Ordförandeord. Efter en lång skön sommar känns det spännande att öppna datorn och friska upp minnet med vad som är på gång i höst. Det blir mycket att ta tag i.
Det som ligger högst upp på min agenda är de nya reglerna för godstransporter på väg. De ligger så högt att de stannat kvar i minnet trots 30-gradiga semesterdagar i vårt vackra land. Mest Närke då. Samtidigt som jag skriver det här meddelar Stefan Löfven att han tänker avgå som partiordförande och statsminister i höst, men mer om det senare.
Mobilitetspaketet, eller vägpaketet, kallas det europeiska regelverk som nu ska införas i svensk lag. Det handlar om att cabotage ska räknas som utstationering, och det för med sig att de utstationerade chaufförerna har rätt till svensk lön när de arbetar i Sverige. Det här är något jag funderat mycket på. Hur det ska fungera i praktiken? Enligt vår svenska modell är det parterna på arbetsmarknaden som styr över lön. Så hur ska myndigheterna kunna kontrollera att de får rätt betalt? Rimligen borde Transport involveras på något sätt. Cabotagereglerna kommer ändras från dagens tre cabotagetransporter under en sjudagarsperiod till ett fritt antal under en fyradagarsperiod. Sedan får du en karensperiod innan du kan köra i Sverige igen. Vägdelen i en kombinerad transport kommer räknas som cabotage och alltså också hamna under utstationeringsreglerna. Transport har kämpat för detta i många år, då det varit ett hopplöst kryphål som i hög grad utnyttjas av fuskande åkerier.
Ja, vad vill jag säga med det här korta resonemanget kring de nya reglerna? Jo, det blir ett helsike för den som ska kontrollera dem. Dagens kontroller fungerar inte tillfredsställande. För att de här nya och bättre reglerna, ja de är bättre, ska få någon effekt krävs mer. Regeringskansliet har en remiss ute om hur kontrollen av yrkestrafiken ska se ut i framtiden. Jag kan inte nog understryka min och Transports uppfattning – vi måste ha en ny myndighet där alla delar av yrkestrafikens regelverk samlas. Det är den enda möjligheten för att vi ska få de positiva effekterna av mobilitetspaketet som vi hoppas på.
Åter till frågan om Stefan Löfvens besked om att han avgår som partiledare för Socialdemokraterna och som Sveriges statsminister. Han gör det i samband med Socialdemokraternas partikongress i början av november i år. Jag har svårt att bedöma om tiden är den rätta och om beslutet är det bästa för socialdemokratin. Dock är jag säker på att en möjlighet nu uppstår, för oss inom Transport och övriga LO-förbund, att ta fram en tydlig kravbild på den framtida inriktningen gällande äkta socialdemokratisk arbetarpolitik. Och faktiskt även en kravprofil på vilka egenskaper vi vill se hos en kommande partiledare. Tänk om vi inom LO-förbunden skulle kunna enas om detta. Jag hoppas verkligen vi kan göra det och att vi är både enade och tydliga. Det värsta som kan hända är att processen sker utan LO:s inflytande och möjlighet att påverka. Jag tror faktiskt att arbetarrörelsens framtida samverkan med Socialdemokraterna står på spel här. Om vi inte kan återta styrningen av partiet och få till en tydlig sväng åt vänster innan den kommande avtalsrörelsen så är jag djupt bekymrad över möjligheten till en vettig och framgångsrik valrörelse 2022. Det måste bli ett slut på märkliga avtal med centerpartister och liberaler för att behålla makten till priset av en knäckt ryggrad.
