Ledare

Sopgubbarnas sista strid

Ledare. Sommaren blev inte som tänkt. Det ska vara nyhetstorka i juli. Lugn och ro. Inte sopkrig och regeringskris. Inte häcken full för en ensam redaktör på en i övrigt öde redaktion.

När jag skriver det här är det oklart hur det går för miljöarbetarna och Reno Norden. Konkurs? Försäljning? Överlever företaget och backar en bit och sopgubbarna går tillbaka, trots allt?

Transport och renhållarna skickade faktiskt över en trevare till Reno Norden i slutet av juli: Vi börjar jobba igen och vi gör nyckelinventeringen. Men vi vill behålla våra löner och vårt lönesystem.

Jag har följt sopgubbarnas strid i Stockholm i 20 år. Det är så länge ­– minst –­ de slagits för trygga anställningar och för att inte få försämrade lönevillkor var gång staden upphandlar avfallshämtningen.

Vad som än händer kommer jag aldrig att glömma sopgubbarna. Inte er kamp, er sammanhållning. Inte den gången ni stormade förbundskontoret efter att Transport tecknat ett löneavtal ni inte gillade.

Jag kommer heller inte att glömma morgonen den 12 juli 2017.

Ni står på en grusplan i Älvsjö. Ni, sopgubbarna på Reno Norden, har redan skrivit under era uppsägningar. De ligger klara att lämnas över till företaget, om det inte finns någon annan utväg.

Ni går av och an. Oroligt. Den stora frågan är hur kamraterna på företaget Liselotte Lööf ska göra. Lägger de också ner arbetet? Gör de gemensam sak med er även den här gången?

På grusplanen kommer motstridiga besked över telefonerna. Sopgubbarna på Liselotte Lööf har egentligen inget otalt med sitt företag. Nu pågår heta diskussioner bland de anställda.

Men så efter två timmars osäkerhet får ni beskedet: Vi kommer! Med sopbilarna!

Jubel och applåder. Efter knappt 20 minuter rullar den första sopbilen nedför avfartsrampen från Älvsjövägen, ner mot grusplanen. Sedan bil efter bil. Nya applåder. Knutna nävar i luften. En passerande busschaufför fattar vad som pågår och tutar i sympati. En två meter stor sopgubbe brister i gråt och tröstas av solbrända armar.

Jag hinner tänka att scenen är som i filmtrilogin Sagan om ringen. De flesta minns säkert sekvensen där trollkarlen Gandalf ridit iväg för att be Rohans ryttare om hjälp.

När det ser som mörkast ut i slaget mot Orcherna kommer så Gandalf nedför bergssluttningen. Åtföljd av tusentals ryttare som sekunderna senare plöjer in bland de överrumplade fotsoldaterna.

I sagan är slutet gott. Det är möjligt att Stockholms sopgubbar utkämpar sin sista strid nu. Förloras den blir det svårt att hitta någon vinnare.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Olof:
    3 augusti, 2017

    Datumet står 20 juni.... Uppdatera tack!

  2. Stefan Gullberg:
    29 juli, 2017

    Mycket bra skrivet.

  3. Anders Nygren:
    29 juli, 2017

    Ja du Jan , det är lite så det är!! Vi känner nog att nog är nog! När ett företag som Reno kommer in och vinner upphandling med Stan,s (hjälp) entusiasm så svider det ordentligt! Jag har kört sopor i 10 år och har trivts väldigt bra med det, trots snöstormar , röda dagar. tutningar och skäll om att vi står i vägen för " jag skall ju till jobbet"???? Jag ÄR på mitt!! Grejen är att jag vill fortsätta, någon gång om året kommer Katarina J till jobbet (Liselotte Lööf) och talar om hur " fantastika" vi är som trots snökaos minusgrader och annat sköter vårt jobb med MINIMALT med reklamationer!! Sen när det är upphandlingsdax då kommer ett Norskt riskkapital bolag och vinner anbuden på lönesänkning och mycket ökad arbetsbelastning, verkligen något för Transport att bita i!!! Jag sover gott om nätterna över min insats. Hoppas ni oxå gör det!! Snälla missförstå mig inte, jag tyckte verkligen att det var en kanonartikel!! Med vänlig hälsning. Anders Nygren. LLAB

