar Karin Hollaus. Hon lägger en plastärm i maskinen på bordet framför sig och trycker den heta överdelen mot plasten. Som överkäken i ett krokodilgap.

– Fusa. Jag fusar ihop ärmarna, klistrar ihop dem med värme. När allt är klart rullar vi ihop förklädena till kebabrullar, 120 i varje kartong.

Karin Hollaus demonstrerar ett färdigt alster. Hon knyter plastsnibbarna om magen och snurrar runt, sträcker ut armarna och lyfter nästan från golvet.

Som det inramade Concord-planet på väggen bakom henne.

Volontärer

När bristen på skyddsutrustning var som mest skriande efterlyste arbetslaget volontärer på Facebook. Många nappade, kom till flygplatsen, hämtade en bunt och återkom med färdiga förkläden, som ramparbetarna körde ut.

– Man kan lägga bakplåtspapper emellan och stryka ihop ”sömmarna” med vanligt strykjärn, säger Karin Hollaus.

Hur många förkläden de skurit till har de tappat räkningen på. 25 000 upplyser deras chef. Ett stort lager finns under trappan, där de jobbar. Kvinnorna stillnar och stämningen växlar.

– Tänk på alla anställda inom vården och omsorgen som använder de här. Vad de får utstå. Det känns bra att vi kan hjälpa till, säger Karin Söderberg.

Hon och jobbarkompisarna sätter sitt hopp till Ryanair, som sagt sig vilja börja flyga igen den första juli.

– Kanske kommer de i gång. Den dagen den sorgen.

Skyddsutrustning

Glädje plockar ingen ut i förskott denna virus-vår. Operativa chefen Björn Wester noterar beställningar i det nya lagret av lådor, som nu huserar ihop med brandbil, i-hopp-bara utryckningskläder och rampfordon. Han håller upp ett visir. De finns i olika design, därtill munskydd, handskar och förstås, förkläden.

– Det började med att länsstyrelsen frågade om vi kunde ta emot handsprit. Sedan fick de privata aktörerna också behov av skyddsutrustning och länsstyrelsen utsåg Västerås flygplats till mottagningsställe för skyddsmateriel. Det kommer via Socialstyrelsen till Region Västmanland.

Operativa chefen och Transportmedlemmen Björn Wester håller koll på leveranserna av skyddsmateriel. ”Vi har byggt upp systemet”, säger han.
Operativa chefen och Transportmedlemmen Björn Wester håller koll på leveranserna av skyddsmateriel. ”Vi har byggt upp systemet”, säger han. Foto: Justina Öster

Bollen var i rullning. Västerås stad behövde hjälp med lagerhållning och distribution och sjukhus ringde desperat efter utrustning.

– Vi har byggt upp systemet. Det var kaotiskt med alla inblandade parter, avslöjar Björn Wester. Ett tag hade vi 120 000 förkläden i lager. Problemet var att vi saknade långärmade, så det började vi tillverka. Nu kan den som behöver komma hit och hämta material hela veckan, vardag som helg. Behövs det har vi dygnet-runt-verksamhet.

Björn Wester räknar till 240 långärmade förkläden, beställt av ett kommunalt boende. De räcker i 48 timmar. Dagen innan beställde ett annat 1 000.

Nedläggningshot

Han talar om personalens personkemi, laganda och styrka, trots att de arbetar under nedläggningshot. Orsaken är budgetunderskott och miljöskäl, enligt den styrande majoriteten i kommunen. Fast flygplatsen klarade budgetmålet 2019, kontrar Björn Wester.

Slutdatum är satt till den 31 december 2022, men beslutet kantas av kritik, överklaganden, dribblande med pengasiffror och debatt. Och än har klubban inte fallit i stadens högsta instans, kommunfullmäktige.

– Det skiljer två röster för att vi ska få vara kvar. Så självklart hoppas vi, säger Björn Wester. Fredrik Gustavsson håller med:

– Flygplatsen med kringverksamhet ger ungefär 250 arbetstillfällen visar beräkningar. Den är en tillgång för Västerås stad, för företag, företagsetableringar, turism, flygutbildning, blåljusverksamhet och brandbekämpning.

– Gör en ordentlig konsekvensanalys innan ni bestämmer er för att lägga ner eller behålla flygplatsen, uppmanar han politikerna.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Filip Rydolw

... ordförande för Arlandaklubben som organiserar flygplatskontrollanter. Först drabbades ni av pandemi och nedskärningar, sen blev det sommarkaos och personalbrist. Hur har ni det nu på Arlanda?

Transport röstade nej till LO:s löneförslag

Avtal 2022. LO:s styrelse har röstat ja till att utgå från 4,4 procents löneökning i nästa års avtalsrörelse. Transports ordförande röstade nej till samordningen.

Petri Perälä

Tillsammans gör vi Transport starkt

Debatt. Jag kandiderar till förbundssekreterare för att jag är övertygad om att Transport kan bli ett starkare förbund. Sedan 2007 har vi tappat ca 20 000 medlemmar och under senaste kongressperioden cirka 4 000. Så här kan det inte fortsätta. Jag vet att vi kan ändra på detta tillsammans om vi arbetar med tydliga målsättningar och med effektiva moderna arbetssätt.

