Ensam i Västra hamnen

När Malmö somnat går Omar Berkane upp. Han trivs med sitt nattjobb som tidningsbud. Det är fritt, meditativt, och man hinner läsa hela tidningen!

Klockan är 02.45 då Omar Berkanes arbetspass börjar i Västra hamnen i Malmö. Staden sover och endast enstaka taxibilar smyger fram genom natten när jag siktar mot Turning torsos välkända silhuett. Genom en svag mjölkig dimma cyklar jag ut mot det moderna bostadsområdet som ligger vid, nordväst om Malmö centralstation.

Det är mörkt och kallt och det känns lite spöklikt att befinna sig helt ensam i tystnaden mellan huskropparna innan jag lokaliserat Omar.

Han har redan hämtat en vagn fylld med morgontidningar vid en busskur i närheten och börjat jobba. I vanliga fall är han färdig kring klockan fem på morgonen, men i dag är det extra många tidningar som ska delas ut och han räknar med att det tar ytterligare någon timme. En frågvis reporter som försöker följa hans arbetspass med kamera gör att han blir ytterligare lite sinkad i dag.

Han förklarar snabbt hur jobbet går till och visar upp de klassiska papperslistorna. Där står det hur många tidningar av vilken sort som ska med upp i varje portuppgång. Men nu är det nya tider och lapp byts snart ut mot app. Omar tar fram mobilen vars skärm lyser upp våra ansikten med sitt svaga ljusblå sken. Den nya appen ska ersätta papperslistorna, men fortfarande används båda systemen parallellt.

De flesta hushåll i Västra hamnen prenumererar på Sydsvenskan, men Omar delar även utan andra tidningar. Bland annat Skånskan, ETC, Svenska Dagbladet och så några gratistidningar och bilagor.

Det går undan och det märks att Omar har rutin. Upp i hissen och så – tripp, tripp, tripp – kvickt ner för trapporna. Hans slitna gymnastikskor gör ett bra jobb och jag har inte alltid helt lätt att hänga med i tempot.

– Men jag tar det mycket lugnare nu när du är med, säger Omar.

Uppgång efter uppgång betas av. I väntan på hissen och på väg upp hinner Omar snabbt läsa några rader i en artikel. I nästa hiss får han loss tio sekunder igen och kan fortsätta ögna sidorna. I dagens tidning (27 mars) skriver Sydsvenskan bland annat om ett tiotal personer som misshandlat en småbarnspappa på en gångbro i Kroksbäck, inför ögonen på hans ettårige son. Det handlar om kritiken mot forskningscentret ESS i Lund och så en krönika om att riksdagshuset borde flyttas till Malmö och Västra hamnen, alltså precis det område som vi befinner oss i. Omar blickar snabbt vidare bland artiklarna under nästa uppfärd. Efter ett arbetspass har han hunnit läsa det mesta i tidningen.

Och Omar Berkane trivs med sitt jobb som tidningsbud.

– Allt går på rutin, så man hinner tänka mycket. Och så är det ingen som övervakar en och säger vad man ska göra. Det är fritt!

Andra tidningsbud lyssnar på musik eller radioprogram när de jobbar. Inte Omar, han tycker om den meditativa tystnaden.

På vänster pekfinger hänger en blå bricka med alla nycklar som behövs under arbetspasset. Nyckelknippan måste man alltid ha i handen. Omar berättar att han en gång sprang ut ur en port när hans cykel höll på att blåsa omkull. Han tappade nyckelknippan inne och porten slog igen. Händer något sådant måste man ringa på assistans och så skickar bolaget ut någon med extranycklar. Det tar ofta minst en halvtimme innan man kan fortsätta jobba. Men det har, som tur är, bara hänt honom en enda gång under de fem år som han jobbat som tidningsbud i Malmö.

Omar talar en blandning av danska och svenska. Innan han flyttade till Malmö jobbade han i Köpenhamn, även där delade han tidningar. Dessförinnan bodde och jobbade han i Italien. Från början kommer han från Algeriet.

– Varför jag flyttade till Malmö? Det var för svårt att ta dit familjen när jag bodde i Danmark. I Sverige är det mycket lättare.

Nu bor han med fru och två små barn på Rosengård i Malmö. Ett tredje barn är på väg. Han skrattar åt mig när jag frågar om man träffar andra tidningsbud och fikar eller så.

– Dricka kaffe? Nej, nej, det har man inte tid med. Man måste jobba.

Bussarna har inte börjat gå än, men arbetspasset börjar närma sig sitt slut.

Plötsligt dyker det upp en tidig joggare och några minuter senare en tant som är ute och går med hunden. Nere vid vattnet ser jag på avstånd en varmt påpälsad kille som blickar ut över Öresund. Några byggjobbare går på sina pass och så småningom dyker det upp några enstaka pendlare som börjar tidigt. Ännu ser vi inga dagisbarn eller slipsar på väg till sina kontor.

Omars pass är snart slut och i vagnen ligger bara två tidningar kvar. En till budet och en extra i reserv. Två tidningar betyder att passet är slut. Jag följer med Omar bort till bilen.

Han ska hem till Rosengård för att äta lite frukost och träffa familjen snabbt.  Sedan bär det av mot nästa jobb. Omar jobbar deltid som städare på förmiddagarna. En vanlig dag sover han några timmar på eftermiddagen för att kompensera för den bristande nattsömnen.

Klockan är 06.10. Malmö vaknar – och Omar är på väg hem.