Lästips:

Välkomna gäster hos vänstern

Fackligt-politiskt. Full sysselsättning, för lite strejkande, gig-ekonomi, klasskamp och branschföreningar. En rad frågor lyftes och diskuterades på Vänsterns stora rikskonferens i september – ett led i satsningen på att stärka det fackliga arbetet, både på arbetsplatserna och inom partiet.

Viktor Andersson och Magnus Kvilén på Transports avdelning 3 i Göteborg är kritiska till anställningsvillkoren för Foodoras matbud. Foto: John Antonsson

Dyrt att vara bilbud hos Foodora

Matbud. Cykelbuden som jobbar för Foodora har kollektivavtal. De bilburna buden är anställda i ett annat bolag där de kör egna bilar och enbart får provisionslön.

Janne Spanedal och Julia Mindell för varsin hundflock genom skogen. Kopplen trasslar, den ena jycken vill gnaga på en pinne, den andra vänslas och den tredje nosa på en fläck. Men alla njuter av våren.

Från sopbil till hundbuss

Arbetsliv. 2017 gick han i täten. Stockholms sopgubbar stred mot sänkta löner och ”nyckelspioner” i bilarna. Nu har Janne Spanedal bytt lastbilen mot en solgul hundbuss. Nyckelknippan har krympt rejält.

Bländande ljus ett arbetsmiljöproblem

Insändare. Ta bort alla bländande ljus i transportbranschen och bli mer effektiv! Forskning visar att man blir trött och stressad av felriktad arbetsbelysning och bländande ljuskällor.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Räddad av världens uslaste lastbil

Arbetsmiljö. Vilken är den viktigaste komponenten i en lastbil? Hjulen, flaket/vändskivan? Eller motorn, växellådan och hytten? Javisst, de är viktiga annars lär inte bilen funka. Men det allra viktigaste? Jo så klart förarstolen!

Follow the money

Kriminalitet. Jag är varken jurist eller psykolog, sannerligen inte. Men jag kan se en poäng med strängare straff för grov kriminalitet.

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Se åt vänster först!

Ledare. Mansplaining. Smaka på ordet. ”Man” ihopbakad med engelskans ”explain” (förklara) – nytt ord, gammal företeelse. Är övertygad om att vi alla någon gång känt oss drabbade, oavsett kön: Någon förklarar något på ett nedlåtande och drygt vis, i en kombination av övertro på sin egen kunskap och ointresse för den andras.

Vi riskerar att få en hård käftsmäll

Ordförandeord. Transportare, vi riskerar att ha en käftsmäll på Sveriges arbetare på ingång. Jag pratar så klart om den nya arbetsrätten, försämringarna i LAS med mera.

Fel bygga lönepolitik på orättvisor

Debatt. I år firar jag 60 år med Transportarbetareförbundet. För att vara lite internationell, det har runnit rätt mycket vatten under broarna över Seine.

Afghanistan – vilja och vanmakt

Ledare. Bilderna från Kabuls flygplats träffar som slag mot hjärtat. Desperata människor som klamrar sig fast utanpå plan som lyfter, de sista dödsdömda försöken ut från ett land i talibaners makt. Bilderna påminner om fiktion i film.

Ett helsike för den som ska kontrollera

Ordförandeord. Efter en lång skön sommar känns det spännande att öppna datorn och friska upp minnet med vad som är på gång i höst. Det blir mycket att ta tag i.

Fortsatt instabilt politiskt läge

Debatt. Vi kan inte motivera våra medlemmar att vare sig rösta eller bli medlemmar i ett parti som inte värnar den svenska modellen, skriver ombudsmännen från Transports avdelning 6 Värmland.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.