Kultur
Stora bilden: Ove Allansson på besök i Göteborgs hamn i slutet av juli 1967 (Foto: SvD/TT). Med boken Afton i Ilhéus och andra noveller av Ove Allansson uppmärksammar Ove Allanssonsällskapet att författaren skulle ha fyllt 90 år under 2022.

Ove Allansson – sjöfolkets främsta skildrare

Böcker. Ove Allansson skrev om sjöfolket. 2022 skulle han ha fyllt 90 år och i en ny samling väljer svenska arbetarförfattare ut sina favoriter av hans berättelser.

Snabbkoll
Snabbkoll: Tillbud. Illustration: Mattias Käll

Rapportera om nästan-olyckor

Tillbud. Oj, det kunde gått illa. Du kunde ha klämt handen och ser dig snabbt om, hoppas att ingen såg att du var nära att ”klanta till det”. Tänk tvärtom! Var rädd om dina kollegor och rapportera om risker i arbetsmiljön så att arbetsgivaren kan förebygga, åtgärda och förhindra olyckor.

Stefan Gidlöf tittar ut över Norviks hamnområde. Han är fortfarande besviken över att arbetarkollektivet inte fick vara med och tycka till om utformningen.

Det blåser upp vid hamnen i Nynäshamn

Hamn. En råkall dag vid färjehamnen i Nynäshamn. Transportarbetaren möter Stefan Gidlöf. Fulltatuerad hamnarbetare som vill att facket tänker nytt.

Diskriminering.

Gamla unkna ideal drabbar unga män

Jämställdhet. Va, vabb? Var är mamman? Arbetsgivares förvåning och missnöje när anställda försöker dela ansvar för barn och hem med en partner slår olika. Unga pappor upplever att de är mer utsatta när det gäller att utnyttja sin lagstadgade rätt att vara hemma för vård av sjukt barn.

Granskning: Arbetsvillkor
De äldre och etablerade stora transportföretagen har i regel kollektivavtal. De nya bolagen har facket inte lyckats skriva avtal med ännu.

Flera paketleverantörer saknar kollektivavtal

E-handel. Många av utmanarna bland transportföretagen som levererar paket saknar fortfarande kollektivavtal. Undantag finns. Early Bird har kollektivavtal i alla led och Best Transport har skärpt kraven efter svidande avslöjanden.

Distribution till kunder och företag sker mer eller mindre dygnet runt. Foto: John Antonsson

Enkät: Har ni kollektivavtal?

Paketleverantörer. Trots bistrare tider tuffar e-handeln på. Transportarbetaren har skickat ut en enkät med frågor om kollektivavtal till de största bolagen som levererar e-handelsvaror. Alla bolag med kollektivavtal har svarat på frågorna. Inget av dem utan.

Nilsbuss-kollage

Så ska servicetrafik på villovägar stoppas

Upphandlingar. I pengar handlar det om chaufförer som blivit blåsta på tusentals kronor varje månad. I arbetet handlar det om stress, arbete på ”raster” och fordon med stora brister. Både fack och förare hoppas nu att ett pilotfall ska visa Nilsbuss att bolaget måste göra om – och rätt betala sina skulder till förarna för utfört arbete.

Vad hände sedan?
Så här tre år efteråt är den gamla konflikten om Icas mattransporter på Tommy Nordberghs åkeri överspelad och tillhör det förflutna. ”Nu jobbar vi med andra saker. Det har blivit mycket bättre, säger chauffören och skyddsombudet Kenneth Fransson.

Krisen på Tommy Nordberghs åkeri ledde framåt

Arbetsmiljö. Hösten 2019 hamnade två skyddsombud på Tommy Nordberghs åkeri i en konflikt med ­arbetsgivaren när de tog strid för säkerhet och bättre arbetsmiljö på ­bilar med dubbla lastplan. Tre år senare är bilarna fortfarande i bruk, men stämningen en helt annan.

Marko Juvonen avdelning 17. Foto: John Antonsson

Utbildning ska minska olyckorna

Arbetsmiljö. Konflikten på Tommy Nordberghs åkeri har lett till att Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd, Tya, ser över vad de kan göra för att öka medvetenheten om riskerna vid dubbelplansekipage. Syftet är att förhindra tillbud och olyckor.

Diskriminering

Stoppad direkt som kvinna

Nobbad. Petra var inte ens gravid. Hon var bara kvinna. ”Så vi har anställt en kille som börjar nu i oktober. Hoppas du har förståelse” skrev åkeriet. Nu utreder DO fallet.

Diskriminering
Emma Brodin föreläser om feminism och var med och startade nätverket Kvinnor i Transport.

”Bli med barn är ju en helt naturlig grej”

Facket. När Emma Brodin började köra lastbil och sökte jobb fick hon frågan om hon skulle skaffa barn snart. – Vad har det med min förmåga att köra lastbil att göra? säger Emma som är ordförande för avdelning 9 Örebro – Transports första feministiska avdelning.