En värld av väntan
Mannen tar försiktigt av sig skor och strumpor. Uttryckslöst synar han fötterna. Huden är torr och sprucken. Flera av såren varar sig. Han trär på skorna över tårna och sätter ner fötterna på några sidor ur Helsingborgs dagblad. Lutar sig bakåt. Sluter ögonen. Det är en vanlig kväll på Knutpunkten i Helsingborg. Sorlet från hundratals tåg-, buss-, taxi- och färjeresenärer har lagt sig. Nu framträder en parallell värld. En värld av väntan. Tyst väntan. En värld av plastkassar, åtråvärda tomburkar, slitna fötter och för stora skor.
Klockan passerar halv tio på kvällen. Vid en bänk i stora hallen har en kille i 50-årsåldern precis impregnerat skorna. Han förklarar att det är viktigt att vårda dojjorna. Han slänger sprayburken i papperskorgen. En burksamlande broder dyker upp och börjar genomsöka soporna.
– Du, akta’re! Det är giftigt som fan, varnar impregneringsmannen.
Lite längre bort reser sig en ihopsjunken gestalt. Han går sakta mot McDonald’s. Stegen är korta, nästan stapplande. Han ser sig om flera gånger och linkar fram till den stora svarta papperskorgen som står bakom ett hörn, dold för kassapersonalen.
Mannen sätter ner plastkassarna med tomburkar. Han börjar gräva bland papper, plastmuggar och matkartonger. Hittar snabbt en bit av ett hamburgerbröd som åker in i munnen. Han letar vidare och upptäcker en nästan oäten hamburgare. Som ett skyggt djur slukar han den i två tuggor. Mannen sneglar mot restaurangborden där det sitter ett par strögäster, innan han försvinner bort mot trappan.
Lite senare ser jag honom i bussterminalens väntsal. Han har tagit av ena skon och masserar foten.
En bit bort sitter en annan man, i rullstol. Dunjackan är nött. Den rullstolsburne berättar att han brukar komma till Knutpunkten för att få värme. Hur länge är terminalen öppen på kvällarna? undrar jag.
– Hela natten. I alla fall stora hallen.
Vad händer om ordningsvakterna kommer?
– Ibland blir man utkörd. Fast vakterna som jobbar i kväll är schysta. Vi får vara i fred.
Under hela kvällen går ordningsvakterna sina rundor. Knutpunkten kan vara en stökig arbetsplats, men det här dygnet är det till synes lugnt. Kontrasten är stor. Tidigare under kvällen var pulsen hög. Stressade jobbpendlare blandades med färjeresenärer och uppspelta tonåringar.
Två poliser går genom stora hallen. De sneglar på mannen med de såriga fötterna. Han sover. Tätt intill sig har han en plastkasse. Den stora resväskan står på golvet, hjälpligt fastlåst med en krycka.
